Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wellesley, 4. Arthur, Wellington - Wellesley, 5. Henry, Cowley - Wellesley, 6. Henry Richard Charles, Cowley - Wellesley, 7. Sir George Greville - Velletri - Wellhausen, Julius - Velling - Wellingborough - Vellinge - Vellinghausen - Vellingk (Velling, Wellingk), ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
depescherna för åren 1819—32 i 8 bd (1867—80), ett
urval i 1 bd (1902). Hans Speeches in parliament
utgåfvos af Gurwood (2 bd, 1854), en samling Letters
of the duke of Wellington to miss J. 1834—1851 af
Herrick (1899). Bland mängden af biografier öfver
W. märkas sådana af Brialmont ("Hìstoire du
duc de Wellington", 3 bd, 1856—57), C. D. Yonge
(2 bd, 1860) och sir Herbert Maxwell (2 bd, 1899;
6:e uppl. 1907). Jfr äfven Ellesmere, "Personal
reminiscences of the duke of Wellington" (1903),
L. Butler, "Wellingtons operations in the Peninsula"
(2 bd, 1904), C. W. Robinson, "Wellington’s campaigns"
(1907) och den rikhaltiga litteraturen om slaget vid
Waterloo. — W:s son Arthur Richard W., 2:e hertig af
Wellington, f. 1807, d. 1884, avancerade i brittiska
armén till generallöjtnant. Hertigtiteln af Wellington
bäres nu af dennes brorson, Arthur Charles W.,
f. 1849.
5. Henry W., 1:e baron Cowley, den
föregåendes yngste broder, diplomat, f.
20 jan. 1773, d. 27 april 1847 i Paris, inträdde
på diplomatbanan 1792 som legationssekreterare i
Stockholm, blef 1795 irländsk parlamentsledamot
och var 1798—99 privatsekreterare åt sin äldste
broder, lord Mornington, då denne var generalguvernör
i Indien. 1801—02 var W. viceguvernör öfver de
områden navaben af Oudh afträdt till Ostindiska
kompaniet och 1807—09 led. af underhuset. Han
återgick därpå till diplomatbanan, var 1809—11
envoyé och 1811—22 ambassadör i Spanien, där han
under brodern Arthur W:s fälttåg stödde
dennes politik, var därefter ambassadör
i Wien 1823—31 samt i Paris en kort tid 1835
och därpå 1841—46. Knightvärdighet erhöll han
1812 och upphöjdes till peer (baron Cowley) 1828.
Om W:s verksamhet i Sverige se L. Wahlström, "Sverige
och England under revolutionskrigens början" (1917).
6. Henry Richard Charles W., 1:e earl
Cowley, den föregåendes son, diplomat, f. 17 juni
1804 i London, d. 15 juli 1884 på godset Druycot i
Wiltshire, ingick 1824 på diplomatbanan, blef
1848 minister i Schweiz och 1851 minister i Frankfurt
hos Tyska förbundet. W., som 1847 ärft faderns
peersvärdighet, utsågs 1852 till allmän förvåning
till ambassadör i Paris, kvarstod på denna post
till 1867 och utvecklade där beundransvärd smidighet
och takt vid utjämnandet af konflikter mellan de
båda västmakterna. Jämte Clarendon var W. brittisk
underhandlare på Pariskonferensen 1856, och 1857
skötte han i Paris Englands fredsunderhandlingar
med Persien. S. å. erhöll han earlvärdighet. 1860
förde han jämte Cobden de viktiga förhandlingarna
om en engelsk-fransk handelstraktat. Hans af
skarpsynthet och rättframhet präglade diplomatiska
verksamhet har genom nyare forskningar vunnit hög
uppskattning.
7. Sir George Greville W., brorson till
W. 2—5, sjöofficer, f. 2 aug. 1814, d. 6 april
1901 i London, var son till domprosten i Durham,
hofpredikanten Gerard Valerian W. (f. 1770, d.
