Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaux, Calvert - Vaux-de-Vire - Vauxhall - Vav - Vavassör - Vavau - Wawel - Wavellit - Wavertree - Wara, Heinrich, ritter von Fernsee - Wavre - Wawrinsky (Wavrinsky), släkt - Wavrinsky, 1. Edvard Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1824 i London, d. 1895, fick sin utbildning i
London och öfverflyttade till Nord-Amerika
1850. Bland hans verk äro stadshus och
allmänna institutioner samt privatbyggen
i New York, Newport och flerstädes. V. var
af ven framstående som trädgårdskonstnär.
G—g N.
Vaux-de-Vire [vådəvīr], en romantiskt vacker dal nära
staden Vire i franska dep. Calvados, Normandie. Dalen
har gett sitt namn åt de lefnadsglada dikter, som
tillskrifvits Ol. Basselin (se denne, Le Houx
och Vådevill).
A. N—d.
Vauxhall [eng. utt. vå’ksål; sv. utt. vå’kshall],
urspr. namn på ett område i London (kommunen Lambeth)
på södra stranden af Thames, där en offentlig
förlustelseträdgård öppnades kort efter Karl II:s
tronbestigning 1660. Namnet lär ha uppkommit af det
närbelägna godset Falkes hall l. Fulkes hall, som på
1200-talet innehafts af en normandisk riddare Falkes
l. Fulke de Bréauté. En annan uppgift härleder namnet
från änkan efter en vintappare Vaux, hvilken 1615 lär
ha egt godset. I Londons Vauxhall, till hvilken alla
samhällsklasser hade tillträde, anordnades baler,
konserter, fyrverkerier o. d., och umgängestonen där
var icke den bästa. Pepys skildrar trädgården 1667
(han kallar den Fox hall) och Thackeray på 1840-talet
i "Vanity fair". Den egde bestånd i nära 200 år (till
1859). — Ordet V. öfvergick sedan till appellativ,
i det att liknande förlustelseställen med detta
namn anlades i flera andra större städer (namnet
V. sattes öfver porten till Köpenhamns tivoli vid
dess öppnande 1843). I Stockholm fanns 1796—1801 i
den forna orangeribyggnaden i Kungsträdgården (se
d. o.) vid Hamngatan en danssal (med restaurang), som
kallades Vauxhallen (lifligt skildrad af fru Lenngren
i hennes poem "Vauxhallen", 1796). Äfven Djurgården
hade på 1830-talet en danslokal med detta namn (den
fick sedan namnet Novilla).
(V. S—g.)
Vav, språkv. Se Digamma.
Vavassor. Se Valvassor.
Vavau, ö, och Vavaugruppen. Se Tongaöarna,
sp. 338.
Wawel, det gamla polska konungaslottet i Krakau på
en hög kulle på vänstra stranden af Weichsel, fanns
redan under Kasimir den store (1333—70), förskönades
under Sigismund I (1506—48) af Bartholomei Berecci
och N. Castiglione i sträng renässansstil, men
renoverades efter en eldsvåda af Sigismund Vasa i
barockstil. Under de senare århundradena härjades
slottet flera gånger af eldsvådor, förföll och
blef slutligen en österrikisk kasern. Först 1905
beslöts, på initiativ af landtdagen i Lemberg,
en fullständig restaurering. Med det minnesrika
slottet sammanhänger den ståtliga slottskatedralen med
konungagrafvarna och grafvårdar öfver berömda polska
personligheter (Mickiewicz, Kosciuszko m. fl.).
A—d J.
Wavellit, miner., ett vattenhaltigt lerjordsfosfat
af hvit, gul, sällan grön och blå färgnyans,
som i radiellt trådiga partier förekommer som
sprickfyllnader i kiselskiffer, gråvacka och fosforit
i England, Skottland, Böhmen, Sachsen m. fl. länder.
Ant. Sj.*
Wavertree [ωe͡ivətrī], förstad till Liverpool (se d. o.,
sp. 818).
Wawra, Heinrich, ritter von Fernsee,
österrikisk läkare och botanist, f. 2 febr. 1831 i
Brunn, d. 24 maj 1887 i Baden nära Wien, tjänstgjorde
från 25 års ålder nästan oafbrutet som skeppsläkare
och botanist under långväga expeditioner till Afrika,
Syd-Amerika, Västindien och Mexico, jorden rundt
(1868—71), Australien och Asien. Som W:s förnämsta
botaniska publikationer från dessa färder kunna
räknas Ergebnisse der reise Sr. Maj:t des Kaisers
von Mexico Maximilian I. nach Brasilien . . . (1866)
och Itinera Principum Sachsen-Coburg (1883).
C. Lmn.
Wavre [va’vr], stad i belgiska prov. Brabant,
belägen vid Dyle s. ö. om Bruxelles. 8,500
inv. (1904). Bomullsindustri. 18 juni 1815 stod
där en strid mellan 3:e preussiska kåren under
general Thielmann och ett franskt detachemang under
Grouchy. Denne hade efter slaget vid Ligny af Napoleon
sändts att förfölja Blücher, men hindrades vid W. att
öfvergå Dyle och kunde hvarken hindra Blücher att
komma Wellington till hjälp i slaget vid Waterloo
eller själf i rätt tid hinna dit (se Grouchy).
A. N—d.
Wawrinsky (Wavrinsky), en sannolikt
ukrainsk släkt, hvaraf en gren från Böhmen
1805 inflyttade till Sverige.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
