Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Welhaven, Johan Sebastian Cammermeyer - Weli - Velia - Velikaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wergeland. Han började enligt faderns önskan studera
teologi, lefde den första tiden mycket för sig
själf och rörde sig inom en begränsad umgängeskrets,
hvilken dock omfattade sådana män som P. A. Munch och
A. M. Schweigaard. Till den senare stod han i ett
nära vänskapsförhållande, egnadt att utveckla hans
diktaranlag och stärka hans själftillit. Då fadern
1828 dog, lämnade W. de teol. studierna och egnade sig
åt litteratur och konst, utom i dansk-norsk vitterhet
var han bevandrad i tysk litteratur, särskildt i
Goethes skrifter och Schillers diktning och filosofi;
dessutom låg honom Heine varmt om hjärtat, hvilket
hans senare versform tydligt ger vid handen. Däremot
var fransk och engelsk vitterhet en sluten bok för
honom; endast Shakspere och W. Scott kände han (i
öfversättning). 1829—34 var en i såväl intellektuellt
som ekonomiskt afseende påfrestande öfvergångstid
för W., hvarunder hans i P. A. Heibergs hegelianska
filosofi skolade kritik höll hans egen alstringskraft
nere. Då han slutligen, 1830, framträdde, var det
karakteristiskt nog med ett satiriskt kväde mot
H. Wergeland. Denne hade då redan vunnit författarnamn
genom några skådespel, ett par farser, en diktsamling
och framför allt genom sitt stort anlagda, men oklara
och i vissa fall smaklösa arbete "Skabelsen, mennesket
og Messias". Den af Welhaven kastade handsken gaf
upphof till den skarpaste litterära fejden inom
Norges vitterhet. Första skedet häraf bär namnet
"stumpefeiden" efter de s. k. "stumper", epigram, som
Wergeland offentliggjorde i studentföreningens skrifna
blad, där också Welhaven meddelade sina svar. En
direkt följd af nämnda sammandrabbning, hvari bådas
anhängare ifrigt deltogo, var, att 56 medlemmar —
med Welhaven, P. A. Munch och A. M. Schweigaard i
spetsen — bröto sig ut och bildade en ny förening,
Det norske studenterforbund, som konstituerades 8 juni
1832. I förbundets litterära organ, "Vidar" (1832
—34), tryckte Welhaven en del af sina äldsta dikter
samt en bitter vidräkning med hufvudstadskretsarnas
bristande kulturintresse under namnet "Christianias
vinter- og sommerdvale". 1832 slog W. sitt stora
slag genom sin betydande polemiska skrift Henrik
Wergelands digtekunst og polemik, hvilken framkallade
bl. a. ett anonymt svar från Wergelands fader, prosten
N. Wergeland, under titel "Retfærdig bedömmelse
af Henrik Wergelands poesi og karakter" (1833). I
nov. 1834 utgaf Welhaven Norges dæmring, en samling
formfulländade sonetter, i hvilka han på det skarpaste
gisslade sina landsmäns kälkborgerlighet och brist på
verkligt sinne för kultur och poesi, men tillika siade
om en tid, då nationen skulle vakna ur sin dvala:
"Hvad nu er ord, skal en gang vorde daad — —
hvad nu er glimt, skal en gang vorde luer."
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
