- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
931-932

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaxholms fästning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vaxkabinett. Om den äldsta kända samlingen af denna
art se art. Tussaud. I Stockholm öppnades 1889 ett
panoptikon (se d. o.).
Upk.*

Vaxplåster, Emplastrum ceræ, farm., med., har
förr varit officinellt och bereddes då enligt
Sv. farmakopén af ljust harts (resina Pini
flava
), 1 d., samt skirad talg och gult vax,
af hvarje 3 dlr. Dessa beståndsdelar smältes
tillsammans öfver sakta eld och silades sedan,
hvarefter plåstermassan utgöts i kapslar och fick
kallna. Detta i allmänhet numera ur bruk komna plåster
användes utbredt på tunt skinn eller tjockt lärft
på svullnader och ytliga sårnader. De antiseptiska
förbanden och andra metoder ha i flertalet fall
undanträngt sådan plåsterbehandling. Vaxplåster
kan äfven användas som "ympvax".
O. T. S. (C. G. S.)

Vaxpomada, Unguentum pomadinum cum cera, farm.,
är ett mindre egentligt namn på en s. k. pomada
(se d. o.), i hvars beredning vax ingår. Många
formler för dylika vaxpomador finnas, bland hvilka
en verkligen befunnits vara gagnelig mot hårets
affallande, nämligen följande blandning: tannin 2
gr., kininsulfat 50 cg., koncentrerad sprit 7,5 gr.,
hvitt vax 15 gr., mandelolja 25 gr., bästa olivolja 40
gr. samt rosenolja och bergamottolja, af hvardera
5 droppar. Vaxet smältes i de sammanblandade
oljorna medelst lindrig uppvärmning, och under
svalnandet inblandas tanninet och kininet,
lösta i spriten, samt dropparna af de välluktande
oljorna. Preparatet är ej upptaget i farmakopén.
O. T. S.*

Vaxsalfva, farm., beredes i sin enklaste form af
5 eller 7 dlr god olivolja och 2 eller 3 dlr hvitt
vax, hvilka uppvärmas tillsammans å vattenbad, tills
vaxet har smält, hvarefter blandningen omröres,
tills den svalnat, då den bildar en hvitgul salfva
(unguentum cereum l. ung. simplex). Närmast
vaxsalfva står bland Sv. farmakopéns salfvor
unguentum Cetacei, hvalrafsalfva l. coldcream
(se d. o.). Vaxsalfva begagnas i allmänhet som
lenande, täckande och skyddande medel. Jfr Cerat.
O. T. S. (C. G. S.)

Vaxskifling, bot. Se Hygrophorus.

Vaxsköldlusen, zool. Se Sköldlöss.

Vaxstapel. Se Ljustillverkning.

Vaxsvamp, farm. Se Press-svamp.

Vaxtaflor (lat. tabulæ, se d. o., eller ceræ), taflor
af trä eller elfenben, som på ena sidan voro bestrukna
med vax och användes så, att med en dolkliknande
metallgriffel därpå inristades skriftecken. Man
kunde sammanlägga två eller flera sådana taflor med
den vaxade sidan, skyddad af kantlister, inåt. En
sådan hopvikt vaxtafla kallades diptyche eller
codex och begagnades oftast till anteckningar, som
ej behöfde förvaras någon längre tid, men stundom
äfven till urkunder eller räkenskaper. Man har funnit
dylika taflor i egyptiska grafvar, i pompejanska hus
m. fl. st.; sådana finnas f. ö. äfven från medeltiden.
J. C.

