Print (PDF) - On this page / på denna sida - Vallgrund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Vailgrund-Wallick
504
seum). Till dessa år höra af ven porträttbyster af
Strindberg (1884), Edelfelt (1887, i brons och i
marmor, båda i Finska konstfören.) och arkitekten
K. L, Engel (1888). Vid världsutställningen 1889
erhöll V. första klassens medalj. Han vann ett
be-römdt namn ej minst genom sina alster på den lilla
skulpturens område, där han vid sidan af de franske
konstnärerna Carriès, Dampt, Baffier representerade
en helt modern riktning. Hans små figurer och grupper,
lätt stiliserade kvinnor eller barn, symboler af sorg,
ömhet, hängifvenhet, lef-nadslust, äro förtjusande
genom linjernas behag, uttryckets skälfvande känsla
och genom det läckra utförandet, oftast i brons
med ©n patina af konstnärens egen uppfinning, af
raffinerad koloristisk känsla. Af ven i silfver,
porslin och andra material utförde han liknande
poetiska och idérika småfigurer. Han fann uttryck
både för djup innerlighet och för vekt drömmeri. Det
subtila i formkänsla och i teknik, som han tillegnat
sig under påverkan af fransk konst, hade sin motvikt
i den friska omedelbarhet, som låg i hans personliga
temperament. Bland hans talrika verk på den lilla
skulpturens område äro bordsuppsatser, elektriska
lampor och kronor med symboliska figurer o. a. Bland
större arbeten äro monumentala spisar liksom flera
grafmonument af ädel allvarlig hållning. Af ven inom
möbelindustrien representerar han moderna idéer och
modern formgifning.
Bland V:s alster under seklets sista årtionde
märkas byst af Fr. Pacius (marmor i Helsingfors’
universitet 1890), Kristus på korset (reliefbyst i
marmor s. å., Finska konstfören.), Johannes döparen
(s. å.), Moderskärlek (bystgrupp, Luxembourgmu-sset,
marmor 1891), Kain (staty, 1892), Armod (bronsgrupp,
1893, Luxembourg), Uno Gygnous’ monument i Jyväskylä
(s. å.), Tröst (statyettgrupp, 1895, Finska
konstfören.), Kvinna från Bretagne (byst i brons,
1896, Åbo museum), Meditation (sandsten, s. å.,
Luxembourg).
Vid världsutställningen 1900 erhöll V. en af
hedersmedaljerna. Se-dan 1902 var han naturali-serad
fransk medborgare. I högre grad än någon annan
af sina nordiska yrkesbröder hade han lefvat
sig in i parissocieteten. I febr. 1913 flyttade
han likväl tillbaka till sitt hemland och har
sedan dess varit bosatt utanför Helsingfors. För
Finland har han under det nya århundradet utfört af
större arbeten: fontän på Salutorget i Helsingfors
(1908), en grupp Z. Topelius, omgifven af barn
i olika åldrar, ett konstverk af förtrolig och
älskvärd hållning (1909, var af sedd att i brons
uppsättas i Helsingfors), S:t Olof i Nyslott
(1912) och ett 10 m. långt krigargrafmonument
i Jakobstad (1919). V. har ock utfört medaljer
öfver bemärkta landsmän. Utanför Finland är han
representerad, förutom i Luxembourggalleriet, i Berlin
(National-galleriet och Kunstgewerbemuseum), i Wien,
Stockholms nationalmuseum, Göteborg, Köpenhamn, hos
Vanderbilt i New York m. fl. Som författare uppträdde
han 1917 med Ville Vallgrens ABC-bok, en samling högst
obesväradt nedskrifna, mestadels humoristiska minnen
från barndomen i Finland och från parislifvet inom
olika kretsar. S. å. utkom ett häfte Mat och dryck
med roliga gubbar.
