Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 517-518 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallis, John - Wallis, A. S. C. - Vallisaari, Valieser - Wallis-alperna - Vallis clausa - Vallis gratiæ - Vallis Murcia - Vallisn(i)eri, Antonio - Vallisneria spiralis - Wallis-öarna - Wallius, Laurentius Olai

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W. utgaf ett stort antal skrifter icke blott
i matematik, utan äfven i teologi, logik och
moralfilosofi, harmonilära och akustik samt
t. o. m. om döfstumundervisningen. Hans förnämsta
arbete är Arithmetica infinitorum, sive nova methodus
inquirendi in curvilinearum quadraturam aliaque
problemata (1656), i hvilket han under analytisk
form utbildat Cavalieris metod att bestämma
ytan af en kroklinje genom att uppdela dess yta
i oändligt små rektanglar och sedan summera alla
dessa rektanglar. För att göra metoden användbar på
största möjliga antal kroklinjer införde W. bruket af
negativa och brutna exponenter, och med tillhjälp af
vissa oändliga talserier lyckades han beräkna ytan
af alla kroklinjer, hvilkas ekvation är af formen
y = ax^m + bxⁿ + ...., där m, n, o. s. v. äro
hela eller brutna positiva eller negativa tal. Det
af W. sålunda erhållna resultatet är liktydigt med
bestämmande af integralen ∫x^m dx och innebar ett
viktigt framsteg inom analysen. Då binomialteoremets
riktighet äfven för negativa och brutna exponenter
var honom obekant, kunde han icke direkt bestämma
cirkelns yta, utan använde för detta ändamål en
särskild interpolationsmetod, hvarigenom han för π
erhöll det efter honom uppkallade uttrycket

2. –,-15-0–c-K–^r ’ ’ ’ .
Bland W:s många öfriga skrifter må nämnas Tractatus de
sectionibus conicis (1665), som innehåller den första
systematiska framställningen under analytisk form af
teorien för de koniska sektionerna, och A treatise
of algebra both historical and practical (1685),
en utförlig framställning af algebran, hvilken
äfven lämnar en värdefull, ehuru icke alltid opartisk
redogörelse för algebrans historia. W:s Opera utgåfvos
1693—99, i 3 foliobd.


Wallis, A. S. C., pseudonym för holländska
författarinnan Opzoomer (se d. o.).

Vallisaari [-sāri], Valieser, en i Estland, vid
Narovafloden, 40 km. s. om Narva belägen ort, där
svenskarna 20 dec. 1658 afslöto ett fördelaktigt,
treårigt stillestånd med ryssarna.

Wallis-alperna. Se Alperna, sp. 697.

Vallis clausa, by. Se Vaucluse 2.

Vallis gratiæ, lat. ("nådens dal"),
birgittinkloster. Se Nådendals kloster.

Vallis Murcia, dal. Se Rom, sp. 652.

Vallisn(i)eri, Antonio, italiensk läkare och
naturforskare, f. 3 maj 1661 i Trasilico (Modena),
d. 18 jan. 1730 i Padua, var professor i medicin
och naturalhistoria i Padua. Han anställde en
mängd experiment inom fysiologien, särskildt
öfver förökning och tillväxt; med afseende
på djurens förökning bekämpade han tron på
s. k. själfalstring. Hans viktigaste arbete är
Histoire de la génération de l’homme et des animaux
(1721). Hans son utgaf efter hans död V:s
Opere fisicomediche (3 dlr, 1733).
C. Lmn.

Vallisneria spiralis L., bot., är en till
fam. Hydrocharitaceæ hörande, i tropiska och
subtropiska trakter (i Europa i Medelhafstrakten)
på bottnen af sötvattenssamlingar växande,
sällskaplig ört med gräsliknande blad och skildkönade
blommor. Hanblommorna, som ha mycket litet hylle
och 3 ståndare, lossna från sina fästen och
simma på vattenytan samt föras af vinden till
honblommorna och befrukta dessa. Honblommorna
sitta på långa, spiralvridna skaft, hvilka vid
blomningen upprullas, så att blomman kommer
öfver vattenytan, men efter befruktningen åter
sammanrulla sig, så att fruktmognaden eger
rum djupt nere i vattnet. Spiralörten odlas
ofta i sötvattensakvarier i våra boningsrum.
O. T. S. (G. L—m.)

Wallis-öarna [ωå’lis-], polynesisk ögrupp mellan Fidji-
och Samoa-öarna. 96 kvkm. Omkr. 4,500 inv. De bestå af
en större ö, Uea (60 kvkm.), bergig, af vulkanisk
natur, samt ett antal smärre korallöar. Export af
kopra. W. upptäcktes 1767 af engelsmannen Samuel
Wallis. Det blef emellertid fransmännen, som först
fingo fast fot där, då missionärerna 1837 valde
W. till sin bas för västra Stilla oceanen. Sedan dess
har ögruppen betraktats som fransk, ehuru den först
1887 blef ett protektorat, styrdt från Nya Kaledonien,
och 1917 af franska parlamentet förklarad som koloni.
A. N—d.


Wallius, Laurentius Olai, präst, universitetslärare,
f. 24 aug. 1588 i Valla by, Tysslinge socken, Närke,
d. 23 juni 1638 i Uppsala, studerade i Uppsala och
vid flera tyska universitet samt blef teol. lektor i
Strängnäs 1610, filos. magister i Wittenberg 1614,
hofpredikant i Stockholm 1618 och teol. doktor i
Tübingen 1619. Till pastor primarius vid Storkyrkan
i Stockholm utnämndes han 1620, men förflyttades
1621 till Uppsala som förste teol. professor och
domprost med äfven Trefaldighetsförsamlingen som
prebende. Trots W:s vägande lärdomsmeriter var denna
befordran näppeligen fullt rättvis. Till platsen
ansågs W:s lärare, professor Lenæus själfskrifven, men
dennes anslutning till den aristoteliska filosofien
torde ha gjort honom misshaglig för biskop Paulinus
och Johan Skytte, hvilka icke saknade inflytande hos
konungen i universitetsfrågor. W. vållade mycken oro
vid universitetet. Han hade sina goda sidor, hvilka
kunnat göra hans verksamhet gagnrik: lefvande nit
för universitetets sak, ovanliga arbetskrafter och
stor lärdom, men han hade svårt att lefva på fredlig
fot med sina medmänniskor. Redan från början kom han
i delo med ärkebiskop Kenicius och dennes måg, den
nyss nämnde Lenæus, och då Paulinus efter Kenicius’
död (1636) blef ärkebiskop, trädde W. tillsammans med
Lenæus i harnesk mot denne. Emellertid blef W. 1637
utnämnd till Paulinus’ efterträdare som biskop i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>