- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
629-630

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vapen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allmänna arten Stratiomys chameleon lägger sina
ägg i kakor på vattenväxters blad, och larverna
äro vattendjur. Dessa nå en längd af 4—5 cm. och
äro platta, tillspetsade i båda ändar, mest
baktill. Bakkroppsspetsen, där lufthålen äro belägna,
är omgifven af en krans med omkr. 30 hår, hvilken
bildar en flytapparat, med hvars tillhjälp larven kan
hänga i vattenytan, när den skall andas. Förpuppningen
sker i larvhuden, som genom aflagring af kalk
blir så hård, att den ej kan genomborras af
rofinsekter. Hit hör också släktet Sargus, som på
grund af sin glänsande färg fått namnet metallflugor.
I. T—dh.

Vapenförbättring, her. Se Vapen, sp. 624.

Vapenhus (i sv. dialekter äfven vakenhus,
våkenhus), den utbyggnad, som vid en del i
synnerhet smärre kyrkor plägar förekomma framför
hufvudingången. Vapenhuset framskjuter vanligen från
kyrkans södra långsida, närmare västra gafveln,
som en liten särskild byggnad med gafvelröste och
portal mot s. Det inre täckes af ett platt brädloft
eller ett hvalf; i väggarna äro stundom anbragta
sittnischer. I vapenhusen, som härröra från den senare
delen af medeltiden, brukade männen lämna vapen
och andra föremål, som ej borde medtagas i själfva
kyrkan, hvarjämte de äfven torde ha tjänat som ett
slags väntrum, där man kunde tillbringa tiden före
gudstjänstens början.
Upk.*

Vapenhvila, krigsv. Se Stillestånd.

Vapenhärold, her. Se Härold.

Vapenkonst, her. Se Vapenkunskap.

Vapenkonung, her. Se Härold.

Vapenkunskap (ty. wappenkunde), kännedomen om de
heraldiska reglerna, teoretisk heraldik. — Vapenkonst
(ty. wappenkunst), den bildliga framställningen
af heraldiska vapen efter de heraldiska reglerna,
praktisk heraldik.

Vapenlära. 1. Krigsv., det läroämne, som afhandlar
för krigsbruk afsedda vapen med därtill hörande
ammunition. Vapenläran omfattar ballistiska lagar,
materielbeskrifningar, konstruktionsprinciper
samt redogörelse för vapnens och ammunitionens
tillverkning, förvaring och användning —
2. Detsamma som heraldik (se d. o. och Vapen).
1. G. af Wdt.

Vapenmantel, her., är en hela vapnet omslutande,
upptill med en rangkrona sammanhållen mantel, som
på båda sidor är uppknuten med tofsprydda snören
samt oftast kantad med gyllene fransar. Invändigt är
vapenmanteln fodrad med hermelin eller ock med guld-
eller silfvertyg, utvändigt är den vanligen röd, blå
eller purpurfärgad. Stundom får vapenmanteln formen
af en sorts baldakin och benämnes då ofta vapentält. I
Sverige förekommer vapenmantel endast vid riksvapnet
(se d. o. med fig.) samt vid medlemmarnas af k. huset
vapen.
H. F—d.

Vapenofficer kallas den officer vid regemente,
kår eller fristående bataljon, som biträder
chefen i allt hvad rör vården och underhållet
af gevär och ammunition m. m. Vapenofficeren
förordnas af chefen och deltar i öfrig
tjänstgöring, i den mån hans tid det medger.
C. O. N.

Vapenplats (fr. place d’armes). 1. Större fästning,
som hufvudsakligen innesluter militära etablissemang
och förråd (jfr Place d’armes). — 2. En utvidgning
af betäckta vägen i en fästning,
bildad i utgående vinkel genom kontereskarpens
afrundning och i ingående vinkel genom
glaciskretens brytning utåt. Vapenplatsen tjänar till
uppställningsplats för betäckta vägens vakt och som
samlingsplats vid smärre utfall. För att vapenplatsen
vid betäckta vägens försvar skall kunna tjäna som
stödpunkt, afstängdes densamma med tvärvallar,
inom hvilka uppfördes reduiter eller blockhus.
1—2. L. W:son M.

Vapenrock (ty. waffenrock l. wappenrock) kallades
den långa, vida rock, som riddarna under senare delen
af medeltiden vanligen buro utanpå rustningen. Under
1800-talet återupptogs benämningen för att beteckna
den med en eller två knapprader försedda, ungefär
till skrefvet räckande rock, som nyttjas i de flesta
arméer, i den svenska af alla trupper, dock icke
af husarregementena och artilleriet i fråga om den
äldre munderingen. Jfr pl. V till art. Uniform.
C. O. N.

Vapenrulla, her. Se Vapenbok.

Vapenrätt (ty. wappenrecht). De med nyttjandet
af vapensköld sammanhängande rättsförhållandena
kunna vara antingen af offentligrättslig natur och
afse rätten att öfver hufvud nyttja vapensköld
eller af privaträttslig natur och gälla rätten
till ett visst bestämdt vapen. Utomlands stundom
närmare reglerad och föremål för vetenskapliga
utläggningar, har vapenrätten i Sverige till stor
del utvecklats genom sedvana och föga behandlats af
rättsvetenskapen. Rätten att nyttja vapensköld har
hos oss ansetts vara ett gammalt privilegium för
ridderskapet och adeln och som sådant undandragen
de öfriga stånden. Formell giltighet torde än i
dag tillkomma förordn. 10 aug. 1762, enligt hvilken
det vid 500 dal. smt:s böter förbjöds ofrälse män
att i sigill bruka "adelig sköld eller öpen hielm",
ehuruväl det knappast kan förmodas, att domstol numera
skulle tillämpa stadgandet (enl. Winroth). Rätten
till viss vapensköld har liksom rätten till visst
adligt namn varit föremål för uttryckligt skydd
redan i 1600-talets adliga privilegier. Enligt
gällande riddarhusordning är aflämnande af vapenplåt
en af förutsättningarna för vinnande af inträde
på Riddarhuset (§ 2), och uttryckligt förbud har
stadgats mot upptagande af bl. a. annan ätts vapen (§
3). Introduktion är å andra sidan en förutsättning
för vapnets nyttjande (k. förordn. 8 maj 1775;
k. br. 11 febr. 1800). Äfven landskap och städer ha
sedan gammalt haft rätt till vapen, liksom riket i
dess helhet. Ett bevis för vapenrättens betydelse i
gamla tider utgör den bekanta striden om riksvapnet
"tre kronor". Genom lag om rikets vapen 15 maj
1908 fastställes nu riksvapnets utseende, och
bötesstraff stadgas för den, som offentligt brukar
vapen, hvilket afser att utgöra efterbildning af
riksvapnet, men i väsentliga delar skiljer sig från
detsamma. Se F. Hauptmann, "Das wappenrecht" (1896).
C.K-a.

Vapenskatt beslöts på grund af k. proposition
vid riksdagen 1866 för anskaffning af tidsenliga
infanterigevär. Armén kunde för de genom skatten
influtna medlen beväpnas med bakladdningsgevär efter
Remingtons modell.

Vapensköld, her. Se Sköld och Vapen.

Vapenslag. Se Vapen 2.

Vapenstillestånd, krigsv. Se Stillestånd.

Vapensyn kallades den årligen skeende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free