Vaxtaft, tekn., farm., är med linoljefernissa
genomdränkt tunt siden eller taft, utan all
användning af vax, hvarför namnet "vaxtaft" är
högst oegentligt. För tillverkning af vaxtaft kokas
linolja som vanlig målarolja med tillsats af blyglete
vid sakta eld under flera timmar. Därefter får den
kokta linoljan stå under 4—5 veckor, för att allt
grums må sjunka till bottnen i förvaringskärlet, så
att den öfverstående oljan blir fullständigt
klar. Denna klarnade olja afhälles och kokas
ytterligare 3—4 timmar, hvarigenom den blir tjock som
sirap. Då är den färdig till användning för beredning
af "vaxtaft" och oljeduk ("vaxduk"), hvilka artiklar
skilja sig från hvarandra endast genom det använda
tygets beskaffenhet. Till oljeduk används tjockt,
oblekt bomullstyg (s. k. "domestik"), så fritt som
möjligt från inväfda smådelar af bomullsfrön. Sådan
väf förekommer vanligen i bredder af 64, 70, 75
och 85 cm. Längder af 6 m. spännas i ramar, som
äro försedda med fina ståltrådskrokar, på hvilka
väfstycket fasthäktas. Ramarna äro så inrättade,
att slåarna, på hvilka väfven fästes, kunna spännas
isär, så att väfven blir starkt sträckt, likt ett
trumskinn. Befintliga knutar och frödelar aflägsnas,
hvarpå första bestrykningen göres med den ofvannämnda
kokta linoljan, som utstrykes på båda sidor så jämnt
som möjligt med stålspaklar. Därefter ställes ramen
med den bestrukna väfven att torka i en temperatur af
+ 37°—42°. Efter omkr. 3 veckor är väfven torr och
slipas då för hand med pimsten och vatten, för att
alla ojämnheter må aflägsnas. Sedan vattnet efter
slipningen afhällts och väfven torkat, bestrykes
densamma ytterligare med samma slags linolja och
får därpå torka 2 1/2—3 veckor. Ny slipning företas
ännu en gång och likaledes därefter ytterligare en
sista bestrykning med linoljefernissan, hvarefter
oljeväfven slutligen torkas under 2 veckor i
45—50 graders värme. Sedan skäras väfstyckena
rena i kanterna och hoprullas som färdig vara. —
På alldeles samma sätt tillverkas vaxtaft, endast
med den skillnaden, att "taft" eller tunt siden
används i st. f. bomullstyg. Vaxtaft har förr
haft stor användning vid läggandet af bandage och
våtvärmande omslag o. s. v., men är under senare
tider undanträngdt af s. k. "guttaperkataft",
tunt utvalsad guttaperka, som är billigare och
mera hållbar än det dyra och lätt sönderslitna
"vaxtaftet". I st. f. vaxtaft och guttaperkataft
nyttjas äfven s. k. oljad shirting, som skiljer
sig från oljeduk därigenom, att denna finare och
tunnare bomullsväf är på ena sidan ("rätsidan")
bestruken med samma linoljefernissa 3 gånger,
men å den andra ("baksidan") blott 1 gång.
O. T. S.*

Vaxträdet, bot. Se Japan, sp. 1267 och 1273.

Vaxtändstickor. Se Tändstickor, sp. 767.

Vaxön, ö i Stockholms skärgård, i judiciellt,
kommunalt och administrativt afseende tillhörande
Vaxholms stad, belägen på dess östra ända. Ön, som i
v. sammanhänger med den i Ryds socken belägna Eriksö,
skiljes i s. genom Södra Vaxholmsfjärden och Pålsundet
(se d. o.) från fastlandet (Bogesundslandet) och
i n. och ö. genom Norra Vaxholmsfjärden och Västra
fästningssundet från Edholmen, Rindö och Vaxholmen;
dess längd är 2,4 km., största bredd 0,9 km. och
areal 166 har. Ön är ganska bergig och till större
delen skogbevuxen. På dess sydöstra del äro många
sommarvillor uppförda. Där är äfven Svea ingenjörkårs
fästningskompanis kasern belägen (vid Johannesberg,
strax utanför stadens planlagda område).
H. J—dt.

Way, Johan Vilhelm Karl, målare, f. 18 juni 1792 i
Rute på Gottland, d. 10 april 1873 i Stockholm,
var militär, deltog som underlöjtnant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:35:34 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free