1848), ingick i marinen 1828, var 1855 eskaderchef
vid bombardemanget af Sveaborg, avancerade slutligen
till amiral 1875, var 1877—79 förste sjölord och
erhöll 1880 knightvärdighet.
1—3 o. 5—7. V. S—g. 4. C. O. N. (V. S—g.)
Velletri, stad i italienska prov. Roma, 40 km. s. ö. om Rom,
vid foten af Albanerbergen och i närheten af den
natursköna Nemisjön. 19,574 inv. (1901). Staden,
som är biskopens af Ostia-V. residens, har trånga
och krokiga gator, men vackert läge och är ryktbar
för sitt förträffliga vin. Den kallades af romarna
Velitræ och var en af volskernas viktigaste
städer. Efter latinska förbundets fall förlorade
den sitt oberoende och sina murar samt blef ett
romerskt municipium. I närheten af V. vann Don
Carlos, yngre son till Filip V af Spanien, 1734 en
afgörande seger öfver österrikarna, genom hvilken
han slutligen förvärfvade sig Neapel och Sicilien.
A. N—d.
Wellhausen, Julius, tysk orientalist, bibelforskare,
f. 17 mars 1844 i Hameln, d. i jan. 1918 i
Göttingen, studerade i Göttingen och blef 1872
ord. teol. professor i Greifswald, men på grund af
de många angreppen från gammalortodoxt håll utbytte
han 1882 denna ord. plats inom teol. fakulteten mot
en e. o. professur i österländska språk inom filos.
fakulteten vid universitetet i Halle. 1885 antog
han kallelse till ord. professur i hebreiska vid
Marburgs universitet och 1892 vid Göttingens. Genom
Geschichte Israels (1878; 2:a uppl. under titeln
Prolegomena zur geschichte Israels, 1883; 6:e
uppl. 1905) blef W. i hast ryktbar. Hans andra
betydande verk äro Die komposition des Hexateuchs
und der historischen bücher des Alten testaments
(1885; 3:e uppl. 1899) och Israelitische und jüdische
geschichte (1894; 5:e uppl. 1904). Vidare är bland
hans många vetenskapliga arbeten att märka Skizzen
und vorarbeiten (6 bd, 1884—99) om Arabien och
Muhammed. Äfven nya testamentet har varit föremål
för hans forskning, i det att han 1903—05 utgaf
fyra monografier öfver de fyra evangelierna. Jfr
Bibelkritik, sp. 235—236, och Pentateuken, sp. 431.
J. P.
Velling. Se Vellingk.
Wellingborough [ωe’liȵbərə], stad i engelska
grefsk. Northampton, belägen på en höjd nära
vänstra stranden af floden Nen. 19,753
inv. (1911). Skodonstillverkning.
A. N—d.
Vellinge, socken. Se Hvellinge.
Vellinghausen [fe’ll-], by i reg.-omr. Arnsberg
(Westfalen), 15 km. n. v. om Soest. Omkr. 600
inv. Där segrade 15—16 juli 1761 hertig Ferdinand af
Braunschweig med 56,000 man öfver 92,000 fransmän
under Broglie och Soubise. Minnesvård (modellerad af
Arnold) restes i anledning däraf 1911.
Vellingk [fe’ll-], stundom Velling, ofta af
icke släktmedlemmar skrifvet Wellingk, svensk adlig
ätt, härstammande från en i Münster, Westfalen,
hemmahörande släkt, som med Philipp V. vom Hoff
på 1500-talet kom till Livland och där liksom
i Ingermanland och Finland förvärfvade betydande
egendomar, som sedermera ökades genom donationer
af Gustaf II Adolf och Kristina. Den ofvannämnde
Philipp V:s sonsons son, Otto V., 1652 öfverste
för adelns rusttjänst i Ingermanland, var 1655—56
svensk legat till Siebenbürgen och dog sistnämnda
år. Hans söner Otto och Maurits (se V. 1 och 2)
blefvo friherrar (1676) och grefvar (den förre 1706,
den senare 1711); med den senare utgick 1727 ätten
på svärdssidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
