Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 1287-1288 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verrier, Paul - Verrier, Le - Verrierpalmett - Verrius Flaccus, Marcus - Verro - Verrocchio, Andrea del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han har till franska öfversatt flera svenska
skönlitterära verk och utgett bl. a. Vues
de Suède (1918), prägladt af stor välvilja
mot Sverige.

Verrier, Le. Se Leverrier.

Verrierpalmett [värriē-], trädg. Se Palmett.

Verrius Flaccus, Marcus, romersk
grammatiker och pedagog, lärare för Augustus’
dottersöner. Det var i synnerhet fornlatin och
romerska antikviteter, som utgjorde föremål för V:s
forskning. Bland hans många skrifter är den förnämsta
De verborum significatu (Om betydelsen af orden),
alfabetiskt anordnad. Mest känd är denna skrift
genom det utdrag, som däraf gjordes af Sextus
Festus (se denne) och Paulus Diaconus. En rätt
vidlyftig litteratur finnes om V. Man anser honom
vara författare till boken om Fasti (se d. o.)
J. C.

Verro (estn. Vörro), stad i Livland, på norra
stranden af Tamulasjön, som genom Voo har aflopp
till Pskovsjön. Omkr. 4,500 inv. Slottsruin;
gymnasium. Staden anlades 1784 på Katarina
II:s befallning vid det gamla tyska biskopssätet
Kirrumpä. Befolkningen talar estniska.
A. N—d.

Fig. 1. A. del Verrocchio. Efter träsnitt i Vasaris konstnärsbiografier.

Verrocchio [-å’kkiå], Andrea del, italiensk konstnär,
f. 1435 i Florens, d. 1488 i Venezia, var efter
Donatello en af medelpunkterna i det florentinska
konstlifvet. Ej minst genom sin mångsidighet var han
en typ för sin tid; han var skulptör och arbetade
som sådan i många olika material, i marmor, brons,
terrakotta och trä, han var ciselör, guldsmed,
målare, skicklig anatom liksom skicklig matematiker
samt var äfven musiker och byggmästare. Han inträngde
i konstens alla arter, såväl teoretiskt som i de
tekniska metoderna, var en rastlös arbetare och
en outtröttlig experimentator, ständigt sökare och
själfförnyare, ofta öfverraskande genom genialiska
uppslag, realist i studiet och grundligt förfaren
i handtverket. — Hans mest betydande verksamhet
faller inom skulpturen, där han utförde verk af
olika art. Bland hans friskulpturer äro Gossen med
fisken — en käck och munter, vingad, naken liten
gosse, som trycker intill sig en fångad delfin —
(fontänfigur i brons, utförd för medicéernas
Villa Carreggi, i senare tid uppställd på Palazzo
Vecchios gård), den lilla statyn David med Goliats
hufvud, en bild af inträngande modellstudium af den
magra, senfulla, kantiga gossekroppen (brons 1476,
i Bargello i Florens), Colleones ryttarstaty (se
fig. i art. Colleone), beställd af Venezia, påbörjad
1478, efter V:s död gjuten af Alessandro Leopardi och
uppställd utanför S. Giovanni e Paolo 1493. — Colleone
är tidehvarfvets mäktigaste och mest effektfulla
konstverk i sin art, oupphunnet i samlad kraft och
karaktärsstyrka — samt gruppen Kristus och Tomas (se
fig. 2; i en nisch utanpå Or San Michele i Florens,
påbörjad 1469, fullb. först 1483), en snillrikt och
djärft komponerad grupp, ytterst behagfull i rytm och
rörelse, figurernas uttryck gifvet med ädel känsla,
med själfullt djup och värdig vältalighet. Bland V:s
byster märkas Damen med de vackra händerna (marmor, i
Bargello) samt flera andra damporträtt i lera (Paris,
Berlin); bland smärre reliefer en, som framställer
madonnan med det nakna Jesus-barnet stående på
sitt knä (lera, Uffizigalleriet, flera varianter
finnas, sannolikt verkstadsarbeten). Större reliefer
äro Francesco Tornabuonis gemål på sin dödsbädd
(efter 1477, huggen i marmor af Francesco Simoni,
i Bargello) med rörande uttryck hos den döende och
dramatiskt liffull, våldsamt upprörd framställning
af hennes omgifnings sorg och bestörtning samt
Kardinal Forteguerras grafvård med Kristus omsväfvad
af änglar i relief (domkyrkan i Pistoja; en skiss i
South Kensingtonmuseet i London, från omkr. 1477,
visar en högst originell och banbrytande komposition
med de tre kardinaldygderna anbefallande den döde
inför Kristus — monumentet utfördes efter en annan
skiss med bifigurer af Lorenzetto och fick en smaklös
omramning från senare tid). En med gripande uttryck
skildrad Jesu grafläggning (relief i lera) finns i
Berlins museum. Ett mästerverk i sin
art är V:s tidigaste kända bronsarbete Piero di
Medicis sarkofag (1472, i S. Lorenzos sakristia),
sarkofagen af porfyr har rik och ädel utsirning i
brons af den renaste stil och den mest förfinade
smak. — Som målare hade V. sin största betydelse i
egenskap af lärare och uppfostrare. Hans inflytande
sträckte sig långt utom kretsen af hans direkta
lärjungar, bland hvilka de främste voro

Fig. 2. Kristus och den klentrogne Tomas, bronsgrupp af Verrocchio. (Florens.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>