Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vennesla - Venngarn - Wenn jemand eine reise thut, so kann er was erzählen - Vennola, Juho Heikki - Venosa - Venpuls - Wens, Mathias - Wensjoe, Ture - Vensläktet (Hvensläktet) - Wenster, M. E. - Venstrereformpartiet - Wenström, 1. Karl Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norge. 106,17 kvkm. med 2,850 inv. Jordbruks- och fabriksdistrikt.
K. G. G.
Venngarn. Se Vängarn.
Wenn jemand eine reise thut, so kann er was erzählen
[-ajne rajṡe tot-], ty., när någon har en resa gjort,
kan han minsann berätta. (Matthias Claudius.)
Vennola, Juho Heikki, finländsk nationalekonom,
politiker, f. 19 juni 1872 i Uleåborg, blef student
1892, filos. kandidat 1896 och licentiat 1900 på
afh. Pohjois-Suomen maalaisvarallisuus 16:lla ja
17:lla vuosisadalla (Landtbefolkningens förmögenhet
i norra Finland i 16:e och 17:e årh.). V. var
kassör vid Helsingfors’ universitet 1901—08, blef
docent i nationalekonomi och statistik 1904 samt
professor i nationalekonomi 1908. Under flera
år var han medarbetare i det statistiska arbete
ang. jord- och egendomsförhållandena på landet,
som 1901 igångsattes af regeringens kommitté
för att upphjälpa den obesuttna befolkningens
ställning. Han har redigerat den del af dess
publikationer, som omfattar statistiken öfver
jordbesittningen i Finlands landskommuner. I
den af den finskspråkiga nationalekonomiska
föreningen utg. serien "Taloustieteellisiä
tutkimuksia" (Nationalekonomiska undersökningar)
ingå två arbeten af honom: Om förhållandet mellan
spannmålens och brödets pris i Finlands städer (I,
1904) och Om natura- och penninghushållningens gradvisa
framträdande i nationalekonomien och förhållande till
statsfinanserna (VIII, 1908). 1917 utgaf han ett
arbete om kapitalkoncentrationen i de finländska
bankerna. Agrarpolitiska frågor (arbetarskyddet,
jordbesittningsfrågan) har V. behandlat i
några smärre arbeten. Han var ordf. i det stora
andelsbageriet Elanto i Helsingfors från 1905
till 1917, då ledningen öfvergick i socialisternas
händer. Vid de finska borgerliga partiernas ombildning
1918 blef V. ordf. i det s. k. framstegspartiet. Han
blef 1919 handels- och industriminister i K. Castréns
borgerliga samlingsministär och öfvertog efter
det parlamentariska statsskickets införande
statsministerposten i aug. s. å. Hans ministär
bildades af två minoritetspartier, framstegspartiet
och landtmanna-("maalais")partiet. Hans försök
att under en ministerkris i anledning af
amnestilagens stadfästande bilda regering ur
alla partier misslyckades. Ministären afgick
i sin helhet 1 mars 1920. V. var sedan en af
Finlands underhandlare vid afslutandet af
freden med Sovjet-Ryssland i Dorpat s. å.
T. C.
Venosa [-nå’sa;- lat. Venusia], stad i norra
delen af prov. Potenza, södra Italien. 8,500
inv. (1901). Biskopssäte. I klostret S:ta Trinità
ligger Robert Guiscard begrafven. Nära staden
upptäcktes 1853 judiska katakomber med hebreiska,
grekiska och latinska inskrifter. — Det gamla Venusia
var beläget vid floden Aufidus på gränsen mellan
Apulien, Samnium och Lukanien. 290 f. Kr. förlade
Rom efter samnitkrigens slut dit 20,000 kolonister
för att behärska förbindelserna i trakten, och
samtidigt fortsattes antagligen Via appia till
V. I 2:a puniska kriget (218—201 f. Kr.) var den
befästa staden en säker stödjepunkt för romarna. Där
föddes 65 f. Kr. skalden Horatius ("Venusias svan").
A. N—d.
Venpuls, fysiol. Se Puls, sp, 580.
