- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
537-538

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallroth ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller en "dekanesse", som måste vara änka efter en
man i första rangklassen. Af stiftsjungfrurna äro 35
"virkelige" och 70 "overordentlige"; de förstnämnda
uppbära i årlig pension ("hæving") 2,400 kr., de
senare 1,200 kr., hvarjämte 15 af de förstnämnda
åtnjuta fritt underhåll och därtill 600 kr. Dessutom
åtnjuta 163 af de inskrifna fröknarna hvar och en
600 kr., och de öfriga uppbära räntan af sitt insatta
kapital (4,000 kr.), hvilket indrages till stiftelsen
vid inträffande giftermål eller död. Sedan 1898 är
änkedrottning Lovisa beskyddarinna. Stiftet eger
5 hufvudgårdar med i allt 1,200 tnr hartkorn samt
ett kapital af kr. 8,7 mill. kr. Stiftsjungfrurna
lyfta årligen 267,000 kr., hvarjämte utbetalas
i pensioner, i synnerhet till änkor och döttrar
efter ämbetsmän, 180,000 kr. samt till nödlidande
personer eller allmännyttiga ändamål. Vallö slott
är en ansenlig byggnad med fyra flyglar och två
torn; östra flygeln byggdes af drottning Sofia
Magdalena, de öfriga delarna af Peder Oxes änka,
Mette Rosenkrands, 1581—86. V. var i enskild ego
till 1708, då det köptes af konung Fredrik IV, som
däraf 1713 gjorde ett grefskap för sin andra gemål,
drottning Anna Sofia. Efter hans död (1730) fråntogs
det henne och lämnades åt drottning Sofia Magdalena
1731. Slottet brann 1893, nybyggdes efter ritningar
af H. Holm och blef färdigt 1904. Se I. L. Wad,
"Mindeskrift om Vallö".
E. Ebg.

Valmansförbund, Valmansförening, sammanslutning
mellan valmän till särskildt riksdagsmannavalens
förberedande. Ehuru sådana föreningar länge varit
vanliga i utlandet, förekommo de i Sverige först långt
efter det att samfällda val till representationen
införts. 1884 bildades i Stockholm Liberala
valmansföreningen
(se d. o.), som beredde de därtill
anslutna god nytta. Den utgjorde endast en lokal
organisation, och först 1902 fick den en motsvarighet
för hela landet i Frisinnade landsföreningen
(se d. o.). Stockholms frisinnade valmansförening
bildades 12 jan. 1910, och uppgingo då i densamma den
ofvannämnda Liberala valmansföreningen och "Stockholms
kommunala reformförening". Uppslaget till den nya
föreningen hade getts vid ett sammanträde på våren
1909 mellan hufvudstadens frisinnade riksdagsmän i
Andra kammaren, de frisinnade hufvudstadstidningarnas
hufvudredaktörer samt sekreterarna i Frisinnade
landsföreningen och Liberala valmansföreningen. De
närmare förberedelserna till bildandet utfördes sedan
af en kommitté på 7 personer (Sv. Palme, ordf.,
I. Bendixson, G. Kobb, J. Byström, A. Grundel,
sekreterare, m. fl.). Föreningens medlemsantal har
ökats från 831 första året till 2,322 (hvaraf 693
kvinnliga) 1919 och ledes af en centralstyrelse,
som inom sig utser ett arbetsutskott. Som ordf. ha
fungerat professor I. Bendixson (1910–13), direktör
A. Cederborg (1913–18) och öfverlärare K. Lidman (sedan 1918).
Föreningen utger "Meddelanden". (Se vidare
"Stockholms frisinnade valmansförening 1910–1920", 1920.)

1893 var man på högersidan färdig med en sammanslutning,
afsedd att verka i skilda landsdelar, nämligen
Fosterländska förbundet, som en tid bortåt visade
sig ganska lifaktigt och ännu ett stycke in på 1900-talet
fortbestod i en Göteborgsafdelning. Fosterländska
förbundet var dock, såsom bestämdt tullvänligt, icke
egnadt att samla alla krafterna på högerhåll. Insikten
härom medverkade till det uppslag, som 1904 togs
till bildande af en ny samling af valmännen på
högersidan. Riksgäldsfullmäktigen d:r G. F. Östberg
var den egentlige initiativtagaren. Jämte
honom utfärdade 7 andra riksdagsmän, nämligen
H. Andersson, L. W. Lothigius, Kr. Lundeberg,
L. P. Mallmin, S. O. Nylander, K. Persson och
H. Tamm, 17 sept. 1904 inbjudning till omkr. 250
personer af skilda samhällsklasser i olika delar
af landet, hufvudsakligen dock riksdagsmän, att
sammanträda i Stockholm 17 okt. för att öfverlägga om
organisationsplanen. Mötet beslöt att bilda Allmänna
valmansförbundet
, som genast trädde i verksamhet
under ledning af en öfverstyrelse, bestående af 72
led., utsedda länsvis, hvilka till 1/3 årligen skulle
väljas för en tid af 3 år, och ett verkställande
utskott, hvars ledamotsantal till en början var
begränsadt till 5, men fr. o. m. 1911 blifvit
ökadt. Lokalafdelningar skulle upprättas, en för
hvarje län och andra för mindre områden därinom. Detta
gick fort nog, så att vid det första årsmötet funnos
71 lokalafdelningar utom länsafdelningarna. Men
anslutningen till förbundet var ganska ojämn i skilda
landsdelar. Inom somliga län tog förbundet genast fart
och har hållit sig lifskraftigt under årens gång. Inom
andra åter möttes det med misstroende och har icke
kunnat göra sig fullt gällande. Den verksamhet,
som vid sidan af det egentliga organisationsarbetet
bedrefs på tillskyndelse af ledningen i hufvudstaden,
bestod i hållande af föredrag och utgifning af
skrifter. Till en början var denna verksamhet
ganska inskränkt, beroende därpå, att behöfliga
penningmedel icke funnos att tillgå. Förbundet har
nämligen icke utom i vissa af sina lokalafdelningar
ansett sig kunna bygga sin ekonomi på upptagande af
fasta medlemsafgifter, utan har varit hänvisadt till
frivilliga bidrag för att möta sina utgifter. Först på
sista tiden har man trott sig om att i vidsträcktare
mån låta tvungna medlemsafgifter bilda grundvalen
för penninganskaffningen. Sedermera, då medlen
började rikligare inflyta, kunde både föredrags- och
skriftverksamhet ansenligt utvidgas, så att under
årens lopp hållits tusentals föredrag, äfven i de
mest afsides liggande bygder, och utgetts omkr. 200
böcker och bokhäften. Bland skrifterna torde särskildt
böra omnämnas Politisk årsbok och valhandböcker,
som utgetts fr. o. m. 1911, de första tre årgångarna
under redaktion af G. Gustafsson,
1914 års af K. Hammarberg och 1915–20 års af A.
Jäderin. Förbundet utger dessutom från nov.
1915 under redaktion af B. Petersson ett
månadsblad, som från n:r 2 år 1920
har namnet Medborgaren. Den egentliga
upplysningsverksamheten har sedan åtskilliga
år bedrifvits vid kurser för utbildning af
talare; de ha hållits på skilda platser i landet
och särskildt af de yngre förbundsmedlemmarna
omfattats med mycket intresse. Arbetet i
det hela leddes under de första 8 åren af
d:r Östberg som verkställande utskottets ordf.
med biträde från början af redaktör A.
Jäderin, hvilken ännu tjänstgör som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:31:09 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free