- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1255-1256

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermeil ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hirschsprungs museum) och Fåraherden (1853,
konstmuseet). 1855—57 vistades han som
akademistipendiat i Italien. Bland hans senare
alster äro Såningsmannen samt
Husligt arbete i en fattig bondstuga (båda 1860,
i konstmuseet, som eger äfven
Besöket hos den gamla trotjänarinnan m. fl.).
V:s folklifsbilder ega typiskt danskt lynne och
mycket djup i uppfattningen, liksom de ega
inträngande skärpa i studium, iakttagelse och
behandlingssätt. Hans framställning af den gamle
fåraherden, som står kolugn ute på heden med sin
stickstrumpa i handen, har blifvit räknad till
en af de djupast trängande analyser af "primitiv
dansk karaktär". Sedan 1870-talet målade han
hufvudsakligen porträtt:
Ung flicka vid sitt skrifbord (Glyptoteket),
skådespelerskan fru Anna Nielsen (Kungl. teatern),
målarna J. Sonne och
A. V. Saabye (Charlottenborg).
På gamla dagar återvände han till
genremålning och utförde åtskilliga interiörer ur de
borgerliga klassernas hvardagslif
(Schackspelare, 1890, finns i Nationalmuseum i Stockholm).
Han blef medlem af Köpenhamns akademi 1864 och var
professor vid modellskolan 1873—1901. Af svenska
konstakademien blef han medlem 1889. —
2. Gustav V., den föregåendes son, f. 1863 i
Köpenhamn, studerade vid konstakademien där 1881—87
och blef genremålare. Bland hans arbeten märkas
"En kräsen Rad" (1893, konstmuseet),
Byskomakare (1894), Underskriften (1912) och
I middagssolen (1914).
V. var inspektör för konungaparets konstsamlingar
1893—1912 och är sekreterare i Föreningen för nationell konst.
1—2. G—g N.

Vermeil [värme’j], fr. (eg. högröd; af
lat. vermiculus, liten mask; den insekt, af hvilken
fås färgmaterialet kermeskorn, se d. o.); en fernissa,
som man får genom att i terpentinolja rifva och
blanda gummilacka och cinnober och som brukas till
att ge glans åt förgyllning; förgylldt silfver (eller
förgylld koppar) af det slag, som i Frankrike mycket
används till bordskärl. — Vermeille [-me’j], en
granatsort, som är ponsoröd med någon dragning till gult.

Vermejo [-me’chå], "den röda", biflod från h. till
Paraguay i sydamerikanska staten Argentina, upprinner
med namnet Rio grande i södra Bolivias Ander. Under
sitt lopp genom berglandet är V. snabb och vattenrik,
men flyter i trögt och slingrande lopp, så snart
den nått el Gran chacos jämna slätter. Ungefär vid
vändkretsen delar floden sig i en mängd armar, som
efter hand förena sig till två parallellt löpande
strömfåror. Den sydvästliga armen, egentliga V.,
var fordom den betydelsefullaste, men i senare tid
har den nordöstliga, Rio Teuco, erhållit den mesta
vattenmängden. V. är åtminstone under regntiden
segelbar för flodångare. Omkr. 50 km. ofvanför Paranás
och Paraguays förening faller V. ut i sistnämnda flod
efter ett lopp af omkr. 1,200 km.
A. N—d.

Wermelskirchen, stad i Rhenprovinsen 6 km. s. om
Remscheid. 16,400 inv. (1913). Liflig och
mångsidig textilindustri (företrädesvis bomulls- och
sidenvaror), som leder sin uppkomst från inflyttade
flandriska väfvare på 1200-talet. Brännerier
och bryggerier. W. blef stad först 1873.
A. N—d.

Vermes, zool. Se Maskar.

illustration placeholder
Vermetus lumbricalis

Vermetidæ, zool., en familj tillhörande ordn.
Prosobranchiata inom blötdjursklassen Gastropoda. Det
för familjen typiska släktet Vermetus (se fig.)
utmärkes genom följande egenskaper. Skalet,
som är fastväxt vid något föremål i hafvet, har
de öfversta, under ungdomen bildade vindlingarna
förenade till en regelrätt spira, medan den senare
tillkomna delen af skalet utgöres af en mer eller
mindre oregelbunden spiral. Ett rundt lock finnes,
ögonen sitta på tentaklernas bas. Hithörande arter
lefva endast i varmare haf och sitta ofta förenade
i kolonier, bestående af ett stort antal individer.
L—e.

Vermetus, zool. Se Vermetidæ.

Vermeyen [fər-], Jan Cornelisz, nederländsk
målare, f. 1500 i Beverwijck vid Haarlem,
d. 1559 i Bruxelles, var i Karl V:s tjänst och
följde honom på hans krigståg. Han utförde
religiösa målningar, porträtt och landskap, var
en ansedd målare, hade sin styrka i bataljmåleri
och anses i denna art ha varit af "banbrytande
konsthistorisk betydelse". Af dylika verk finnas
Slaget vid Pavia (1525),
Roms intagande (1527) och
Tunis’ belägring (1535)
i Palazzo Mansi i Lucca samt andra på slottet i
Koburg, men dessa synas ha varit endast förebilder
för gobelängväfnader. Liknande förebilder finnas
äfven i Wien, framställande i tolf scener Karl V:s
krig i Tunis, de efter dem i Bruxelles väfda
tapeterna finnas i Madrid samt, i repliker, på
slottet Schönbrunn vid Wien.
C. R. N.*

Vermiceller (af lat. vermiculus, liten mask). Se Makaroner.

Vermifuga, farm. med. Se Maskmedel.

illustration placeholder

Vermigli [-mi’lji], Pietro, vanligen kallad Petrus
martyr
(Peter martyren), en af reformationens
verksammaste förkämpar i Europa, f. 1500 i Florens,
d. 1562 i Zürich. Hans redan från barndomen
allvarliga sinnelag förde honom tidigt, 1516, in
i augustinklostret i Fiesole. Där utbildade han sig
till den kanske lärdaste bland 1500-talets italienska
klerus. Men han var också praktiskt duglig. Så
blef han abbot i Spoleto och slutligen prior i det
ansedda klostret S. Petri ad aram i Neapel. Där kom
han under inflytande af Juan de Valdès och utlade
från slutet af 1530-talet i evangelisk anda och
under oerhördt tillopp de paulinska brefven. 1541
blef han prior i Lucca, slöt vänskap med Ochino
m. fl. italienska lutheraner och började reformera
och taga nattvarden under båda gestalterna. Då
han kallades inför inkvisitionen, flydde han 1542
till Zürich och erhöll kort därefter anställning som
teol. professor i Strassburg. 1547—53 verkade han som
lärare vid Oxfords universitet och betydde åtskilligt
för den engelska reformationen. Fördrifven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free