- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
907-908

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vatvat ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt pl. Afrikanska kulturföremål (till art. Afrika).

Vatvat, Reschid. Se Persiska litteraturen,
sp. 570.

Watz, Antonius, tysk stuckatör under senare
hälften af 1500-talet, f. i Breslau, d. 1603,
öfverflyttade till Sverige och var 1572 sysselsatt
vid slottsbyggen i Kalmar och Borgholm. 1573
anställdes han vid Uppsala slott, där han 1580
efterträdde Franciscus Pahr som byggmästare. Han ledde
där inredningsarbetena, var dock i främsta rummet
"gipssnidare" och utförde stuckaturer i slottskyrkan
och flera salar samt äfven i Jagellonska grafkapellet
i Uppsala domkyrka. Han prydde detta kapell med
rik ornering i tysk-nederländsk renässansstil med
gotiska reminiscenser: änglabilder, kartuscher,
nischer och löfverk. Det hela var fullbordadt
1590 och är väl bevaradt, men har vid kyrkans
restauration blifvit brokigt färglagdt. Jfr
A. Hahr, "Studier i Johan III:s renässans" I (1907).
G—g N.

Watzmann, alptopp i sydöstligaste Bajern, nära gränsen
mot Salzburg. 2,714 m. ö. h. Vid dess östra sida
skrider en glaciär ned till 800 m. ö. h. (ofvanom S:t
Bartholomä), den lägsta punkt, som någon alpglaciär
når.

Vau, bot. Se Reseda.

illustration placeholder

Vauban [våbã’], Sébastien le Prestre, markis de V.,
militäringenjör, fransk marskalk, nationalekonom,
f. 1633, d. 1707, ingick sjutton år gammal i
prinsens af Condé armé, som bekämpade hofvet,
blef tagen till fånga af rojalisterna 1653
och öfvertalades då af Mazarin att öfvergå till
hofpartiet, hvarvid han erhöll löjtnantsfullmakt. Han
befordrades 1655 till ingenjör och ledde sedan vid
25 års ålder belägringarna af Gravelines, Ypern
och Oudenaarde samt åtföljde Ludvig XIV i nästan
alla dennes fälttåg. De franska framgångarna voro
till ej ringa del V:s förtjänst. Vid befästandet
af Dunkerque samt vid anläggningen af Lilles,
Aths och Charlerois citadell visade V. sig vara en
framstående fästningsbyggare, och kriget med Holland
1667 gaf honom ypperliga tillfällen till belägring och
eröfring af flera fästningar. General 1674, fick han
1677 som "commissaire général des fortifications"
ledningen af Frankrikes fortifikationsväsen. 1703
erhöll han marskalksstafven, och 1705 tog han afsked
ur tjänsten. V. var en synnerligen framstående
militäringenjör, som med teoretiska kunskaper förenade
ovanligt rik erfarenhet inom sitt yrke. Han nybyggde
33 och förbättrade mer än 300 äldre fästningar,
förde 53 belägringar och deltog i 140 fältslag
och träffningar, men var ej med om ett enda
fästningsförsvar. V. var icke anhängare af något
visst system inom befästningskonsten, men han förstod
att på ett genialiskt sätt utveckla det italienska
bastionssystemet och anpassa detsamma efter för handen
varande terrängförhållanden
och stridsmedlens fordringar. Genom denna
praktiska riktning afvek han väsentligen från
många ingenjörer före och efter honom, hvilka genom
sträfvandet efter likformighet i alla anläggningar
bildat ensidiga och svaga befästningssystem. Ehuru
V. således icke själf uppgjort något nytt
fästningssystem, har man från olika perioder af hans
rika verksamhet sammanfattat vissa regler, som man
funnit ha utgjort grunden för hans konstruktioner, och
uppställt dem i tre system, som man uppkallat efter
honom. Fästningskriget ombildades af V. h. o. h. och
har sedan dess i sina hufvuddrag bibehållit sig
nästan oförändradt. Han införde paralleller, ordnade
sapparbetet, uppfann rikoschettelden m. m. Hans
grundsats vid anfallet var att hellre taga en
fästning steg för steg "med spaden" än att med mycken
manspillan våga en oförberedd stormning. Under de
sista åren af sin lefnad nedskref han sina tankar
och grundsatser i ett arbete om 12 folioband, som han
kallade Mes oisivetés, hvaraf dock endast några delar
blefvo tryckta. Ur detta V:s arbete utgaf Poncelet
1841—43 utdrag under titeln Mémoires inédits de
Vauban,
Favé 1847 V:s Mémoires militaires. — Delvis
med utgångspunkt i iakttagelser vid ständiga resor för
militära ändamål kom V. in på vidlyftigt skriftställeri
i ekonomiska och särskildt statsfinansiella frågor,
hvaraf dock endast Projet d’une dîme royale (se
därom Dîme) utgafs under hans lifstid (1707)
och äfven denna skrift anonymt. V. visar sig jämte
Boisguillebert (se d. o.) som den förste egentlige
kritikern af den franska merkantilismen, utan att
därför i princip inta någon motsatt ståndpunkt;
och de två skattereformer, som förekommo mot slutet
af Ludvig XIV:s regering, nämligen tillkomsten af
en efter klasser differentierad hufvudskatt och en
inkomstskatt, kallad tionde (dixième), visa, att V:s
ovälkomna kritik ej blef alldeles verkningslös. Nyaste
arbete därom är F. K. Mann, "Der Marschall V. und
die volkswirtschaftslehre des absolutismusr" (1914).
O. A. B. (L. W:son M. E. Hkr.)

Vaucaire [våkär], Maurice, fransk författare, f. 1865
i Versailles, har skrifvit ett par diktsamlingar
och populära visor, flera romaner, operatexter och
skådespel.

Vaucanson [våkãså’], Jacques de, fransk uppfinnare,
f. 1709 i Grenoble (där ett monument öfver
honom är rest), d. 1782 i Paris, var begåfvad
med sällsynt framstående mekaniska anlag,
men saknade teoretiska kunskaper. Han gjorde
en mängd förbättringar och uppfinningar af olika
redskap för textilindustrien. En sinnrik apparat för
silkeshaspling, en moareringsmaskin och förbättringar
af dåtida metoder för sidenappreteringen gjorde
honom känd och uppskattad inom Lyons industriella
kretsar; men sin största ryktbarhet vann han
genom de förträffliga automatfigurer, som han
tillverkade. Särskildt beundrades ett par automater
föreställande en flöjtspelande gosse (se Android)
och en simmande, dykande och snattrande and,
som äfven kunde röra på vingarna och putsa fjädrarna
med näbben. 1741 utnämndes han till inspektör öfver
sidenfabrikerna i Lyon. 1750 byggde han en mekanisk
väfstol, som dock icke vann någon framgång. Icke
heller en mönsterväfningsapparat, af hvilken Jacquard
(se d. o.) 50 år senare fick impulsen till några
detaljer i sin epokgörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free