- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
653-654

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Warburg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

delar af fysiken, särskildt inom elektricitetsläran
och den allmänna fysiken jämte akustiken. Bland
de förra må nämnas Zerstreuung der elektricität
in gasen
(1872), Magnetische untersuchungen (1881),
Elektrolyse des festen glases (1884), Kathodengefälle
bei glimmentladung
(1887), Elektrolytische leitung des
bergkrystalles
(1888), Theorie der galvanischen
polarisation
(1889 och 1890), Elektrisierung des
gases bei glimmentladung
(1892), 5 afh. om urladdning
genom spetsar (1897, 1898, 1899, 1900 och 1903),
4 afh. om ozons bildning och sönderfallande (1902,
1904 och 1905). Bland de senare må nämnas Gleiten
der gaze an glaswänden
(1876), Zusammenhang zwischen
viscosität und dichtigkeit bei flüssigen und besonders
gasförmigen körpern
(1882), Einfluss der dichtigkeit
auf die viscosität tropfbarer flüssigkeiten
(jämte
I. Sachs, 1884), Gewicht und ursache der wasserhaut
bei glas und anderen körpern
(jämte T. Ihmori,
1886). Alla dessa äro tryckta i "Annalen der
physik", en stor del också i Berlin-akademiens
"Sitzungsberichte". Med G. Leithäuser utgaf
han Über die oxydation des stickstoffs bei der
wirkung der stillen entladung
(1907). W. är led. af
Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1900).
S. A—s.

Warburg, Otto, tysk botanist, f. 20 juli 1859 i
Hamburg, blef docent vid universitetet i Berlin 1891,
lärare i tropisk växtkännedom vid dess orientaliska
seminarium och sedan professor i botanik vid samma
universitet, företrädesvis som representant för
kolonisation och gagnväxtkännedom. W. företog
1885—89 resor i södra och östra Asien, och hans
författarskap berör hufvudsakligen tropikernas
gagnväxtproduktion, såsom Die muskatnuss, ihre
geschichte, botanik, kultur, handel, verwertung

(1897), Monographie der myristicaceen (s. å.),
Die kautschukpflanzen und ihre kultur (1900), samt
många artiklar i "Der tropenpflanzer". Af renare
deskriptivt innehåll äro Monsunia. Beiträge zur
kenntniss der vegetation des süd- und ostasiatischen
monsungebietes
(1900) och Pandanaceæ (i Englers
"Pflanzenreich", s. å.). W. har äfven författat
det rikt illustrerade verket Die pflanzenwelt
(2 dlr, 1913, 1916) och uppsatte 1897 samt utger
jämte F. Wohltmann tidskr. "Der tropenpflanzer".
C. Lmn.

Warburtonå’bətn], William, engelsk biskop och lärd,
f. 1698, d. 1779, utnämndes 1728 till kyrkoherde i
Brant-Broughton i grefsk. Lincoln, 1746 till pastor
vid Lincoln’s inn (London), 1754 till konungens
kaplan, 1755 till kanonikus i Durham och teol. doktor,
1757 till domprost i Bristol och 1759 till biskop af
Gloucester. Hans skrifter väckte på sin tid mycket
stort uppseende och äro af betydande värde som
apologier för den engelska statskyrkoförfattningen
och ortodoxien mot deismen. Särskildt gäller detta
om hans hufvudarbete, The divine legation of Moses
demonstrated on the principles of a religious
deist
(2 bd, 1734—41), som vimlar af snillrika
teol. paradoxer. Hans samlade skrifter utgåfvos i 7
bd 1788 (ny uppl. 1811, i 12 bd), hvartill 1841 kommo
"Literary remains". Genom sitt försvar för Popes
"Essay on man" vann han dennes vänskap i synnerligt
hög grad, och han uppträdde äfven efter Popes död
i strid för honom emot Bolingbroke. W. utgaf en
upplaga af Popes skrifter
(1750) och en af Shaksperes (1747). Se J. S. Watson,
"Life of W." (1863).
J. H. B.*

Warburtonå’bətn], Eliot Bartholomew George,
engelsk författare, af irländsk börd, f. 1810,
d. 1852, var advokat och därefter godsegare,
tills han gaf sig ut på resor i Levanten. I
The crescent and the cross (1844) skildrade han
liffullt och måleriskt sina äfventyr i Österlandet
och yrkade på Egyptens annektering. Hans Memoir
(1849) öfver krigaren prins Ruprecht af Pfalz
är stödd på källforskningar, men partisk för sitt
föremål. W. skref dessutom ett par historiska romaner
(till sv. är öfv. "Darien eller köpmansfursten",
1853).
(F. V.)

Warburtonå’bətn], Peter Egerton, engelsk
upptäcktsresande, f. 1813 i Chester, d. 1889 nära
Adelaide, var 1835—53 officer i Brittiska Indien och
1854—67 polischef i Adelaide (Syd-Australien). Efter
några kortare utflykter till de syd-australiska
sjöarna (1857—66) företog han 1873 en färd genom
den australiska kontinenten. Han följde först
telegraflinjen norrut till trakten af vändkretsen,
tog därefter nordvästlig och västlig riktning genom
fullständiga öknar, som bragte expeditionen nära
hungersdöden, och anlände i dec. 1874 i ytterst
utmattadt tillstånd till De Greys mynning på
Australiens nordvästkust. Denna resa, den första
genom det centrala Väst-Australien, bevisade, att de
af densamma berörda trakterna äro alldeles odugliga
för kultur. Geografiska sällskapet i London gaf
W. guldmedalj. Han författade bl. a. Journey across
the western interior of Australia
(1875).

Varbygeln, krigsv. Se Handeldvapen, pl. III, fig. 19.

Varbälgar (fno. varbælgjar, no. varbelger, af
outredd betydelse) var under inbördeskrigen i Norge
namn på två partier. Det ena var ganska obetydligt,
uppträdde 1189—90 och tillintetgjordes sistnämnda
år af konung Sverre. Det andra utgjordes af Skule
Baardssöns anhängare, då denne gjorde uppror
mot konung Håkan Håkansson 1239. Efter en seger
öfver konungens folk vid Laaka, i Nannestad,
1240, ledo de själfva ett nederlag vid Oslo och
försvunno sedan ur historien med Skules fall.
E. H.*

Varchi [-ki], Benedetto, italiensk historiker, f. 1502
i Florens, d. 1565, skref på uppdrag af Cosimo I sin
fädernestads historia för den växlingsrika perioden
1527—38 (Storia Fiorentina, 15 böcker; tr. 1721,
flera uppl.). I dialogerna Ercolano (1570, flera
uppl.) försvarade V. italienska språkets toskanska
härkomst och sökte tolka andemeningen i Dantes
"Commedia divina". Han skref dessutom sonetter,
pastoraler m. m. V:s samlade arbeten utgåfvos senast
1859.

Wardå’d], eng., rote, kvarter. Se London,
sp. 1066, och Manchester, sp. 719.

Wardå’d], Mary, stiftarinna af nunneorden
Engelska systrar (se d.o.), f. 1585, d. 1645.

Wardå’d], engelsk släkt, som på 1600-talet genom
giftermål förvärfvade barontitel af Dudley. En John
W
., d. 1774, upphöjdes 1763 till viscount Dudley,
och 1827 gaf s earltitel af Dudley åt John William W. (se nedan).

1. John William W., 4:e viscount

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free