- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1075-1076

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Welferfonden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

profeterade lycka åt Claudius Civilis, då denne förde
bataverna till resning mot romarväldet och skaffade
honom hjälp af andra germanska stammar, men miste
sitt höga anseende, då resningen kufvades. Under
kejsar Vespasianus var V. fånge i Rom.

Velleius, zool. Se Brachelytra. Suppl.

Vellejus (Vellæus) Paterculus, romersk
historieskrifvare från Kampanien, soldat och
soldatson, krigstribun i Tracien och Macedonien,
följde år 1 e. Kr. Gajus Cæsar till Orienten samt
var kavalleriöfverste och legatus (se d. o.) under
Tiberius’ fälttåg i Germanien och Pannonien. Tiberius
gjorde både honom och hans broder till pretorer år
15 e. Kr. Ryktbar har V. blifvit genom sin Historia
romana,
som skrefs helt hastigt för att bli färdig
till hans landsman Vinicius’ tillträde af konsulatet
år 30 e. Kr. Man har uppställt den förmodan, att
V. skulle ha varit invecklad i Sejanus’ fall år 31,
men för denna gissning finnes ingen säker grund. Det
historiska verk, som V. efterlämnat, innefattar två
böcker. Af den förra boken, hvilken i öfversiktlig
framställning genomgår Greklands och Roms äldre
historia till Kartagos fall (146 f. Kr.) och därvid
äfven berör litteraturen, finnas nu endast spridda
stycken. I den andra boken behandlas Roms senare
historia till Livias död (29 e. Kr.), och det allt
utförligare, ju närmare författaren kommer sin egen
tid, för hvars hufvudperson, Tiberius, liksom för
den monarkiska styrelsen i allmänhet, den belefvade
världs- och hofmannen röjer en synbar förkärlek. Denna
behöfver dock ej betraktas som beroende på
kryperi. Utan tvifvel hade de goda egenskaperna hos
Tiberius och den aristokratiske pessimistens förnäma
väsen och sällsynta duglighet gjort starkt intryck
på hans fältkamrat, hvilken, uppvuxen under den nya
tidens inflytande, hade öppet öga för dess goda sidor,
men kände republikens storhet endast genom hörsagor
och ej lifvades af den forskningsifver eller egde
det historiska sinne och den djupare uppfattning
af forntiden, som fordrades för att rätt följa och
återge Roms utvecklingsgång. V. visar sig ock, såsom
lätt förklarligt är hos en författare i monarkiens
tidehvarf, benägen att fästa sig vid personer
och karaktärer, om hvilka han i många fall dömer
träffande, men vill eller förstår icke sammanbinda
orsak och verkan. Hans historia har också blifvit
mera en, stundom rätt underhållande, samling af
skisser och lefnadsteckningar än ett sammanhängande
och helgjutet verk. Den historiska troheten spelar
hos V. en mera underordnad roll. Han uppger själf
som sina källor Catos "Origines" och Hortensius’
annaler, men torde ock ha begagnat andra, såsom
Cornelius Nepos, Trogus och Atticus. Att hans
arbete var ett hastverk, har han öppet erkänt,
halft skämtande öfver sin brådska, hvilken i
själfva verket förtjänar namnet af slarf. Denna
brådska röjer sig jämväl i framställningssättet,
hvilket f. ö. framstår som ett äkta barn af
silfveråldern. Språket är rent, men stilen, ett slags
efterbildning af Sallustius, retoriskt färglagd med
konstladt patos och effektsökeri genom antiteser
och sentenser samt lös och ojämn periodbyggnad.
R. Tdh. (J. C.)

Wellenschlag, ty., böljeslag. Se Bad, sp. 615.

Welles [ωe’lṡ], Gideon, nordamerikansk politiker,
f. 1 juli 1802 i Glastonbury, Connecticut, d.
11 febr. 1878 i Hartford, Connecticut, utgaf 1826—36
"Hartford Times", staten Connecticuts förnämsta
demokratiska pressorgan, och bestämde till 1854
tidningens politik. W. var 1827—35 led. af statens
legislatur, inträdde 1855 i det republikanska partiet
och verkade 1860 energiskt för Lincolns val till
president. Han blef 1861 sjöminister i Lincolns
kabinett och innehade denna post äfven under Johnson
till 1869. Amerikanska flottan undergick under hans
ämbetstid en kolossal utveckling (örlogsfartygens
antal steg de fyra krigsåren 1861—65 från 90 till
670), och särskildt lade sig W. vinn om byggandet
af pansarklädda fartyg. Han stödde vid 1872 års
val den liberalrepublikanska rörelsen, men återgick
sedan till det demokratiska partiet och förordade
1876 Tildens presidentkandidatur. W. utgaf Lincoln
and Seward
(1874) och efterlämnade för Lincolns
kabinetts historia värdefulla dagboksanteckningar
(tr. i "Atlantic Monthly", 1909—10).
V. S—g.

Wellesley [ωe’lṡli], engelsk släkt, som på 1500-talet
bosatte sig i grefsk. Kildare på Irland. Den hette
urspr. Colley (namnet skrifves äfven Cowley),
men då Richard Colley (se W. 1) 1728 ärft sin kusin
Garrett Wesleys egendomar, antog han dennes namn,
hvilket inom släkten sedermera skrefs än Wesley,
än Wellesley, tills den senare namnformen blef
allrådande.

1. Richard Colley W., 1:e baron Mornington,
politiker, f. omkr. 1690, d. 31 jan. 1758 i
Dublin, antog 1728 namnet W., var 1727—46 irländsk
parlamentsled. och upphöjdes 1746 till irländsk
peer (baron Mornington). Han gjorde sig känd som
fìlantrop och upprättade 1748 åt sina underhafvande
vid Trim en bland de första arbetsskolorna på
Irland. — Hans son Garrett W., f. 1735, d. 1781,
stod högt i gunst hos Georg
III och upphöjdes 1760 till (irländsk) viscount
W. och earl af Mornington.

illustration placeholder

2. Richard Colley W., markis W., äldste son till
Garrett W. (se W. 1), krigare och statsman, f.
20 juni 1760 på fädernegodset Dungan castle,
d. 26 sept. 1842 i Brompton, ärfde vid faderns död släktgodsen
och titeln earl af Mornington, invaldes 1784 i
engelska underhuset och slöt sig där nära till
Pitt, som 1793 gjorde honom till led. af Board of
control (uppsiktsnämnden öfver Ostindiska kompaniets
förvaltning af indiska ärenden). W. blef 1797 guvernör
i Madras och s. å. generalguvernör öfver kompaniets
indiska besittningar. Han tillträdde sitt ämbete, fast
besluten att befästa Clives och Warren Hastings’ verk
mot de franska försöken att i södra Indien grundlägga
ett stort, med det brittiska rivaliserande välde. Till
en början förmådde han 1798 nizamen af Haidarabad
att afskeda sina franska legotrupper, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:31:09 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free