- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1069-1070

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Welferfonden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wergeland. Han började enligt faderns önskan studera
teologi, lefde den första tiden mycket för sig
själf och rörde sig inom en begränsad umgängeskrets,
hvilken dock omfattade sådana män som P. A. Munch och
A. M. Schweigaard. Till den senare stod han i ett
nära vänskapsförhållande, egnadt att utveckla hans
diktaranlag och stärka hans själftillit. Då fadern
1828 dog, lämnade W. de teol. studierna och egnade sig
åt litteratur och konst, utom i dansk-norsk vitterhet
var han bevandrad i tysk litteratur, särskildt i
Goethes skrifter och Schillers diktning och filosofi;
dessutom låg honom Heine varmt om hjärtat, hvilket
hans senare versform tydligt ger vid handen. Däremot
var fransk och engelsk vitterhet en sluten bok för
honom; endast Shakspere och W. Scott kände han (i
öfversättning). 1829—34 var en i såväl intellektuellt
som ekonomiskt afseende påfrestande öfvergångstid
för W., hvarunder hans i P. A. Heibergs hegelianska
filosofi skolade kritik höll hans egen alstringskraft
nere. Då han slutligen, 1830, framträdde, var det
karakteristiskt nog med ett satiriskt kväde mot
H. Wergeland. Denne hade då redan vunnit författarnamn
genom några skådespel, ett par farser, en diktsamling
och framför allt genom sitt stort anlagda, men oklara
och i vissa fall smaklösa arbete "Skabelsen, mennesket
og Messias". Den af Welhaven kastade handsken gaf
upphof till den skarpaste litterära fejden inom
Norges vitterhet. Första skedet häraf bär namnet
"stumpefeiden" efter de s. k. "stumper", epigram, som
Wergeland offentliggjorde i studentföreningens skrifna
blad, där också Welhaven meddelade sina svar. En
direkt följd af nämnda sammandrabbning, hvari bådas
anhängare ifrigt deltogo, var, att 56 medlemmar —
med Welhaven, P. A. Munch och A. M. Schweigaard i
spetsen — bröto sig ut och bildade en ny förening,
Det norske studenterforbund, som konstituerades 8 juni
1832. I förbundets litterära organ, "Vidar" (1832
—34), tryckte Welhaven en del af sina äldsta dikter
samt en bitter vidräkning med hufvudstadskretsarnas
bristande kulturintresse under namnet "Christianias
vinter- og sommerdvale". 1832 slog W. sitt stora
slag genom sin betydande polemiska skrift Henrik
Wergelands digtekunst og polemik,
hvilken framkallade
bl. a. ett anonymt svar från Wergelands fader, prosten
N. Wergeland, under titel "Retfærdig bedömmelse
af Henrik Wergelands poesi og karakter" (1833). I
nov. 1834 utgaf Welhaven Norges dæmring, en samling
formfulländade sonetter, i hvilka han på det skarpaste
gisslade sina landsmäns kälkborgerlighet och brist på
verkligt sinne för kultur och poesi, men tillika siade
om en tid, då nationen skulle vakna ur sin dvala:

"Hvad nu er ord, skal en gang vorde daad — —
hvad nu er glimt, skal en gang vorde luer."


illustration placeholder

Striden om detta W:s arbete har fått namn af
"dæmringsfeiden". Först 1839 utsände W. sin
första diktsamling, hvilken säkerligen kom som
en öfverraskning för samtiden. "Krigaren har här
afklädt sig sin rustning och fram träder en stilla,
elegisk drömmare". (Gerh. Gran). W. är, som Just Bing
framhåller, klassikern bland de norske romantiske
diktarna. Hans lyrik är en minnets poesi, i hvars
grundton ett blidt vemod klingar. Barndomsminnena och
Västlandets natur ha lämnat de flesta motiven. Poemet
Digtets ånd i 1845 års samling utgör ett program,
som vittnar om hans högt spända idealitet och
stränga formkraf. I de senare samlingarna på
1840—50-talen framträder allt starkare det på
1840-talet vaknande intresset för norsk folksaga och
folkvisa. Bl. a. odlas "huldreromantiken" flitigt
af W. i hans ofta lyckade romanser, hvilka mer än
hans öfriga dikter blifvit allmänhetens egendom,
t. ex. "Dyre Vaa", "Kaale fra Nes" samt främst
"Asgaardsreien"; dikten "om Asgårds vilda jakt"
har måhända icke varit utan inflytande på senare
svensk romansdiktning. — I dikterna från 1845
biktar W. i en resignerad ton, där smärtan upplösts
i vemod, sin sorg öfver förlusten af sin ungdoms
älskade, Ida Kierulf, som dött i unga år. En annan
kvinna, som en tid stod honom nära, var den senare
berömda romanförfattarinnan Camilla Collett, född
Wergeland, en syster till hans motståndare. I sin
roman "Amtmandens dötre" har hon vid skildringen
af Colds förhållande till Sophie haft sin egen
ungdomskärlek i tankarna. W:s sista dikter präglas
af själffördjupning och religiös innerlighet. —
Till många af hans sånger ha norska kompositörer,
i synnerhet Kierulf, satt melodier. Jämte sina
dikter skref W. åtskilliga afh. af stort värde,
t. ex. om "Ewald og de norske digtere", om Holberg,
om Nordlandens skald Petter Dass, ett "Udvalg af Claus
Frimanns digte" m. fl. W. blef 1840 konstituerad
lektor i filosofi vid Kristiania universitet och
1842 lektor samt var 1846—68 professor. Som sådan
höll han icke blott de vanliga föreläsningarna för
studenterna, utan äfven föredrag öfver konst-
och litteraturhistoria, för hvilket ändamål han
gjorde flera studieresor till utlandet. Snillrik och
vältalig, var W. vid universitetet en oförtruten kämpe
för det andliga lifvets intressen. I Kristiania var
han en af sin tids mest utpräglade hufvudstadstyper,
beundrad för sina sällskapsgåfvor, fruktad för
sina bitande och träffande anmärkningar. — Hans
samlade skrifter, 8 bd, utgåfvos i Köpenhamn 1867—69
af Birch-Reichenwald och P. Botten-Hansen. Litt.:
H. Jæger, "Illustreret norsk litteraturhistorie" I—II
(1892—96), A. Löchen, "J. S. W:s liv og skrifter"
(1900), G. Gran, "Nordmænd i det 10:de aarhundrede"
(1914; artiklarna om Joh. S. Welhaven, H. Wergeland
och C. Collett), samt J. Bing, "Welhaven. Digtets
ånd. En tolkning" (i "Nord. tidskr." 1920). —
Om W:s syster Maren se Sars 1, sp. 820.
E. H. (G. M—in.)

Weli, arab. Se Wali.

Velia. 1. Äs. Se Rom, sp. 653. — 2. Koloni. Se Elea.

Velikaja, flod i nordvästra Ryssland, upprinner på den
sjörika västryska höjdryggen, flyter i hufvudsakligen
nordlig riktning och utfaller nedanför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:52 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free