Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 521-522 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallmark, 1. Per Adam - Wallmark, 2. Ernst Adam - Wallmark, Lars Johan - Vallmarsön - Vallmo, Valmo, Valmoge - Wallmo, Uno

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ämne från grekiska frihetskriget, Försök att
upplysa publiken om föremålet och beskaffenheten af
den elfvaåriga tvisten inom vår litteratur (1821),
Johan Gutenberg (jubileumsskrift, 1840),
Historisk-statistisk återblick på Sveriges yttre och inre
förhållanden under de sist förflutna tretti åren (2
uppl. 1843) och flera politiska broschyrer. W.
utgaf äfven en uppl. af Karl XII:s brefväxling
med Ulrika Eleonora (1830; 2:a uppl. 1832) och
åtskilliga andra historiska handlingar. Skrifter om
W.: själfbiografi i "Biografiskt lexikon öfver
namnkunnige svenske män", samt Klara Wallmark, W:s
dotter, "P. A. W. En tidsbild från
adertonhundratalets första hälft" (1914).

2. Ernst Adam W., den föregåendes son,
öfversättare, författare, teaterledare, f. 3 april
1834 i Stockholm, d. där 12 nov. 1910, aflade
kansliexamen i Uppsala 1857 och tjänstgjorde i
civila verk, slutligen som ord. amanuens (1898—99)
i Riksarkivet. Han innehade i bolag med L.
Zetterholm Södra teatern i Stockholm 1871—73, med
V. Holmqvist Djurgårdsteatern 1873 och ensam
Ladugårdslandsteatern 1873—74. W. kallades
1866 till associé i Mus. akad. Han öfversatte,
bearbetade eller författade sammanlagdt för teatern
mer än 160 pjäser på vers och prosa, däribland
22 större operor, vidare de flesta moderna
operetter, som getts i Stockholm sedan midten af
1860-talet. Han författade ock åtskilliga folklustspel
(med A. Bosin), En afton af Beethovens lif
("dramatisk episod", 1870) äfvensom texter till
operetter af Berens, Littmark, von Heland och
Kjellander samt till Ölanders opera Blenda (med L.
Josephson, 1876). Han författade vidare Visor
och kupletter (4 "knippor", 1879—90) och
diktsamlingen Från ungdomstid — vid höstetid (1887).
För svenska och danska musikförläggare öfversatte
han mer än 500 sånger till musik. Hans
öfversättning (på rimmad vers) af Plautus’ "Mostellaria"
("Spöket") belönades 1898 med guldmedalj af Vet.
och Vitt. samhället i Göteborg.
1. (F. V.)


Wallmark, Lars Johan, fysiker, donator, f. 27
sept. 1810 i Luleå, d. (i kolera) 10 okt. 1855
i Stockholm, blef student i Uppsala 1827, aflade
där 1828 hofrättsexamen samt lät inskrifva sig
som auskultant i Svea hofrätt och e. o. kanslist
i justitiefördelningen af K. M:ts kansli samt
tjänstgjorde dels i nämnda och andra ämbetsverk,
dels som domare på landet till 1832, då han återvände
till Uppsala och idkade studier i matematik, fysik,
kemi, mineralogi och kristallografi, men lämnade
universitetet 1838 på grund af ohälsa. Senare
fortsatte han sina studier vid Falu bergsskola,
i Stockholm och vid Motala mekaniska verkstad (där
han några månader af 1840 var disponent) till 1842,
då han bosatte sig i Stockholm. Han besökte därefter
åtskilliga delar af fäderneslandet samt flera tyska
stater för att taga kännedom om mekaniska
och andra tekniska inrättningar. Han var
1843—46 "custos machinarum" (biträde vid fysiska
instrumentsamlingens vård) vid Vet. akad. och kallades
1846 till led. af akademien (där han blef inspektor
1846 öfver teknologiska och Thamiska inrättningen och
1850 öfver fysiska och kemiska institutionerna). 1848
utnämndes han till öfverdirektör för Teknologiska
institutet. — W. egde mångsidiga kunskaper i
flera olika vetenskapsgrenar, men älskade mest
fysiken. Ehuru han gärna ville göra vetenskapens
resultat användbara för praktiska ändamål, var
han dock vida höjd öfver deras ståndpunkt, som
uppskatta vetenskapens värde endast efter denna
måttstock. Vetenskapliga spekulationer voro för honom
den käraste sysselsättningen. Endast några korta
uppsatser i "Öfversigt af Vet. akad:s förhandlingar"
i "Förhandlingar vid de skandinaviske naturforskarnes
möten" samt i Landtbruksakad:s handlingar föreligga
af hans hand (han blef led. af sistnämnda akademi
1845). Af sin kvarlåtenskap donerade han 36,000
rdr till Vet. akad. (till prisbelöningar för rön
och uppfinningar samt till understöd för resor
och undersökningar) och 8,000 rdr till hvartdera
universitetet för vetenskapliga ändamål samt till
Svenska slöjdföreningen 12,000 rdr, hvaraf årliga
räntan skall tilldelas behöfvande ynglingar vid denna
förenings läroanstalt.

Vallmarsön, äldre namn på Djurgården (se d. o.,
sp. 571).

Vallmo, Valmo, Valmoge (El. Fries anser, att ordet
rätteligen heter dvalmo, i analogi med ty. schlafmohn,
Papaver somniferum; jfr "valhändt" för dvalhändt). Se Papaver.

Wallmo, Uno, skogsman, f. 29 april 1860 i
Ljusnarsberg, Örebro län, blef student 1879,
utexaminerad från Skogsinstitutet 1882, extra
jägmästare s. å., jägmästare i Jönköpings
revir 1899 och i Örebro revir 1902 och
öfverjägmästare i Bergslagsdistriktet 1903,
hvarifrån han 1920 öfverflyttades som chef
för distriktet Stockholm—Gäfle. W. har därjämte
haft öfverinseendet öfver skogsskötseln på många
enskilda bruk, såsom Högfors, Hellefors, Skogaholms,
Alkvetterns och Högsjö. Han har varit led. af
kommittén ang. skogsstatens lönefrågor (1906 års
lönekommitté), och ordf. i kommittéerna rörande
den högre skogsundervisningens omorganisation
(1906—08) samt för taxeringen af Värmlands läns
skogar 1910—12. W. var vice ordf. 1907—12 i
styrelsen för Föreningen för skogsvård och är
sedan 1918 led. af Landtbruksakad. I Rationell
skogsafverkning (1897), ett arbete, som inom
skogskretsar väckte stor uppmärksamhet, uttalade
han sig entusiastiskt för beståndsvårdshuggningar
och gallringar starkare, än hvad som tidigare
praktiserats i vårt land. Han kan därigenom anses
ha i praktiken infört en rationellare gallring af de
svenska skogarna. Han gick äfven till storms mot den
tidigare nästan allenahärskande trakthuggningsmetoden
och förordade blädningsbruk. Bland hans afh. i
"Skogsvårdsfören:s tidskr." må nämnas Om grantorka
(1904), Om vikten av svenska skogens bevarande
och medel därtill (1905), Om föryngringen vid
blädningshuggningar (1906), Uthålligt skogsbruk
(1907), Om blädnings- och gallringsprocenter
(1914) och Vår skogsavdikningspolitik (1918), de 5
sistnämnda föredrag vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>