- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
661-662

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Warburg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Probus (1838) och Julian (1841). Dessutom författade
han American unitarian biography (1850), Sketches of
european capitals
(1851) m. m.

Varek (fr. cendres de varec), kem., detsamma som kelp (se d. o.).

Varek, namn på öfversta delen af Pite älf (se d. o.).

Warekauri, en af Chatham-öarna (se d. o.).

Varel, stad i Oldenburg ej långt från sydändan af
Jadeviken, vid hvilken V. eger hamnen Vareler
siel
. 5,500 inv. (1905). Skeppsvarf, mekaniska
verkstäder, garfverier.
A. N—d.

Warelius, Anders, finsk skriftställare, f. 14
juli 1821 i Varila by (efter hvilken han tog sig
namn), Tyrvis socken, Satakunta, d. 16 jan. 1904 i
Loimijoki, tjänstgjorde som präst i västra Finland och
var 1869—1900 kyrkoherde i Loimijoki. Som student vid
Helsingfors’ universitet blef han varmt intresserad
för de finska språksträfvandena, och med understöd
af vet. akad. i Petersburg gjorde han vid samma tid
etnografiska forskningsresor i sitt eget land och
publicerade resultaten däraf i tidskr. "Suomi"
under titeln Bidrag till Finlands kännedom i
etnografiskt hänseende,
hvari han bl. a. på
grund af dialektundersökningar angaf gränserna
mellan de tavastländska och karelska stammarnas
boningsplatser i Finland. Af än större betydelse
är V:s medarbetarskap i Europæus’ svensk-finska och
Lönnrots stora finsk-svenska lexikon. Själfständigt
publicerade V. en af de första originalkomedierna på
finska språket, Vekkulit ja Kekkulit, äfvensom Enon
opetukset
(Morbrors berättelser), som utgör ett af de
första naturvetenskapliga arbetena på finska språket.
O. G.*

Waren, stad i Mecklenburg, vid nordändan af
Müritzsjön. Omkr. 9,000 inv. (1905). Flera sågverk;
sockerfabrik, bryggeri.
A. N—d.

Warendorf, stad i Westfalen, vid Ems, 25 km. ö. om
Münster. 6,200 inv. (1905). Stuteri.
A. N—d.

Varenitsa. Se Varnitsa.

Varenius, Per Otto, historiker, statsrättslärare,
universitetslärare, f. 11 juli 1857 i Stockholm,
blef student i Uppsala 1876, filos. kandidat
1885, licentiat 1891 och filos. doktor 1892 samt
docent i statskunskap där 1893. Han förestod vid
många tillfällen under årens lopp fr. o. m. 1893
Skytteanska professuren och höstterminen 1906
professuren i statskunskap och statistik vid Göteborgs
högskola, fick 1905 professors titel och utnämndes
1907 till professor i statsrätt med statskunskap
jämte förvaltningsrätt och folkrätt vid Stockholms
högskola. Han har skrifvit Ansvarsbestämmelserna
för förmyndarestyrelsen af 1634 och 1660
(i
"Hist. tidskr.", VIII, 1888), Om riksföreståndarskap
enligt Sveriges och Norges grundlagar
(gradualafh.;
1891), Högförräderimålet mot M. G. De la Gardie (i
"Hist. studier. Festskrift tillägnad C. G. Malmström",
1897), Räfsten med Karl XI:s förmyndarstyrelse
(i "Skr. utg. af k. Humanistiska vet. samf. i
Upsala", bd 7, 1901, och bd 8, 1903), Beskattning och
statsreglering i England
(ibid., bd 9, 1906). I den af
Alin företrädda uppfattningen af unionens innebörd
har han skrifvit en mängd tidningsartiklar och
broschyrer, bland de senare Nyare unionell litteratur
(1892), Konsulatsfrågan (1893), Den gemensamme
utrikesministern och likställigheten
(s. å.), Den
svensk-norska unionen och dess rättsliga grund,

tre artiklar i "Nya dagligt alleh." (1893), utg. i
fransk (1894, 1895) och tysk öfv. (1895) och Die
schwedisch-norwegische union
(i "Zeitschrift für das
privat- und öffentliche recht der gegenwart", bd
27, 1900). V. är led. af Hum. vet. samf. i Uppsala
(1902).

Varenius, Bernhard, tysk geograf, f. 1621
(eller 1622) i Hitzacker, Hannover, d. 1650 i
Amsterdam. Efter studier i Hamburg och Königsberg
begaf sig V. till Holland, där han först studerade
i Leiden och sedan slog sig ned i Amsterdam för att
söka sin utkomst som läkare. Hans specialfack voro
egentligen matematik och fysik, men bekantskapen
med de holländska upptäckterna i Ostindien väckte
hans intresse för geografien, ett intresse, som
underhölls genom hans vänskap med kartografen Blaeu
(Blavius). Det bekanta Elzevir-förlaget i Amsterdam
utgaf vid denna tid på latin en serie skildringar af
alla jordens länder. Till denna serie bidrog V. med
Descriptio Japoniæ (1649), V:s förstlingsarbete, som
blef ganska uppmärksammadt. Sin Tractatus de Japoniæ
religione
tillegnade han drottning Kristina. Hans mest
betydelsefulla verk blef dock Geographia generalis
(1650), hvarigenom han skapade den allmänna fysiska
geografien. Det är indeladt i tre afdelningar,
en behandlande astronomisk geografi (affectiones
coelestes
), en fysikalisk geografi (affectiones
terrestres
) och en människans geografi (affectiones
humanæ
). Af sin samtid blef V. ej uppskattad; han
dog i fattigdom. Det vittnar dock godt om hans
arbetes värde, att Newton använde det vid sina
föreläsningar och ombesörjde en ny korrigerad
upplaga af detsamma i sitt hemland (1672). Se
Schwerdfeger, "B. V. und die morphologischen
kapitel seiner geographia generalis" (1898—99).
A. N—d.

Varenne [-rä’nn], ett område i dep. Indre-et-Loire (se d. o.).

Warenne [ωåre’n], earler af, medeltida engelska
stormän. Titeln har tagits af den lilla floden
Varenne l. Guarenne i Normandie, och dess förste
innehafvare, William de W., d. 1089, kom öfver till
England med Vilhelm Eröfraren och erhöll af denne
stora engelska förläningar. Hans son William de W.,
d. 1138, var gift med en sondotter till Henrik I af
Frankrike. Denne Williams son William de W. tillhörde
Stefans af Blois trognaste anhängare och omkom 1148
nära Laodicea under andra korståget. Hans dotter
Isabella blef 1159 änka efter konung Stefans son,
Vilhelm af Blois, och gifte 1163 om sig med Hamelin
Plantagenet
, d. 1202, oäkta son till Gottfrid af Anjou
och sålunda halfbror till engelske konungen Henrik
II. Han stod på Henriks sida mot de upproriske
sönerna och på Rikard Lejonhjärtas mot dennes
svekfulle broder Johan. Hamelins son William de W.,
d. 1240, stödde i det längsta konung Johan och var
på 1230-talet ledare för stormannaoppositionen mot
Henrik III. Sonen John de W., f. omkr. 1231, d. 1304,
förmäldes 1247 med Henrik III:s halfsyster Alice af
Lusignan, stod oftast på konungens sida i striderna
med Simon af Montfort och blef sedermera en bland
Edvard I:s högstbetrodda män. Bl. a. var han 1296—97
regent i dennes namn i Skottland och besegrades
där 11 sept. 1297 vid Sterling af William Wallace
(se d. o.). En dotter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free