- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
827-828

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vatikansk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbetande och högst bränsleödande s. k.
atmosfärisk maskin för vattenuppfordring ur grufvor,
och W. beslöt då att råda bot på densammas enorma
ångförbrukning. Han anställde vetenskapliga rön
öfver ångans egenskaper och leddes efter hand till
de mest genomgripande förbättringar i ångmaskinens
konstruktion. Emellertid måste han försörja
sig med tillfälligt mekaniskt arbete, från 1767
som landtmätare och civilingenjör för uppgörande
af planer till kanaler, hamnar, flodrensningar
o. s. v. 1769 uttog han ändtligen patent på en
enkelt verkande ångmaskin med särskild kondensor (se
d. o.), en högeligen viktig uppfinning, jämte
luftpump. Cylindern var upptill täckt, och ånga i
st. f. fria luften utöfvade trycket ofvanifrån
på kolfven, medan packning bragte kolfven såväl
som kolfstången att sluta tätt. Därjämte var
cylindern försedd med ångbälte och skyddande klädsel.
Sedan W. s. å. trädt i bolag med järnverksegaren
d:r Roebuck, fick han tillfälle att bygga en större
maskin, men efter några år kom Roebuck i ekonomiskt
trångmål. Ett gynnsammare kompaniskap ingick W. 1774
med M. Boulton, skaparen af de berömda järnverken i
Soho vid Birmingham, och 1775 fick han
sitt nämnda patent förlängdt på 25 år. De närmaste
10 åren egnade W. åt utveckling och spridning
af ångmaskinen. Boulton & W. anlade genast en stor
maskinfabrik och levererade länge från Soho nästan
alla ångmaskiner i England, Amerika och största delen
af Europa samt bekämpade segerrikt alla antastare af
W:s patent. Hans 1781 uttagna 2:a patent innebar
fem olika sätt för förvandling af kolfvens rätliniga
rörelse till en roterande, så att den kringdref
ett svänghjul och genom rörelsens fortledande från
svänghjulsaxeln kunde drifva alla slags maskiner, icke
längre endast pumpverk, hvarjämte trottelventilen
och den därmed förbundna centrifugal-regulatorn
(se d. o.) samtidigt infördes för att reglera
ångpåsläppningen i mån af maskinens hastighet
och arbete. W:s nästa patent, 1782, lydde
å två högst betydelsefulla förbättringar:
dels gjordes ångmaskinen dubbelt verkande,
i det att sliden framsläppte ånga växelvis öfver
och under kolfven, dels användes ångans expansion
(se d. o.) vid dess arbete i cylindern. 1784
patenterade han den genialiskt enkla uppfinningen
af häfstångsinrättningen, Watts parallellogram (se
d. o.). En märklig slutlänk i kedjan var indikatorn
(se d. o.), genom hvilken ångans tryck och arbete
på pistongen kunna bestämmas. Medelst alla dessa
uppfinningar gjorde W. ångmaskinen till en drifkraft
af allmän användbarhet för industriens och
samfärdselns behof, hvarigenom oöfverskådliga
fält för det mänskliga framåtskridandet öppnades.
Sådan som han lämnade lågtrycksmaskinen, har
denna alltsedan i allt väsentligt förblifvit.
Högtryck i maskinerna ville han däremot,
egendomligt nog, aldrig veta af. — När patentet
utgick 1800, afstod W. sin bolagsandel åt
sina båda söner och bosatte sig på landtgården
Heathfield hall. Af samtida skildras han som
en ovanligt mångsidigt lärd och beläst man,
underhållande i umgänget och mycket anspråkslös.
W. blef led. af Royal society i London
1785 och hedersdoktor i Glasgow 1806 samt valdes
till utländsk led. af Franska institutet 1814.
Bildstoder öfver honom äro resta i Westminster
abbey samt i Greenock, Birmingham, Manchester m. fl. städer. —
W:s skapande förmåga var ej inskränkt till
ångmaskinens område. Han stod långt före sin tid i
uppfattningen af det fysiska begreppet "energi". Många
ha tillskrifvit honom framför Cavendish upptäckten af
vattnets sammansättning. W. införde den vetenskapliga
benämningen hästkraft (se d. o.) samt uppfann
brefkopiepressen, en filarmikrometer, ett redskap
för perspektivritning, maskiner för skulpturverks
kopiering i förminskad skala, en ånghammare,
ånguppvärmning af rum m. m. Efter W. har uppkallats
effektenheten watt (se d. o.). Litt.: J. P. Muirhead,
"The origin and progress of the mechanical inventions
of James W." (3 bd, 1854; 2:a uppl. 1859) och "Life
of James W." (1858), samt Ernst, "J. W. und die
grundlagen des modernen dampfmaschinenbaus" (1897).
(T. E. A.)

Watt, Robert, dansk författare, f. 28 okt. 1837,
d. 11 juni 1894, förde 1857—60 ett rätt äfventyrligt
lif i Australien och gjorde sedan 1864 vidsträckta
resor, som lämnade honom stoff till de synnerligen
liffulla och af publiken väl emottagna skildringarna
Fra Australien (1862) och I Verandaen (1864) samt
till Pariser-fotografier (1865; ny saml. 1874),
Igjennem Europa (1865), Breve fra Rusland (1867),
Fra Egypternes land (1869) och Hinsides Atlanterhavet
(1872—74) m. fl. W. öfversatte därjämte arbeten
af Thackeray, Poe, Bret Harte och Mark Twain. Han
uppsatte 1866 veckobladet "Figaro", som 1868 omdanades
till dagbladet "Dagens nyheder" och som han redigerade
till 1871. Han var 1876—84 direktör för Folketheatret
samt öfvertog ledningen af Tivoli 1886 och ledde
tillika Casino 1890—91.
E. Ebg.

Watt [ωå’t], sir George, skotsk botanist, f. 24 april
1851 i Old Meldrum (Aberdeen), genomgick Glasgows
universitet, var professor i botanik vid Calcutta
universitet 1873—84, rapportör till indiska regeringen
om ekonomiska produkter 1887—1903 med en mängd andra
uppdrag och lämnade indiska tjänsten 1906. Han utgaf
"The agriculture ledger" 1892—1903 och har författat
flera skrifter om tropisk växtkultur, däribland
Dictionary of the economic products of India (9 dlr,
1891 ff.), Commercial products of India och The wild
and cultivated cottonplants of the world
(1907).
C. Lmn.

Watteau [-tå], Antoine, fransk målare, f. 10
okt. 1684 i Valenciennes, d. 18 juli 1721 i
Nogent-sur-Marne, var till börden flamländare —
hans födelseort hade 6 år innan han föddes blifvit
annekterad af Frankrike. Fadern var taktäckare
och timmermästare. W:s förste lärare var en målare
J. A. Gérin; efter dennes död begaf han sig till
Paris 1702. Där arbetade han åt ett par obetydliga
målare — en af dem förfärdigade helgonbilder
fabriksmässigt —, blef sedan biträde åt Claude
Gillot, en originell och mångsidig man, som var
ornamentstecknare och äfven komponerade dekorationer
och kostymer för teatern. Från Gillot öfvergick
W. till Claude Audran, som var uppsyningsman och
konservator vid Luxembourgpalatset och en mycket
anlitad rumsdekoratör. Under dessa båda mästares
ledning medverkade W. i att komponera och utföra
väggmålningar, plafonder, spisskärmar, "panneaux
decoratifs" i tidens anda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:52 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free