- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1021-1022

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weichsel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestämd derivata. Detta innebar ett för sin tid
uppseendeväckande resultat, ty man hade under tidigare
skeden, stödd på den geometriska föreställningen,
att en kontinuerlig kurva i allmänhet måste ha en
tangent, trott på existensen af en derivata som en
mer eller mindre själfklar sak.

Andra områden af matematiken, där W. gjort
grundläggande insatser, äro teorien för
bilineära och kvadratiska former, läran om
minimalytor, variationskalkylen och teorien för
differentialekvationer. – Af lika stor betydelse
som W:s skriftställarskap var hans verksamhet som
lärare. Omkring hans kateder, från hvilken han under
flera årtionden föredrog den ena nya teorien efter den
andra, samlades en betydande skara lärjungar, eniga
i sin beundran för mästaren. Den "Weierstrass’ska
skolan" kom under tidernas lopp att omfatta en rad
begåfvade unga vetenskapsidkare från alla civiliserade
länder, som, eldade af lärarens föredöme, sedermera
sträfvade att föra hans verk vidare. Bland W:s
lärjungar ha G. Mittag-Leffler och Sonja Kovalevsky
i Sverige varit de främsta företrädarna af W:s
funktionsteori. En af orsakerna till den stora
dragningskraft, som hans föreläsningar utöfvade,
var W:s vana att till stor del endast i och genom
dessa föreläsningar framlägga de nya resultaten
af sin forskning, hvilka därigenom alltid hade
nyhetens behag, samtidigt som W. med enastående
frikostighet strödde omkring sig nya idéer och
uppslag, glad hvarje gång därigenom framkallades
själfständiga arbeten från elevernas sida. En olägenhet
med detta var visserligen, att W:s resultat ofta
först efter många år blefvo kända och framställda
i tillfredsställande skick utanför lärjungekretsen,
men denna olägenhet har blifvit mindre kännbar i samma
mån, som föreläsningarna börjat bli tillgängliga i
W:s samlade skrifter.

Utgifningen af W:s samlade verk påbörjades (1894)
redan under hans lifstid och pågår ännu under
medverkan af en af preussiska vet. akad. tillsatt
kommission. Hittills (1920) äro 6 bd i 4:o
utkomna (Berlin, Mayer & Müller). – Efter W:s
död hugfästes hans minne och redogjordes för
hans verk genom framstående matematiker i alla
länder. Särskildt må hänvisas till H. Poincaré,
"L’oeuvre mathématique de W." (i "Acta mathematica", bd 22).
H. v. K.

Weigand [va’jgant], Friedrich Ludwig Karl, tysk
språkforskare, f. 1804 i Niederflorstadt i Wetterau,
d. 1878 i Giessen, blef 1851 e. o. professor vid
universitetet i Giessen samt utnämndes, efter
att under en följd af år därjämte ha verkat som
skolman, 1867 till ord. professor i tyska språket
och litteraturen. W. hade sin förnämsta betydelse
som lexikograf. 1840–43 utgaf han
Wörterbuch der deutschen synonymen (2:a uppl. 1852),
det första verk i sitt slag, som var baseradt på
språkhistorisk forskning. I bröderna Grimms
ordboksarbete tog han redan från början verksam
del och öfvertog efter Jakob Grimms död (1863)
tills. med R. Hildebrand fortsättningen däraf.
Dock hann W. endast afsluta bokstafven F,
hvaraf större delen utarbetats af Jakob Grimm.
Han var nämligen samtidigt sysselsatt med ett
annat arbete af samma art:
Deutsches wörterbuch (3 bd, 1857–71; 5:e uppl. 1907).
Framför andra tyska ordböcker, som föreligga
afslutade, eger denna förtjänsten af en om
grundlighet vittnande framställning af ordens
utvecklingshistoria. W:s efterlämnade papper innehöllo
material till en ordbok öfver Wetterau-dialekten.
Gst. Rydb.*

Weigel [va’j-], Valentin, tysk teosof, f. 1533
i Sachsen, d. efter 1594 som kyrkoherde i
Zschoppau, hyllade en panteistisk världsåsikt med
mystisk tendens och grundlade en egen sekt, de
s. k. Weigelianerna. Jfr A. Israel,
"W:s leben und schriften" (1889).
S–e.

Weigel [va’j-], Erhard. Se Weigels förbättrade kalender.

Weigel [va’j-], Christian Ehrenfried von,
svensk-tysk naturforskare, f. 2 maj 1748 i Stralsund,
d. 8 aug. 1831 i Greifswald, med. doktor, blef professor
i botanik och kemi vid Greifswalds universitet 1775.
Hans skrifter föllo företrädesvis inom kemien, såsom
Observationes chemicæ et mineralogicæ (2 dlr, 1771, 1773),
Grundriss der reinen und angewandten chemie (2 dlr, 1777),
Anleitung zur allgemeinen scheidekunst (1788–94)
samt populära arbeten. Han öfversatte till ty. Lavoisiers
skrifter och fogade därtill
Beiträge zur geschichte der luftarten (1784).
Bland W:s botaniska arbeten märkes
Flora pomerano-rugica (1769; suppl. 1773).
W. blef led. af svenska Vet. akad. 1792,
kungl. svensk arkiater 1795 och adlades 1806.
C. Lmn.

Weigel [va’j-], tysk familj af konstkännare och
bokförläggare. – 1. Johann August Gottlob W.,
f. 1773 i Leipzig, d. 1846, antogs 1795 till
därv. universitets bokauktionist och inrättade
en antikvarisk bokhandel, som blef den största i
Tyskland, samt en förlagsaffär hufvudsakligen
för klassisk-filologiska arbeten, till hvilkas
utgifning han bildade en samling af dyrbara
handskrifter. – 2. Rudolf W., den föregåendes
son, f. 1804, d. 1867, öppnade 1831 konsthandel i
Leipzig och utgaf bl. a. "Holzschnitte berühmter
meister" (1851–54). – 3. Theodor Oswald W., den
föregåendes broder, f. 1812, d. 1881, utvecklade
med kraft förlagsaffären. Han egde rika samlingar,
som lågo till grund för hans publikationer
"Autographen-prachtalbum" (1848–49; autografer
från reformationstiden och Trettioåriga kriget)
samt "Die anfänge der druckerkunst in bild und
schrift" (2 bd, 1866). Förlaget öfvergick 1888 till
Ch. H. Tauchnitz.
1–3. R–n B.

Weigelia, bot. Se Diervilla.

Weigels förbättrade kalender [va’j-], var ett verk
af professorn i matematik i Jena (sedan 1653) Erhard
Weigel
, f. 1625 i Weiden vid Nab, d. 21 mars 1699, ett
halft år innan riksdagen (23 sept.) beslöt införandet
af hans kalender. Se vidare Kronologi, sp. 42.

Veiger, Herman, dansk satirisk författare, broder till
Henrik Smid, var rådman i Malmö och slöt sig under
grefvefejden (1534–36) till Jörgen Kock och lübska
partiet, i hvars ärenden han ett par gånger reste till
Nederländerna och Tyskland. Han var sedan 1536 bosatt
i Köpenhamn. V. öfversatte på vers från plattyskan
"Reineke Foss" ("En rævebog", 1555, ny uppl. 1656;
öfv. till sv. 1621) med ej ringa friskhet och humor;
det är tvifvelaktigt, om han tillika öfversatte
den kvicka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free