Print (PDF) - On this page / på denna sida - Wales ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441 Valforsen-Valhallaorden 442 det n. därom belägna Swakopmund. Viktigaste staden är W., vid kusten, som är frihamn, har väl skyddad ankarplats och omkr. 1,000 inv., hvaraf 444 hvita, och i s. ö. ligger platsen Schepp-mansdorf. 1-2. A- *-<*. Valforsen, den öfversta 5,2 m. höga af satsen ^i Åkvisslanforsen (se d. o.)- C'K- Valfria ämnen (Valfrihet) finnas i svenska allmänna läroverk i fråga om vissa ämnesgrupper. Lärjungarna såväl i realskolan som på gymnasiestadiet (för studentexamen) ega "bortvälja" vissa ämnen enligt bestämmelserna i Stadgan för rikets allmänna läroverk 8 febr. 1895 §§ 7, 8, 29, 94 -110. Äfven vid enskilda läroverk, ej minst vid flickskolor, eger sådant bortval rum, i synnerhet i främmande språk. ^- ^- Valfrihet. 1. Psyk., viljans förmåga af själfstän-digt val mellan olika bestämningsgrunder (se F r i-h e t, V a l och V i l j a). En sådan frihet antas af indeterminismen, men förnekas af determinismen (se dessa ord). - 2. Skolv. Se Valfria ämnen. l- ^~e* Valfrändskap (ty. wahlverwandtschaft], kem., gammalt, numera obrukligt namn på af f i ni t et (se d. o.). Valgin, zool. Se K a b e r u n. Valgius Rufus, Cajus, romersk grammatiker och skald, konsul år 12 f. Kr., en vän till Horatius och Tibullus, synes ha varit i besittning af mångsidig bildning samt företrädesvis hängifven gram-matiska och retoriska studier. I de senare hade han till ledare Apollodoros från Pergamon, hvars retorik han öfversatte till latin. Sina gram-matiska forskningar offentliggjorde han i ett nu förloradt arbete, De rebus per epistolam quositis (breflig behandling af grammatiska frågor), hvilket sedan begagnades af Gellius m. fl. Äfven skall han ha författat en skrift af naturhistoriskt medicinskt innehåll. Som skald omtalas han af Horatius och prisas högt af Tibullus, hvars loford dock synas vara öfverdrifna. Hans dikter tillhörde dels epigrammets, dels och måhända i större mån elegiens område. Af dem finnas några fragment i behåll. R-Tdh-* Valgmenighed, da., namn på friförsamlingar inom danska folkkyrkan, upprättade enligt lagen af 1868 och 1872. En valgmenighed skall själf uppföra sin kyrka eller bönehus och löna sin valde präst, som har stor frihet i fråga om psalmbok och kyrkoskick, men står under vederbörande biskops andliga uppsikt och kan på klagomål mista det godkännande från regeringen, hvarpå dess tillvaro hvilar. Nu (1920) finnas i Danmark 27 valgmenigheder - den äldsta i Ryslinge, som upprättades redan 1866 (sa Birkedal, V.). Dessa församlingar hylla alla den grundtvigska riktningen. I likhet härmed har under det preussiska väldet i Nord-Slesvig upp rättats 6 danska friförsamlingar (den äldsta i Röddinge 1874). E-Eb£- Valguarnera Caropepe, stad på Sicilien, i prov. Caltanisetta, 629 m. ö. h., omkr. 30 km. ö. om sistnämnda stad. 13,900 inv. (1901). I omgifningen ligga världens rikhaltigaste svafvel-grufvor. A- N~d- Va'lgus, zool. Se Guldbaggar. Valhall (isl. Valhall), nord. myt., den hall i Asgård, där Oden tar emot och undfägnar alla enhärjar, de tappre krigare, som efter döden komma till honom. V. har 540 (640) dörrar, och hvarje dörr är så bred, att 800 (960) enhärjar kunna jämsides gå därigenom. Salen är täckt med sköldar. V. betyder de i strid fallnes sal (se Val-). V. omnämnes i vissa Eddasånger, men är obekant i andra, där fallna hjältar sägas komma till Hel, och skalder från slutet af 800-talet och under 900-talet vackla mellan de båda föreställningarna. Tron på V. har alltså uppkommit i slutet af 800-talet, men den äldre föreställningen om Hel som alla dödas hem har jämsides hos många fortlefvat. Se Schullerus, "Zur kritik des altnordischen Valhollglaubens" (i "Beitr. zur ge-schichte der deutschen sprache und literatur", XII, 235, 1887), och G. Neckel, "Walhall" (1913). - I de flesta europeiska språk skrifves ordet W a 1-halla (se t. ex. nästa art.). Th. W. (B-e.) Wal hälla (se föregående art.), en storartad marmorbyggnad på en höjd vid Donau, vid Donau-stauf, omkr. 8 km. nedanför Regensburg, uppfördes 1830-42 af Ludvig I af Bajern ^ och egnades åt den tyska nationaläran. Den invigdes 1841; ritningarna uppgjordes af Leo von Klenze. Från kullens ìot leda marmortrappor upp till templets terrasslikt anordnade substruktioner. Templet är en peripteros oktastylos (8 : 17 kolonner). Gaf-velf alten äro smyckade med relief grupper af Schwan-thaler: på södra gafveln ses 15 symboliska figurer, erinrande om Tysklands återställande efter befrielsekriget mot Napoleon, med kolossalfiguren Germania i midten, på den norra slaget i Teuto- Walhallas norra gafvel med Sehwanthalers reliefgrupp Arminius' seger of ver romarna. burgerwald (se fig.). Byggnadens inre, som får sitt ljus genom öppningar i det med bronsplattor och förgyllningar rikt smyckade taket, prydes af segergudinnor af Rauch och af en relieffris af J. M. Wagner, framställande bilder ur Tysklands forntid. Under densamma stå på konsoler och posta-ment marmorbyster af berömda tyska män och kvinnor. <G~S N-> Valhallaorden, en med frimureriet besläktad förening, bildades, enligt J. A. Ehrenströms "Historiska anteckningar", under början af 1780-talet på Sveaborg af J. A. Jägerhorn (se d. o.). Endast ridders- och adelsmän kunde intagas i orden, som vann utbredning öfver hela Finland och fördelades i "kommanderier". Jägerhorn var ordens sty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
