Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 1053-1054 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Welander, Edvard Vilhelm - Velander, Jenny Maria Vilhelmina, född Richter - Welanderhem - Velarde, José - Velarer - Velarium - Velatus - Velaybergen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

akademisk lärare, f. 4 mars 1846 i Växjö, d. 23
jan. 1917 i Stockholm, blef student i Uppsala
1863, med. kandidat 1868, licentiat vid Karolinska
institutet 1871, disputerade där 1880 för doktorsgrad
(Om morbiliteten och mortalitet en inom Kungl. andra
lifgardet mellan 1866 och 1877 samt luftundersökningar
inom regementets kasern) och promoverades s. å. i
Uppsala till med. doktor. W. var 1875—82 andre
bataljonsläkare vid Andra lifgardet, blef 1884
docent i syfilidologi vid Karolinska institutet,
1888 öfverläkare vid sjukhuset S:t Göran samt
1896 e. o. och 1909 ord. professor i syfilidologi
vid nämnda institut. 1911 tog han afsked från
professuren, och honom egnades då en enastående
hyllning från in- och utlandet, bl. a. i form af en
storartad festskrift med bidrag af läkare från tio
länder. Inom sitt specialområde utöfvade W. en mycket
intensiv och framgångsrik verksamhet som forskare,
lärare och läkare. Med outtröttlig ifver undersökte
han de vid syfilisbehandlingen använda medlen och
deras terapeutiska inverkan. Härigenom skapade han
den vetenskapliga grundvalen för den af Fournier
införda intermittenta preventiva behandlingen af
nämnda sjukdom. I många afh., intagna i "Nordiskt
medicinskt arkiv", "Hygiea" och "Archiv für
dermatologie und syphilis", meddelade han resultaten
af dessa forskningar och sammanställde dem till
ett helt: Über die prinzipien für die behandlung
der venerischen krankheiten (Stockholm, 1904)
äfvensom: Zur frage der behandlung der syphilitischen
krankheit ("Beihefte zur medizinischen klinik",
1909). I afseende på förebyggandet af de veneriska
sjukdomarna ansåg W. ett noggrant öfvervakande af
prostitutionen vara af allra största betydelse. Dock
lyckades han icke göra sin på djupa studier grundade
uppfattning gällande vid den nyaste lagstiftningen i
denna fråga (Till belysning i prostitutionsfrågan,
"Hygiea" 1889; Några ord i prostitutionsfrågan,
ibid. 1890; Blad ur prostitutionsfrågans historia i
Sverige, 1904; Kritik af reglementeringskommitténs
betänkande, i "Svenska läk.-sällsk:s förh.", 1912). En
viktig insats vid bekämpandet af nämnda sjukdomar
gjorde W. genom att grundlägga ett sjukhus för
ärftligt-syfilitiska spädbarn, som han inrättade 1900
och hvilket under hans ledning småningom utvecklade
sig till en mönsteranstalt (se Lilla hemmet). Liknande
"Welanderhem" ha sedermera grundlagts i Kristiania,
Köpenhamn, Wien och Berlin. Genom flera folkskrifter
bidrog W. till spridning af kunskap om de veneriska
sjukdomarna och deras betydelse för familjen och
samhället. Det mesta inflytandet i denna riktning
utöfvade han dock genom sin lärarverksamhet, i det
han med sitt starka sedliga allvar och sin djupa
kunskap införde de blifvande läkarna i läran om
könssjukdomarna och därmed i sammanhang stående frågor. Åt sitt intresse för
historisk forskning gaf W. uttryck genom arbetet De
veneriska sjukdomarnas historia i Sverige (1898; 2:a
uppl. 1905). Han valdes till led. af Vet. akad. 1902
och till hedersled. af Svenska läkaresällskapet
1911. W:s värdefulla medicinska bibliotek donerades
af arfvingarna enligt hans önskan till sjukhuset S:t
Göran. 20 okt. 1920 aftäcktes på hans graf på Nya
kyrkogården en (af K. Eldh mod.) minnesvård. Jfr
biografi af A. Pettersson i "Vet. akad:s årsbok",
1918.
R. T—dt.

Velander, Jenny Maria Vilhelmina, född Richter,
pedagog, f. 26 juni 1866 i Färlöf, Kristianstads län,
genomgick högre lärarinneseminariet 1883—86 och bedref
pedagogiska studier i Danmark och Frankrike, var
1886—94 lärarinna vid högre flickskolor i Karlskrona,
Göteborg och Jönköping. Hon trädde i äktenskap med
läkaren F. E. Velander 1893, men blef änka redan året
därpå. Sedan erhöll hon anställning 1895 som adjunkt
och 1919 som lektor vid folkskollärarinneseminariet i
Skara. Där har hon utöfvat en betydelsefull pedagogisk
verksamhet. Särskildt har hon egnat sig åt metodiken
för undervisningen i modersmålet, för hvilket ämne hon
(under sitt författarnamn J. Richter) utgett
mycket använda läroböcker: Svensk rättskrifningslära
(1891; 7:e uppl. 1910), Svensk rättskrifningslära för
folkskolan (1907; 3:e uppl. 1919) och Det svenska
språkets byggnad (1915). Äfven genom föredrag och
tal i folkbildningssyfte, i nykterhetsfrågan och
i politiska ämnen har hon varit verksam. 1902
bildade hon i Bollnäs en lokalafdelning af
Frisinnade landsföreningen, och sedan 1903 har hon
varit led. af centralstyrelsen för Föreningen för
kvinnans politiska rösträtt samt 1903—08 sekreterare
i Röda korsets lokalafdelning i Skara. Hon har äfven
utgett Holland och holländarna (1904), Danmark och
danskarna (1906) och Det Sverige som växer (1907).
S—e.

Welanderhem, anstalter, upprättade efter mönstret af
det af E. Welander (se denne) skapade Lilla hemmet (se d. o.).

Velarde, José, spansk diktare, föreläsare och läkare,
f. 1849 i Conil (Cádiz), d. 1892 i Madrid, var läkare,
men lämnade denna bana och gjorde sig först känd som
föreläsare i Ateneo. I sin diktning står V. under
inflytande af Núñez de Arce och Zorilla, och hans
versifikation erinrar om Hurtado. Af hans många
arbeten må nämnas Poesías, Nuevos poesías, Meditación
ante unas ruinas, legenderna Tesdomiro och Arias,
romanserna Ponces y Guzmones, Voces del alma m. m.
Ad. H—n.

Velarer (af lat. velum, näml. palatinum, gomseglet),
fonet. Se Postpalatala språkljud.

Velarium (lat., af velum, segel), soltält, tälttak. Se
Teater, sp. 586.

Velatus, lat., beklädd. Velati kallades i romerska
hären reservsoldater, som voro utan rustning, iklädda
endast tunika, och som inträdde bland kombattanterna
i dödas och sårades ställe.
J. C.

Velaybergen [vəlä-], vulkaniskt berglandskap i franska
dep. Haute-Loire mellan floderna Allier och Loire. Mer
än 150 utslocknade kratrar höja sig öfver terrängen,
dock endast svagt, emedan den vulkaniska basalten
lagt sig som ett täcke öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>