- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
461-462

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wall ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

praktiserade i murarlära. Hågen för konstmålning
tog emellertid öfverhand, han tecknade i
akademiens skolor, fick en gynnare i excellensen
grefve Trolle-Bonde och var under flera år framåt
sysselsatt med att i handteckning och akvarell kopiera
målningar på Säfstaholm. Folklifvet i denna trakt
intresserade honom och erbjöd måleriska motiv. Den
första större tafla, som han utförde, var Marknad
i Vingåker
(efter en skiss från 1849, målad 1852,
Säfstaholmsgalleriet). Med ett vimmel af figurer och
brokiga färger och med sin brist på lugn och enhet
är detta försök typiskt nog för W:s läggning och
lynne. 1852 reste han till Düsseldorf. Där målade han
till en början — förutom den figurrika En söndagsafton
i Kleinbremen
— mestadels små genrer med humoristiska
typer och anekdotiskt innehåll: Politiserande bönder,
Kaffesystrarna, Den gamle kurtisören
m. fl. Han
gjorde studieresor till Paris och Italien, höll
förbindelsen med hemlandet öppen, odlade olika
områden. Folklifsbilder från denna tid äro Humleskörd
i Österåker
(1856, Säfstaholm), Bröllopsdans i
Vingåker
(1857, Nationalmuseum), Blomsterplockerskor
(två Vingåkersflickor, rådfrågande prästkragen,
1858), Björnjakt (landskapet af Alfr. Wahlberg, 1861)
och 24 motiv ur svenskt folklif från olika landskap,
från Skåne till Lappland (s. å., Nordiska museet; 17
af dessa målningar utgåfvos i färgtryck under titeln
"Svenska folket, sådant det ännu lefver vid elfvom, på
berg och i dalom" med text af Onkel Adam, 1865), 1857
målade han sin första tafla med ett Bellmansmotiv,
Movits i klämma, som sedan följdes af bl. a. Konserten
på Tre Byttor
(1861, Nationalmuseum) och Ulla
Vinblad dansar menuett
(s. å., Örebro museum). Någon
gång behandlade han ett svenskt sagoromantiskt
motiv: Vikingen (1853), Signild bränner sig inne
i sin jungfrubur
(1861, Nationalmusei förråd). Ett
skisseradt porträtt af Alfr. Wahlberg (troligen 1862),
eges af Konstakademien. Från 1862 var han bosatt i
Stockholm, några studieresor oberäknade. Bland hans
taflor från denna och den följande tiden märkas flera
motiv från Österåker, Delsbo, Dalarna: Humleskörd
i Österåker
(1861, Göteborgs museum), Bruden kommer
(1865, se illustr. i art. Bröllop, sp. 463), Väfva
vadmal
(1875), dessutom Besök i en stångjärnshammare
(1866) m. fl. interiörer från smedjor och bruk med
eldskenseffekter på de kraftiga arbetsgestalterna
samt inom ett annat område Auktion på en gammal
herrgård
(1866), Vaktparaden (1878) m. fl. figurrika
bilder, där kända stockholmstyper uppträda som
staffage. Dessutom enstaka fantasikompositioner
såsom Klosterrofvet (1863, Nationalmusei förråd),
Öfverrumpling (strid vid en brinnande borg, 1878),
Skogsbrand (1881), Judeförföljelse (strid på en
kyrkogård, 1885). Hans sista arbete (s. å.) var en
förstorad variant af hans första tafla, Marknad i
Vingåker.

illustration placeholder


V. var framför allt berättare i sin konst. Hans
svagheter som tecknare och målare ligga i öppen
dag, men han skildrar med pojkaktigt godt lynne
lustiga typer och oförargligt småroliga scener ur
det hvardagliga lifvet. I bondetaflorna är hans
komik ej så litet bullrande, men han har dock
en något mera okonstlad och frisk uppfattning af
bondpojkars och tösers lynne och känsloyttringar,
än man i regel finner hos den skola han tillhör. I
serien "Svenska folket" o. s. v. skildrar han ej
endast landtliga fester, utan äfven bondens arbete
i skog och mark. Tack vare W:s humor och godmodiga
skämtlynne blefvo hans alster mycket populära, och
målarens personliga älskvärdhet uppskattades i de mest
olika kretsar. Han var äfven verksam som tecknare
i litografi (teaterporträtt m. m.). Konstakademien
eger en af honom själf uppgjord förteckning på
150 af hans målningar, en del skisser eges af
Nationalmuseum. — W. blef agré af Konstakademien,
led. 1859 och vice professor 1866 samt var 1867—86
ord. professor.

illustration placeholder

2. Alf W., den föregåendes brorson, son af
byggmästaren Adolf W., konstnär, f. 11 okt. 1862
i Stockholm, d. där 29 sept. 1914, studerade vid
Tekniska skolan 1877—78 och vid Konstakademien
till 1885, fortsatte studierna i Paris och gjorde
sig snart känd som en rapp, rastlös och dristig
målare. Oljemålningen Julottan (1886) såldes till
museet i Minneapolis, En rolig visa erhöll mention
på salongen i Paris 1889. Samtidigt vann Tiggargubbe
(pastell) 1:a klassens medalj på världsutställningen
(Göteborgs museum). S. å. utfördes pastellerna
Positivspelare (museet i Kristianstad), Invalid och
heden
(de sistnämnda på Göteborgs museum). 1892 köpte
Nationalmuseum pastellen Fågelhandlare. Bland W:s
öfriga pasteller märkes Krogsalen på Stallmästargården
(Thielska galleriet), bland oljemålningar Herrgården
(1895) och porträtt i helfigur af fru F. Wallander,
konstnärens svärmor (s. å.). W. målade äfven med
förkärlek blommor. Hans målningar visade raska och
djärfva grepp, bred och effektfull teknik. Det är
likväl på andra områden hans hufvudsakliga insats
i den samtida svenska konstutvecklingen är att
söka. Han blef en af konsthandtverkets förnyare och
banbrytare. Till en början slog han sig på keramik,
var volontär på Rörstrands porslinsfabrik, där han
1896 blef konstnärligt biträde. Med fantasi och
fyndighet och med flödande produktivitet formade han
urnor, vaser, skålar, fat, lampor, gärna i robusta,
kraftiga former med figur-, djur- och blomstermotiv,
fylligt och mustigt behandlade, i regel i stark
relief och i liflig färgverkan. Dekoreringen — till
en början det hufvudsakliga i dessa alster — lyckades
konstnären efter hand underordna under formgifningen
och materialet. Han egnade sig samtidigt äfven åt de
textila konsterna, blef medarbetare i bolaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:38:12 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free