- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
651-652

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreläsningar öfver litteraturhistoriska ämnen. I
nov. 1890 utnämndes han af K. M:t till professor
i estetik samt litteratur- och konsthistoria vid
Göteborgs högskola. 1900 överflyttade W. till
Stockholm, sedan han först tagit afsked från sin
professur i Göteborg. I Stockholm blef han 1901
bibliotekarie vid det nyinrättade Nobelbiblioteket
som af honom organiserades och som han förestod
till 1909. Samtidigt var han referent för tysk och
skandinavisk litteratur vid Nobelinstitutet (1901—12).
Sedan O. Levertin 1906 aflidit, kallades
W. 1909 till hans efterträdare som professor i
litteraturhistoria vid Stockholms högskola, tog afsked
1917, men skötte ämbetet på förordnande till sin
död. Vid sidan af sin lärar- och litteraturhistoriska
verksamhet stod W. alltjämt i närmaste kontakt med
tidningsmanna- och författarvärlden; så t. ex. var
han efter öfverflyttningen till Stockholm i flera
år ordf. i Sveriges författarförening, och från
1902 till sin död led. af redaktionskommittén för
Nordisk familjeboks 2:a upplaga samt skref för denna,
liksom för den 1:a uppl., en mängd förträffliga
litteraturhistoriska och biografiska artiklar. Han
följde med lif och själ företeelserna på de sociala,
kommunala och politiska områdena. Sedan 1904 var han
i många år. led. af Stockholms stadsfullmäktige och
kämpade där bl. a. för upprättande af ett Stockholms
stads bibliotek, och han satt B-riksdagen 1905
t. o. m. 1908 i Andra kammaren, dit ej minst hans
svenska hållning i unionsfrågan banat honom vägen
och där han, med starkt bevarad själfständighet,
tillhörde det liberala partiet. W. var led. af
Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1884) och
Vitt. hist. o. ant. akad. (1905).

Af W:s många arbeten märkas Det svenska lustspelet
under Frihetstiden
(akad. afh. 1876), Om förebilderna
till Gustaf III:s dramer
(i "Svensk tidskrift" s. å.),
Om författarskapet till "Tillfället gör tjufven"
(i K. Vet. o. vitt. samh:s jubelfestskrift 1878), Om
författarskapet till vår äldsta roman
(i "Samlaren"
1883), Holberg i Sverige (i K. Vet. o. vitt. samh:s
handl. 1884 och separat), monografierna Olof
Dalin, hans lif och gärning
(i Sv. akad:s handl.,
1884), belönad med Svenska akademiens stora pris
1882, Molière (1884), Anna Maria Lenngren (1887;
ny omarb. uppl. 1917), Fru Lenngrens fader (i
"Nord. tidskr.", s. å.), Lidner (1889), Hedlinger. Ett
bidrag till Frihetstidens konsthistoria
(1890, i
K. Vet. och vitt. samh:s handl. och separat), den
mycket begagnade skolboken, Svensk litteraturhistoria
i sammandrag
(1880, 9:e uppl. 1916, utom flera
illustrerade), Karl August Ehrensvärd, En lefnadsbild
från Gustavianska tiden
(1893), Bellmansdikten
i Danmark
(i "Samlaren". 1895), skildringen af
Sveriges litteraturhistoria fr. o. m. frihetstiden i
den af H. Schück och W. utarbetade Illustrerad svensk
litteraturhistoria
(1896—97; ny omarb. uppl. 1912—16),
Striden om "Ordensvurmen" (i "Göteb. högskolas
årsskr.", 1897), Lidners Medea (ibid. 1898),
Velasquez och hans konst (1899), Viktor Rydberg (2 bd,
1900), Carl Snoilsky (1905), Johan Gabriel Richert
(2 bd, 1905). Postumt utgafs en samling Essayer
(1918). Dessutom utgaf W. fru Lenngrens dikter
(1884), P. Wikners vittra skrifter i urval (1888;
försedda med en skildring af Wikners vittra författarskap),
Viktor Rydbergs skrifter (1896—99), antologien "Ur svenska
sången" (1883; ny uppl. 1905) m. m.

W. var onekligen en bland vägröjarna inom Sveriges
litteraturhistoria, och den första stora, samlade och
på verklig källforskning grundade framställningen af
vår litteraturs historia från frihetstidens början
intill våra dagar är hans verk. På denna grundliga
skildring måste alla efterföljande mer eller mindre
bygga. Det gällde för honom — skref Martin Lamm
kort efter hans bortgång (i "Ord och bild" 1919)
— "ej i första hand att finkänsligt ciselera
diktarmedaljonger eller åstadkomma djupgående
analyser af diktverk. Föregångarna hade endast
allt för mycket hängifvit sig åt psykologiska
och estetiska spekulationer utan de historiska
förutsättningar och kunskaper, som fordrades för att
göra dem fruktbärande. Det gällde för honom att bryta
mark, att samla och inordna det rika stoffet, att
utöka det med allt det material, som ännu låg orördt
och okändt i våra arkiv, att skänka det historisk
belysning och bearbeta det med moderna vetenskapliga
metoder." Sin karaktär har W:s framställning fått af
författarens personlighet, hans ärlighet, hans starka
rättskänsla, hans frihet från partiväsen och hans
varsamhet i omdömet. W. hyste ett visst misstroende
mot de djärfva, bländande idéerna och hade större
tilltro till konstaterade fakta. På dylika äro också
hans arbeten ytterst rika, under det att de allmänna,
ledande synpunkterna vid utvecklingen mera träda i
bakgrunden. Genom denna sin läggning var W. kanske
mindre historiker än biograf, och hans flesta arbeten
äro också biografier. En verklig förlust i detta fall
var, att döden hindrade honom att utföra en länge hyst
plan att författa en biografi öfver S. A. Hedlund,
hvilken biografi säkerligen skulle ha svällt ut till
den svenska pressens historia på Hedlunds tid — ett
ämne, i hvilket W. hade större kunskaper än någon
annan. Mönstret för hans biografier var utan tvifvel
engelskt, och liksom i dessa "Life and letters" ville
också W. låta "den skildrade personen så vidt möjligt
framträda genom sina egna uttalanden". W. afhåller
sig därför från någon egen psykologisk analys, som
enligt hans mening alltid måste bli mer eller mindre
subjektiv. Men med det material, som han samlat och
med sällspord opartiskhet sofrat, måste dock hvarje
senare, mera psykologisk biografi bygga.

3. Rosalie W., den föregåendes svägerska,
donator, född Drucker, f. 14 mars 1849, gift
1870 med grosshandlaren, danske generalkonsuln
Simon Elias W. (f. 1840 i Göteborg, d. 1899 i
Stockholm), donerade 1919 till minne af sin i unga
år aflidne son Sven till Stockholms högskola 200,000
kr. till en "Sven Warburgs professur i historia".
2. H. S.

Warburg, Emil Gabriel, tysk fysiker, f. 1846 i Altona,
studerade under fysikern G. Magnus’ ledning i Berlin,
där han blef filos. doktor 1867 och privatdocent
1870. Han befordrades 1872 till e. o. professor i
Strassburg, 1876 till ord. professor i Freiburg
im Breisgau och 1895 i Berlin, allt i fysik. 1905
utnämndes han till chef för fysikalisk-tekniska
riksanstalten i Charlottenburg. W. har utöfvat
omfattande författarskap inom olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free