Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vega (fartyg) - Vega, G. de la - Vega, Alonso de la - Vega, Lope de - Vega, Georg von - Vega, 1. Ventura de la - Vega, 2. Ricardo de la - Vegaarselven - Vegaarshei - Vegaarsvand - Vega Carpio - Vegaexpeditionen (Vegafärden) - Vegafonden - Vegard, Lars - Vegard af Veradal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därom Polarexpeditioner, sp. 1165—67. Fartyget, som
finnes afbildadt i sistnämnda art., såldes sedermera
till ett norskt hvalfångstbolag och gick i dess tjänst
under i Norra ishafvet v. om Grönland.
Vega, G. de la, spansk skald. Se Garcilaso de la Vega.
Vega, Alonso de la, spansk diktare, samtidig med
Lope de Vega, d. sannolikt omkr. 1566. De 1566
utg. komedierna Tolomea och Le duquesa de la Rosa
samt tragedien Serafina förvärfvade honom samtidens
beundran. Se "Ensayo de una biblioteca española
de libros raros y curiosos" (1889), Moratins
"Origenes del teatro español" och Rivadeneiras
"Biblioteca de autores españoles", bd 2. V:s namn är
upptaget i "Catálogo de autoridades de la lengua".
Ad. H—n
Vega, Lope de, spansk författare. Se Lope Felix de Vega Carpio.
Vega, Georg von, friherre, österrikisk matematiker,
f. 1756 i byn Sagoritza, Krain, skall eg. ha hetat
Veha. Han var först navigationsingenjör, men
gick sedermera in vid artilleriet och avancerade
där från underlöjtnant (1784) till öfverstelöjtnant
(1800). Då han var kapten, undervisade han i egenskap
af professor i matematik vid bombardiärkåren
(en artilleriskola). Han deltog med utmärkelse i
krigen emot turkar och fransmän samt upphöjdes
1800 i friherrligt stånd. 26 sept. 1802 fanns
hans lik i Donau; först 30 år efteråt kom det i
dagen, att han mördats (af en mjölnare). V. är
bekant som författare till
Vorlesungen über die mathematik (4 bd, 1786—1802; många uppl.),
en mycket begagnad lärobok, men i synnerhet genom
Logarithmisch-trigonometrisches handbuch (1793; 87:e uppl. 1919),
Thesaurus logarithmorum completus (1794) och
Logarithmisch-trigonometrische tafeln (2 bd, 1797; 4:e uppl. 1849).
I "Logarithm.-trigonometr. handbuch" (bearb. af
C. Bremiker) anges med 7 decimaler logaritmerna
för alla hela tal från 1 till 100,000 äfvensom
logaritmerna för sinus och tangent för vinklar
upp till 5° från sekund till sekund samt logaritmerna
för sinus, cosinus, tangent och cotangent till
vinklar i första kvadranten för hvar tionde sekund.
Vega, spanska författare. 1. Ventura de la V., f. 1807
i Buenos Aires, d. 1865 i Madrid, förvärfvade sitt
rykte förnämligast som dramatiker, men skref äfven
lyrik af värde. Närmast slöt V. sig till den
litterära riktning, som i Alberto Lista hade sin
förnämste representant. V:s dramatiska arbeten,
alla efter den franska teaterns mönster, äro
El hombre de mundo, komedi,
Don Fernando de Antequera, historiskt drama,
La muerte de César, tragedi,
som ställes i jämnhöjd med Tamayos "Virginia", som
ännu är ett stående repertoarstycke på spanska teatern;
alla tre tillhöra f. ö. den spanska dramatikens pärlor.
Dessutom skref V. otaliga zarzuelas och mindre komedier.
Af V:s arbeten i bunden form äro att anteckna
La agitación, El 18 de junio, La defensa de Sevilla,
alla tre oden, och satiren El hambre: musa diez m. m.
