- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
933-934

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Way, Johan Vilhelm Karl - Vayana - Wayne, Anthony - Vayu (folkstam) - Vayu (mytologi) - Wazan - Wazirabad - Waziristan - Vazov, Ivan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i krigen 1813 och 1814 och studerade sedermera
miniatyrmålning i Belgien för Elisabeth de
la Tour. Hemkommen, blef han mycket anlitad af
kungliga familjen och den förnäma världen och blef
1821 led. af konstakademien. Hans målningar äro
med ängslig noggrannhet utarbetade, glatta och
kalla. 1828 studerade han glasmåleri i England
och Frankrike. 1831 blef han ritmästare vid Uppsala
universitet med professors titel. Han utförde (intill
1841) glasmålningarna i Gustavianska grafkoret i
domkyrkan. 1842—48 uppehöll han de konsthistoriska
föreläsningarna vid konstakademien, där han 1845
fick den efter Gillberg lediga befattningen som
miniatyrmålare. Han utställde fortfarande, senast
1860. På lustslotten påträffas en och annan svag
oljemålning af W.: Karl XIV Johans besök på Uppsala
högar 1834
(Drottningholm), Stockholmsvy (Rosendal),
porträtt (J. Kr. Toll, Gripsholm). Historiska
fantasiporträtt och kopior egas af Uppsala univ., ett
porträtt i miniatyr (J. F. Julin) af konstakad. På
retrospektiva utställningen i Stockholm 1898
representerades W. af 2 själfporträtt, porträtt af
John Ericson och A. E. von Rosen (1826) och Romersk
yngling.

Upk. G—g N.

Vayana, indianstam. Se Guyana, sp. 717.

Wayne [ωe͡i’n], Anthony, nordamerikansk militär,
f. 1 jan. 1745 i Chester county, Pennsylvania, d. 15
dec. 1796 i Erie, Pennsylvania, var på 1760-talet
landtmätare och jordbrukare, organiserade vid
nordamerikanska frihetskrigets utbrott 1775 ett
regemente frivilliga, utmärkte sig i flera smärre
strider för sin djärfhet och utnämndes febr. 1777
till brigadgeneral. Under ett år framåt förde han
med lysande framgång befälet i Pennsylvania, ställdes
1778 af Washington i spetsen för en lätt infanterikår
och eröfrade med denna (15—16 juni 1779) Stony point
genom ett nattligt bajonettanfall, som blef vidt
frejdadt i frihetskrigets historia. W. stred 1781 i
Virginia mot Cornwallis och utmärkte sig under krigets
sista skede i Georgia. 1792 utsågs han af Washington
till amerikanska arméns högste befälhafvare (med
titeln generalmajor) och ledde med stor skicklighet
operationerna mot indianerna i nordvästterritorierna
bortom Ohio. Hans segrar, följda af det fördrag med
indianerna, som afslöts i Greenville 3 aug. 1795,
ledde till det stora nordvästområdets öppnande
för odling och civilisation. Jfr Ch. J. Stille,
"Majorgeneral A. W. and the Pennsylvania line" (1893),
H. P. Johnston, "The storming of Stony point" (1900),
och J. R. Spears, "A. W." (1903).
V. S—g.

Vayu, folkstam. Se Haju.

Vayu, ind. myt. Se Vaju.

Wazan, stad i Marokko. Se Uessan.

Wazirabad [ωəṡi͡ərəbā’d], stad i kejsardömet Indien,
belägen vid vänstra stranden af Indus’ biflod
Chenab, nära dess utträde ur fjällkedjan. Den har
därför ganska betydande fraktning af och handel
med timmer. En specialitet har sedan gammalt varit
tillverkning af smärre metallsaker. W. är en viktig
järnvägsknutpunkt, station på den stora stråkvägen
från Lahore mot Peshawar och Khaiberpasset. 18,000
inv. (1901).
A. N—d.

Waziristan [ωəṡi͡əristā’n], distrikt i Brittiska
Indien, utgörande den sydvästliga delen af Nordvästra
gränsprovinsen (se d. o.). De östliga delarna fyllas
af Suleimanbergens vilda kedjor (högsta
punkt Pir Ghöl, 3,580 m.), till hvilka en rad af
bergsströmmar öppnar något så när farbara stigar
(Gomalpasset i s. vid Gomalfloden). Mot s. v. öfvergår
landet i en högslätt kring orten Wana. Landet
bebos af wazirerna, en vild bergsstam, till namnet
muhammedansk, hvilken utgör ett ständigt oroselement
för den närboende befolkningen. Engelsmännens försök
att införa ordnade förhållanden ha tills vidare
misslyckats, till trots af en rad expeditioner dit
1852, 1859, 1860, 1880—81, 1894, 1897 och 1902. I alla
händelser står W. under brittisk uppsikt, emiren af
Afganistan har afsagt sig alla anspråk på landet;
gränsen bestämdes under expeditionen 1894. W. har
fyndigheter af järn, hvilket af befolkningen sedan
gammalt förarbetats till vapen och redskap. Eljest
är W. mest bekant för sina härdiga hästar. Endast
i dalgångarna odlas något hvete, korn, hirs,
ris och på senare tiden äfven potatis. 24,700
inv. (1903).
A. N—d.

illustration placeholder

Vazov, Ivan, bulgarisk skald,
f. 1850 i Balkanstaden Sopot vid Struma, där fadern
var köpman, deltog i emigrantrörelsen n. om Donau
före befrielsekriget och
fick sedan anställning som skollärare. Efter furst
Alexanders störtande måste han fly till Ryssland,
men försonade sig med den nya regeringen och blef
på 1890-talet undervisningsminister, utan att dock
spela någon politisk roll. Han begynte sin litterära
verksamhet med diktsamlingarna Prěporec i gusla (Fana
och harpa), Tŭgite na Bolgarija (Bulgariens sorger)
och Izbavlenije (Befrielsen) 1876—78 med stark
patriotisk och ryssvänlig tendens. Ett betydande
framsteg betecknar den nationella, i V. Hugos
pompösa stil diktade samlingen "De förgätnas
epopé", ett heroiskt porträttgalleri. Hans lyriska
styrka ligger främst i den poetiska naturmålningen:
diktsamlingarna Polja i gorja (Fält och skogar) och
Zvukove (Toner) samt i reseskildringen. Samlingen
Italia (1884) innehåller poetiska intryck från en
studiefärd och Slivnitsa (1885) vackra motiv från
kriget med Serbien. Mindre betydande är den nationella
balladsamlingen Legender från Tsarevets (1910); Sånger
från Macedonien (1916) röja poetisk afmattning. Sin
europeiska berömmelse vann V. närmast genom romanen
Pod igoto (1888; "Under oket", 1893), en både tragiskt
och komiskt underhållande romantiserad skildring
från den bulgariska resningen. Större konstnärlighet
röjer sig ofta i hans smärre skisser och studier,
som samlats i flera band noveller och berättelser,
och hans konstnärligt omsatta erfarenheter från det
stormiga emigrantlifvet äro förträffligt återgifna
i berättelsen Nemili-Nedragi (De fågelfria), äfven
dramatiserad med titeln Chŭstjove. Däremot äro hans
sociala romaner med modernt stoff (t. ex. Nova Zemja
och Kazalarskata tsaritsa) schablonmässiga, svaga
i karakteriseringen och föga betydande. Äfven som
dramatiker (t. ex. Borislav och Vid afgrunden med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free