2. AntoinetteV., den föregåendes hustru, född Eåström,
f. 1858 i Stockholm, d. 25
juli 1911 i Paris, gift 1882, studerade xylografi
i Paris på Trichons gravörateljé, öfvergick till
skulptur och utförde förträffliga porträttbyster i
marmor, keramik o. a. samt eleganta relief porträtt
och plaketter i brons. Hennes specialitet blef framför
allt bokpärmar, som hon oftast utförde i läderplastik
med figurkompositioner i låg relief, inbrända och
patinerade. Bland dessa äro lyxpär-mar till Edelfelts
"Fänrik Stål"-upplaga, Tissots "Vie de Jesus",
Lotis "Pëcheurs d’Islande" m. fl., hvarje exemplar
utför dt för hand och i sin särskilda patina. Hennes
ytterst känsliga och förfinade konst blef mycket högt
uppskattad i Paris, England och Tyskland. Arbeten
af henne finnas i Konstindustrimuseet
i Helsingfors, Åbo museum m. fl. st.
1-2. G-g N.
Vallgrund, holme. Se Keplot.
Vallgång, befästningsk. Se Fästning, sp. 313.
Wallhof (Wahlhof), by i Kurland, vid vägen
Mitau-Friedrichstadt, 45 km. s. ö. om Riga, bekant
genom den seger Gustaf II Adolf där vann 7 jan. 1626
med underlägsna krafter öfver en omkr. 7,000 man
stark polsk här under furst Stanislaw Sapieha och
Gonsiewski. Omkr. 1/s af polska styrkan förlorades,
men på svenskarnas sida stupade icke en enda
man (enligt konungens egen uppgift). Slaget
är politiskt märkvärdigt, emedan genom detsamma
östersjöprovinsernas eröfring fullbordades, och äfven
i taktiskt afsaende har det sin betydelse, emedan
Gustaf Adolf däri först använda det stridssätt,
som sedermera skulle föra honom till så många
segrar och bilda epok i krigskonstens histcria.
C. O. N.
Vallhorn, mus. Se Lur l b) och L å t.
Vallhunden. Se Hunden, sp. 1314
Wa’llia, västgotisk konung. Se Västgöter.
Wallich. 1. N a tha n a el W., dansk botanist
(hette urspr. Nathan Wolf f), f. 28 jan. 1786 i
Köpenhamn, d. 25 april 1854 i London, af judisk
släkt, blef student 1801, tog kirurgisk examen 1806
och anställdes som läkare i Serampur i Indien,
h vilken plats då tillhörde Danmark, samt trädde
1814 i engelsk-ostindiska kompaniets tjänst såsom
direktör för botaniska trädgården, i Calcutta. Där
utvecklade han utomordentlig verksamhet i att insamla
och beskrifva växter från alla delar af Indien
och med sådana rikta de botaniska trädgårdarna
i Europa. Bland andra resor i Indien företog han
1835 en forskningsfärd till Assam för teodlingens
skull. 1847 lämnade han af hälsoskäl Indien och
lefde sedan i London. Hans förnämsta verk är Plantæ
asiaticæ rariores (London, 1829- 32; 3 bd folio med
300 kopparsticksplanscher); vidare må nämnas Tentamen
florce nepalensis illu-strato (2 bd, 1824). Han hade
därjämte en viktig del i Roxburghs "Flora indica", som
han utgaf, i 2 bd, 1820-24. W:s herbarium förvaras i
Linnean society i London. Mer än 200 växtarter äro
af 50 olika botanister uppkallade efter honom. -
2. Aron Wulff W. SeWallick. 1. B.Ebg.
Wa’llick, Arnold, broder till N. Wallich (se denne),
dansk målare, hette urspr. Aron Wulff Wallich, f. 11
mars 1780, d. 1845, studerade vid konstakademien i
Köpenhamn, egnade sig åt teatermåleriet, vistades
flera år i Rom och Paris, blef efter sin hemkomst
(1813) anställd vid k. teatern och 1814 led. af
konstakademien. Ph. w.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