Monogr. af Juan Valera i samlingen "Personajes ilustres". —
2. Ricardo de la V., den föregåendes son,
f. omkr. 1840, har nästan uteslutande odlat "genero chico",
företrädesvis zarzuelan och den moderna sayneten,
på hvilka områden han
vunnit stor popularitet genom flytande
versifikation. De flesta af hans arbeten ha
också gång på gång blifvit uppförda på de spanska
operettscenerna, hvartill musiken till stor del
bidragit. Bland de förnämsta anses La verbena
de la Paloma, Los baños del Manzanares, La
canción de la Lola, La abuela, Pepa la
frescachona ó El colegial desenvuelto,
La viuda del interfecto, El tercer aniversario
ó la viuda de Napoleón, El marqués de Carravaca och
A casarse tocan. Antalet af V:s arbeten
är äfven för spanska förhållanden synnerligen stort.
1—2. Ad. H—n.
Vegaarselven [-gårs-]. Se Vegaarsvand.
Vegaarshei [-gårs-], härad och socken under Gjerstads pastorat,
s. ö. om Kragerö, Aust-Agder fylke (före 1919 Nedenes amt), Norge.
349,29 kvkm. 1,741 inv. (1918). Skogsdistrikt.
K. G. G.
Vegaarsvand [-gårsvann], ett 20 km. långt, men
smalt fjällvatten i Aust-Agder fylke (före 1919
Nedenes amt), Norge, ligger på den s. k. Vegaarshei
190 m. ö. h. och har genom Vegaarselven, som går
förbi det förra Nes järnverk (nu trävarufabrik),
sitt utlopp i Sandnesfjorden, s. om Risör.
K. G. G.
Vega Carpio. Se Lope Felix de Vega Carpio.
Vegaexpeditionen (Vegafärden).
Se Polarexpeditioner, sp. 1165—67, och Vega.
Vegafonden, Vegamedaljen och Vegastipendiet.
Se Svenska sällskapet för antropologi och geografi.
Vegard, Lars, norsk fysiker, f. 1880 i Vegaarshei i
Aust-Agder fylke (före 1919 Nedenes amt), student i
Kristiania 1899, var 1905—07 assistent hos Birkeland,
blef 1908 universitetsstipendiat och studerade
1908—09 i England hos sir Joseph J. Thomson i
Cambridge och en kortare tid hos W. H. Bragg
i Leeds, tjänstgjorde från 1910 som amanuens
vid fysiska institutet i Kristiania, arbetade
1911—12 hos W. Wien i Würzburg och förvärfvade
1913 doktorsgraden i Kristiania med afh.
Über die lichterzeugung in glimmelicht und kanalstrahlen.
1918 utnämndes han till professor i fysik vid
Kristiania universitet. V. har utfört ett stort
antal arbeten inom olika delar af fysiken, såsom
ang. teorien för lösningar (4 afh. i "Philos.
magazine" och "Proceedings of Cambridge
philosophical society", 1907 och 1908), om
elektriska urladdningar i gaser (i "Philos.
magazine", 1909, och "Annalen der physik", 1916),
om luminescens, särskildt elektro-luminescens
(flera afh. i "Annalen der psysik", 1912, 1913
och 1917). Särskildt framstående äro hans
undersökningar om röntgenstrålar i
Results of crystal analysis I—IV (i "Philos. magazine", 1915—17),
Die krystallstruktur der alaune (i "Annalen der physik", 1917) och
On the X-ray spectra and the constitution of the atom I, II (i "Philos. magazine", 1918)
äfvensom hans arbeten om norrsken och magnetiska stormar i
Berichte über eine expedition nach Finmarken 1912—1913 (Kristiania Videnskapsselskaps skrifter, 1917), Höhenbestimmungen des nordlichts
(tills. med O. Krogness, ibid., 1914) samt The position in space
of the Aurora polaris (i "Geophysiske publikationer", vol. 1, n:o 1, 1920).
Öfver polarskenen har han också utgett en monografi
(i "Jahrbuch der radioaktivität und elektronik", 1917).
S. A—s.
Vegard af Veradal, norsk hirdman och höfding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