Wens, Mathias, fästningsbyggare (födelse- och
dödsår ej kända), införskrefs 1630 af Axel Oxenstierna
från Nederländerna till Preussen och började 1632
bygga "pentagonen" vid Pillau, då öfverste för
ett eget regemente, som han delvis värfvat redan
i Holland och använde som arbetsmanskap. Han
hade dock ej hunnit afsluta befästningarna, då
Pillau enligt 1635 års fördrag skulle utrymmas af
svenskarna. W. återvände 1636 till Holland. 1639
uppgjorde han förslag till slussarnas vid Lilla Edet
iståndsättande, men synes 1640 åter ha lämnat Sverige.
L. W:son M.
Wensjoe [-ʃö], Ture, präst, f. 1 april 1801 i
Torslanda socken, Göteborgs stift, d. 6 okt. 1865
i Stockholm, blef student i Uppsala 1822 och filos.
magister 1827, hvarpå han efterträdde skalden Nicander
som lärare för excellensen grefve A. G. Mörners
yngre söner, och sedan han 1828 blifvit prästvigd,
anställdes han därjämte som huspredikant hos denna
grefliga familj. 1833 blef han e. o. hofpredikant
och 1835 vice pastor vid Uppsala domkyrka. Han
utnämndes till kyrkoherde 1848 i Mariestad och
1856 i S:t Klara församling i Stockholm samt blef
1860 teol. doktor. W. åtnjöt stort anseende för
teol. kunskaper och duglighet. Under den tid han
var domkyrko-vicepastor i Uppsala blef han 1844
adjungerad led. af bibelkommissionen och 1845
adjungerad led. af domkapitlet, hvarjämte honom mer
än en gång erbjöds docentur vid universitetet. 1852
blef han led. i kommittén för kyrkohandbokens och
katekesens omarbetning. Som författare efterlämnade
han endast ett tal i Stockholms prästsällskap 1837
och ett tal vid Svenska bibelsällskapets allmänna
sammankomst 1840 samt några strödda predikningar
och griftetal. Men däremot gjorde han sig bemärkt
som öfversättare af flera värdefulla teol. arbeten,
bland hvilka det förnämsta är "Gerlachs förklaring
af Nya testamentets heliga skrifter" (1842—45)
och "af Gamla testamentets heliga skrifter"
(1848—56), hvarjämte må nämnas "Hutterus redivivus"
(1833), länge undervisningsbok vid universitetet,
Sartorius "Christi person och verk" (1835) och
Martensens "Den christliga dogmatiken" (1849—50).
J. P.
Vensläktet (Hvensläktet), bot., namn på grässläktet
Agrostis.
Wenster, M. E. Se Kuylenstierna 3.
Venstrereformpartiet, da. Se Reformpartiet.
Wenström. 1. Karl Edmund W., präst, författare,
f. 17 okt. 1810 i Sala, d. 18 dec. 1879 i Falun,
blef student i Uppsala 1831, prästvigd 1833, filos.
doktor 1836, amanuens vid hofkonsistorium i Stockholm
1837, s. å. prisbelönt af Sv. akad. för skaldestycket
Luthers prestvigning, e. o. hofpredikant 1840,
komminister vid Storkyrkoförsamlingen 1848, notarie
i hofkonsistorium 1849, ord. hofpredikant 1850,
kyrkoherde i Falun 1858 och kontraktsprost
1860. W. utgaf en mängd predikningar,
tillfällighetstal och vittra arbeten (Teckningar
ur Luthers lif, 1838—46; Stockholmslivet för 30
år sedan. En själasörjares anteckningar, 1873; 2:a
saml., För fyrtio år sedan, 1874) m. m. äfvensom en
fortsättning af Westéns "Svenska k. hofclereciets
historia" (4:e afd. 1800—50; 1850). — Hans son Oskar
Edmund W., lexikograf, f. 8 jan. 1845 i Stockholm,
d. 4 aug. 1902 i Visby, där han sedan 1889 var adjunkt
i moderna språk, utgaf (tills. med E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
