Print (PDF) - On this page / på denna sida - Wales ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Valforsen-Valhallaorden
442
det n. därom belägna Swakopmund. Viktigaste staden
är W., vid kusten, som är frihamn, har väl skyddad
ankarplats och omkr. 1,000 inv., hvaraf 444 hvita,
och i s. ö. ligger platsen Schepp-mansdorf.
1-2. A- *-<*.
Valforsen, den öfversta 5,2 m. höga af
satsen ^i Åkvisslanforsen (se d. o.)-
C’K-
Valfria ämnen (Valfrihet) finnas i svenska allmänna
läroverk i fråga om vissa ämnesgrupper. Lärjungarna
såväl i realskolan som på gymnasiestadiet
(för studentexamen) ega "bortvälja" vissa ämnen
enligt bestämmelserna i Stadgan för rikets allmänna
läroverk 8 febr. 1895 §§ 7, 8, 29, 94 -110. Äfven vid
enskilda läroverk, ej minst vid flickskolor, eger
sådant bortval rum, i synnerhet i främmande språk.
^- ^-
Valfrihet. 1. Psyk., viljans förmåga af själfstän-digt
val mellan olika bestämningsgrunder (se F r i-h
e t, V a l och V i l j a). En sådan frihet antas
af indeterminismen, men förnekas af determinismen
(se dessa ord). - 2. Skolv. Se Valfria ämnen.
l- ^~e*
Valfrändskap (ty. wahlverwandtschaft], kem., gammalt,
numera obrukligt namn på af f i ni t et (se d. o.).
Valgin, zool. Se K a b e r u n. Valgius Rufus,
Cajus, romersk grammatiker och skald, konsul år 12
f. Kr., en vän till Horatius och Tibullus, synes
ha varit i besittning af mångsidig bildning samt
företrädesvis hängifven gram-matiska och retoriska
studier. I de senare hade han till ledare Apollodoros
från Pergamon, hvars retorik han öfversatte till
latin. Sina gram-matiska forskningar offentliggjorde
han i ett nu förloradt arbete, De rebus per epistolam
quositis (breflig behandling af grammatiska frågor),
hvilket sedan begagnades af Gellius m. fl. Äfven
skall han ha författat en skrift af naturhistoriskt
medicinskt innehåll. Som skald omtalas han af Horatius
och prisas högt af Tibullus, hvars loford dock
synas vara öfverdrifna. Hans dikter tillhörde dels
epigrammets, dels och måhända i större mån elegiens
område. Af dem finnas några fragment i behåll.
R-Tdh-*
Valgmenighed, da., namn på friförsamlingar inom
danska folkkyrkan, upprättade enligt lagen af 1868
och 1872. En valgmenighed skall själf uppföra sin
kyrka eller bönehus och löna sin valde präst, som
har stor frihet i fråga om psalmbok och kyrkoskick,
men står under vederbörande biskops andliga
uppsikt och kan på klagomål mista det godkännande
från regeringen, hvarpå dess tillvaro hvilar. Nu
(1920) finnas i Danmark 27 valgmenigheder - den
äldsta i Ryslinge, som upprättades redan 1866 (sa
Birkedal, V.). Dessa församlingar hylla alla den
grundtvigska riktningen. I likhet härmed har under
det preussiska väldet i Nord-Slesvig upp rättats 6
danska friförsamlingar (den äldsta i Röddinge 1874).
E-Eb£-
Valguarnera Caropepe, stad på Sicilien, i
prov. Caltanisetta, 629 m. ö. h., omkr. 30 km. ö. om
sistnämnda stad. 13,900 inv. (1901). I omgifningen
ligga världens rikhaltigaste svafvel-grufvor.
A- N~d-
Va’lgus, zool. Se Guldbaggar. Valhall (isl.
Valhall), nord. myt., den hall i Asgård, där
Oden tar emot och undfägnar alla
enhärjar, de tappre krigare, som efter döden komma
till honom. V. har 540 (640) dörrar, och hvarje dörr
är så bred, att 800 (960) enhärjar kunna jämsides gå
därigenom. Salen är täckt med sköldar. V. betyder
de i strid fallnes sal (se Val-). V. omnämnes
i vissa Eddasånger, men är obekant i andra, där
fallna hjältar sägas komma till Hel, och skalder
från slutet af 800-talet och under 900-talet vackla
mellan de båda föreställningarna. Tron på V. har
alltså uppkommit i slutet af 800-talet, men den
äldre föreställningen om Hel som alla dödas hem
har jämsides hos många fortlefvat. Se Schullerus,
"Zur kritik des altnordischen Valhollglaubens"
(i "Beitr. zur ge-schichte der deutschen sprache
und literatur", XII, 235, 1887), och G. Neckel,
"Walhall" (1913). - I de flesta europeiska språk
skrifves ordet W a 1-halla (se t. ex. nästa art.).
Th. W. (B-e.)
Wal hälla (se föregående art.), en storartad
marmorbyggnad på en höjd vid Donau, vid Donau-stauf,
omkr. 8 km. nedanför Regensburg, uppfördes 1830-42
af Ludvig I af Bajern ^ och egnades åt den tyska
nationaläran. Den invigdes 1841; ritningarna
uppgjordes af Leo von Klenze. Från kullens ìot leda
marmortrappor upp till templets terrasslikt anordnade
substruktioner. Templet är en peripteros oktastylos
(8 : 17 kolonner). Gaf-velf alten äro smyckade med
relief grupper af Schwan-thaler: på södra gafveln
ses 15 symboliska figurer, erinrande om Tysklands
återställande efter befrielsekriget mot Napoleon,
med kolossalfiguren Germania i midten, på den norra
slaget i Teuto-
Walhallas norra gafvel med Sehwanthalers
reliefgrupp Arminius’ seger of ver romarna.
burgerwald (se fig.). Byggnadens inre, som får
sitt ljus genom öppningar i det med bronsplattor
och förgyllningar rikt smyckade taket, prydes af
segergudinnor af Rauch och af en relieffris af
J. M. Wagner, framställande bilder ur Tysklands
forntid. Under densamma stå på konsoler och posta-ment
marmorbyster af berömda tyska män och kvinnor.
<G~S N->
Valhallaorden, en med frimureriet besläktad förening,
bildades, enligt J. A. Ehrenströms "Historiska
anteckningar", under början af 1780-talet på
Sveaborg af J. A. Jägerhorn (se d. o.). Endast
ridders- och adelsmän kunde intagas i orden, som
vann utbredning öfver hela Finland och fördelades i
"kommanderier". Jägerhorn var ordens sty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
