Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 459-460 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallace, William - Wallace collection - Wallach, Otto - Vallack - Wallack, 1. James William - Wallack, 2. John Lester - Valladolid - Valland - Wallander, 1. Josef Vilhelm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men äfven alltmera egnat sig åt musiken, som
han 1889 studerade vid Royal academy of music i
London. Han har komponerat flera symfoniska dikter
och orkestersviter, ett par symfonier, dessutom
körverk, sångcykler m. m. samt författat mysteriet
The divine surrender, The treshold of music (1908),
The musical faculty, its origins and processes,
uppsatser i "New quarterly musical review" o. s. v.
E. F—t.

Wallace collection [ωå’ləs kole’kʃən]. Se Wa11ace, sir Richard.


Wallach, Otto, tysk kemist, Nobelpristagare,
f. 27 mars 1847 i Königsberg, studerade i Berlin
och Göttingen, där han erhöll filos. doktorsgrad
1869, utnämndes 1873 till privatdocent och 1876
till e. o. professor i kemi i Bonn och var 1889—1915
ord. professor i kemi i Göttingen. Stort inflytande
på hans utbildning hade hans anställning som
assistent hos Kekulé i Bonn 1870 och 1872 samt vid
anilinfabriken i Rummelsburg vid Berlin 1871. W. har
varit en synnerligen flitig och framgångsrik forskare
inom åtskilliga områden af den organiska kemien,
såsom om kloral (1874), om amidiner (1875 och
1878), azofärgämnen (1882), oxaliner och glyoxaliner
(s. å.). Sedan 1884 har han utfört synnerligen viktiga
undersökningar inom terpenernas grupp, hvilka 1909
sammanfattades i boken Terpene und campher. Till denna
grupp höra de viktigaste naturliga luktämnen, som
förekomma hos blommorna och som kunna afdestilleras
från dessa i form af eteriska oljor. W. utredde
dessa oljors kemi och angaf på detta sätt de
vetenskapliga grunderna för deras framställning
medelst konst. Flera fabriker ha grundats på dessa
förutsättningar, och ensamt i Tyskland uppgick 1910
deras tillverkningsvärde till 50 mill. mark. På grund
af den stora betydelse W:s arbeten sålunda ernått,
tilldelade svenska Vet. akad. honom 1910 års Nobelpris
i kemi.
S. A—s.

Vallack. Se Valack.

Wallack [ωå’lək]. 1. James William W.,
engelsk-amerikansk skådespelare, f. 1795 i
London, d. 1864 i New York, son af ett framstående
skådespelarpar, gaf gästspel i New York flera gånger
sedan 1818 och öppnade 1851 där Wallack’s theatre,
som vann stort anseende. Han hade sin styrka i sådana
Shakspereroller som Jago, Shylock och Macbeth. –
2. John Lester W., den föregåendes son, amerikansk
skådespelare, f. 1820 i New York, d. där 1888,
förestod efter faderns död Wallack’s theatre och vardt
genom sin talang som behaglig komiker mycket populär.

Valladolid [valjadå-]. 1. Provins i Spanien, Gamla
Kastilien, 7,569 kvkm. med 288,067 inv. (1917),
tillhör h. o. h. Dueros flodområde. Landet, som
vattnas af denna flod och dess bifloder (Pisuerga
fr. h. samt Duraton, Adaja, Zapardiel och Trabancos
fr. v.), är till större delen jämnt och ytterst bördigt
("Spaniens kornbod"). Endast den
nordvästra delen eger några platåformiga ryggar,
Montes de Torozos. – 2. Hufvudstad i nämnda prov.,
på vänstra stranden af Pisuerga, där den upptar
den kanaliserade Esguevafloden, och strax ofvanför
dess mynning i Duero. 71,838 inv. (1917). V. är
den naturliga medelpunkten för Gamla Kastilien
och viktig järnvägsknutpunkt (Madrid—Santander,
Paris—Lissabon). Staden är säte för en ärkebiskop och
har ett 1346 stiftadt universitet med 4 fakulteter
(filosofisk, naturvetenskaplig, juridisk och
medicinsk) och 1,022 studenter (1918–19). Sedan
den tid, då staden var hofvets residens före dettas
flyttning till Madrid (slutet af 1500-talet), har den
många stora, nu delvis förfallna byggnader. Bland
de offentliga byggnaderna märkas den under Filip
II 1585 påbörjade, men i annan stil fullbordade
katedralen, det kungliga palatset, Colegio de
Santa cruz (en klassisk byggnad från 1480) med
en boksamling samt skulpturer och taflor af föga
värde, om man undantar några arbeten af Rubens,
samt klostret San Pablo (från 1486, nu tukthus)
och Colegio de San Gregorio (från 1488), båda
rikt och vackert dekorerade, men mycket skadade
under krigen mot Frankrike. Det hus, som Cervantes
bebodde 1603–06, är statsegendom. V. har betydande
textilindustri (ylle-, siden- och linne-), tillverkar
guld- och silfvervaror, papper o. s. v. — Osäkert
är det, om staden är af romerskt ursprung. Namnet
vill man göra till moriskt, ehuru etymologien är
tvifvelaktig. V. nämnes först 1072. Kastiliens
cortes samlades där ofta under de följande årh.,
och i början af 1400-talet gjorde Johan II V. till
sitt residens. I dec. 1808 intogs det och plundrades
af fransmännen. Columbus dog i V. 1506 (hans bostad
är afbildad i art. Columbus, sp. 586), och öfver
honom restes 1905 ett nationalmonument. Filip
II föddes där 1527. – 3. Stad. Se Morelia.

Valland är i den fornsvenska och i synnerhet i den
fornisländska litteraturen namn på hvarje land,
som bebos af "valer" (isl. valer l. váler),
d. v. s. urspr. "walesare", sedan kelter i
allmänhet. Till följd däraf kunde ordet användas såväl
om Wales som om t. ex. Belgien (där valloner bodde),
norra Italien, norra Frankrike. Men som nordborna med
tiden kommo i den lifligaste beröringen med sistnämnda
land, detta särskildt genom vikingarnas eröfring af
Normandie, blef (norra) Frankrike det land, som oftast
betecknades som Valland. Eftersom de flesta af kelter
befolkade nejder småningom romaniserades, kommo orden
valer och Valland, liksom deras tyska former (welsch,
wälsch, Welschland) – hvilka i nyare tid äfven här
i Norden stundom begagnats (velsk, välsk, valsk och
Välskland) –, att beteckna personer af romansk börd
och land med romanska invånare; jfr valnöt, "nöt från
Valland", d. v. s. fransk eller italiensk nöt, välska
bönor (se Vicia) och rotvälska (se d. o.). Ännu
så sent som i vår bibel af 1703 äro orden italikos
och Italia (Apg. och Hebréerbr.) återgifna med
"valsk" och "Valland".
Ad. N—n.

Wallander. 1. Josef Vilhelm W., målare, f. 15 maj
1821 i Stockholm, d. där 6 febr. 1888, son till en
dekorationsmålare, försökte sig som yrkesmålare,
gjorde äfven arkitektstudier och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>