- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1073-1074

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Welferfonden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ärkestift. 33 kvkm. 587 inv. (1918), finsktalande.
O. B—n.

Well [ωe’l], eng., godt, bra; nåväl.

Vellæus. Se Vellejus Paterculus.

Vella Lavella, ö. Se Salomonöarna, sp. 499.

Vellamo [-må], finsk myt., ett i den
finska folkpoesien någon gång uppträdande
namn på sjöguden Ahtis (se d. o.) gemål;
hänger kanske samman med velloa, svalla.
K. B. W.

Welland [ωe’lənd], flod i östra England,
upprinner i södra delen af Leicestershire nära
Avons källor, flyter i nordostligt lopp, först
som gränsflod mellan Leicester och Northampton,
därefter på en kortare sträcka mellan det senare
grefskapet och Lincolnshire samt utfaller i
Washviken nedanför Spalding. Längd omkr. 115 km.
A. N—d.

illustration placeholder

Wellander. 1. Johan W., vitter författare,
f. 31 okt. 1735 i Linköping, d. 10 mars 1783 i
Stockholm, vardt 1755 student i Uppsala, ingick
1760 i Svea hofrätt och 1763 i Stockholms stads
justitiekollegiums kuratorskontor, hvarest han
slutligen befordrades till förste kurator ad
litem 1775, och utnämndes 1776 till rådman samt
ordf. i kämnärsrätten. I sällskapet Utile dulci,
hvarest W. var en uppburen medlem och beklädde såväl
musikdirektörs som styresmannabefattningen, höll
skalden Kellgren 1785 ett varmt åminnelsetal öfver
honom. W:s vittra alster bestå af dikter införda i
nämnda sällskaps "Vitterhetsnöjen" (bl. a. Elegie
öfver en vän), i "Stockholmsposten" o. s. v., ord
till musiken vid k. begrafningen 1771 och sångstycken
vid kröningen 1772 samt den efter plan af Gustaf
III utarbetade texten till den första svenska
operan, Thetis och Pelée (med musik af Uttini,
1773). Själf musikalisk, förstod W. att skrifva
sångbara verser. Han var den mest karakteristiske
representanten för det släktled af Dalins epigoner,
som utgjorde Utile dulcis äldre skaldekrets och
som endast i ringa mån bär prägeln af upplysningens
tänkesätt och den form, som senare utbildades under
inflytande af fransk-klassicismen. Hans Samlade dikter
utgåfvos 1852 af P. Hanselli. Jfr O. Levertin,
"Johan Wellander. Litteraturhistorisk studie öfver
skiftet mellan frihetstiden och den Gustavianska
åldern" (I, 1896; II, 1898, i "Skrifter utg. af
Sv. literatursällskapet", 15: l och 2).

2. Karl Edvard W., af samma släkt som den föregående,
ämbetsman, kommunalman, f. 3 febr. 1852 i Lilla
Mellösa församling, Södermanlands län, d. 27 juni 1917
i Nyköping, blef student i Uppsala 1870, där han
1873 aflade hofrättsexamen, utnämndes 1877 till vice
häradshöfding och 1881 till borgmästare i Nyköping,
där han bl. a. kraftigt medverkade till lösningen af
stadens järnvägsfråga. Han var led. vid kyrkomötena
(sedan 1888) och riksdagsman i Andra kammaren för
valkretsen Nyköping, Torshälla, Mariefred, Trosa och
Enköping 1894—96. 1886 blef W. led. af Södermanlands
läns landsting (sedan 1913 ordf.) och verkade där
särskildt för länets sjukvårdsväsen. — Hans son Erik
Ludvig W
., f. 16 juni 1884, filos. doktor i Uppsala
1911, är sedan s. å. docent i tyska språket där.
1. (R—n B.)

Wellander-Svaneskog, Sulamit Maria, operasångerska,
f. 2 april 1857 i Härnösand, d. 27 febr. 1919 i
Stockholm, elev af konservatoriet där samt af Lilli
Lehmann och fru Marchesi, var anställd vid K. operan
i Stockholm 1877—79 och 1885—87 samt gaf gästspel
där och i utlandet. Hon uppbar sådana altpartier
som Ortrud i "Lohengrin", Bergadrottningen i
"Den bergtagna", Adriano i "Rienzi" och Martha
i "Faust". Rösten var välegaliserad, utseendet
ståtligt. Efter sin afgång från scenen egnade hon
sig med framgång åt sångundervisning. Gift 1891
med praktiserande läkaren K. Ulrik J:son Svaneskog,
blef hon änka 1901.

Wellandkanalen [ωe’lənd-], en af de äldsta och
viktigare inre vattenvägarna i Canada, förenar
de båda nedersta af de "stora sjöarna", Erie och
Ontario. Belägen på västra sidan om Eriesjöns
naturliga aflopp, Niagarafloden, utgår den från
Port Colborne vid Eriesjöns nordvästra hörn,
omkr. 29 km. v. om Niagarafloden och utmynnar vid
Port Dalhousie i Ontarios sydvästra hörn, omkr. 177
km. v. om Niagaraflodens utlopp. Den har en längd af
omkr. 43,5 km. och öfvervinner höjdskillnaden mellan
de båda sjöarna, som uppgår till omkr. 100 m. medelst
25 slussar. Dess vattendjup är 4,2 m. och bottenbredd
omkr. 30 m. Slussarna ha en längd af 82,5 m., en
bredd af 13,8 m. samt ett vattendjup på tröskeln
af 4,25 m. och kunna rymma fartyg af 2,000 tons
lastförmåga. Kanalen påbörjades 1825 och var 1829
färdig på delen mellan Ontario och Wellandfloden,
en mindre flod, som rinner upp på näset mellan Erie
och Ontario och faller ut i Niagarafloden ofvanför
Niagarafallen. Samtidigt blefvo de båda floderna
segelbart förbundna medelst en mindre kanalanläggning
vid Wellandflodens mynning, så att fartyg kunde
gå fram mellan Erie och Ontario. 1833 fullbordades
kanalen på sträckan mellan Wellandfloden och Erie,
hvarigenom vattenvägens längd minskades med nära
hälften. 1841 undergick kanalen en utvidgning. Den
hade då 40 slussar, byggda af trä. 1842 påbörjades en
förnyad ombyggnad, som fullbordades 1849. Slussarna
utfördes då i sten med en längd af 45 m., bredd
af 7,95 m. och djup af 2,55 m. på tröskeln samt
med en kanalränna af 7,8 m. bottenbredd. En sista
ombyggnad verkställdes 1873—81, hvarigenom kanalen
fick sin nuv. gestaltning. Strax före Världskriget
påbörjades en fullständig ombyggnad af kanalen,
hvarigenom den skulle få ett vattendjup af 7,6
m. och endast 7 slussar af 244 m. längd, 24,4
m. bredd och 9,15 m. djup på tröskeln samt 14,3
m. sänkhöjd. På grund af kriget afbröts arbetet
1916, men återupptogs 1919 och pågår ännu (1921).
Sal. V—g.

Wellbleck, korrugerad plåt (se Korrugera).

Welldäck, skpsb. Se Däck, sp. 1196—97.

Welle [ωe’lə], ö. Se Entrecasteauxöarna.

Velleda (Veleda), sierska hos bruktererna (se
d. o.) i nuv. Westfalen omkr. 60—70 e. Kr.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free