Print (PDF) - On this page / på denna sida - Werth ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FAMILJEBOK
KONVERSATIONSLEXIKON
OCH
REALENCYKLOPEDI
Werth (W e r d t), Johann von, af fransmännen kallad
Jean de Weert, grefve, tysk militär, f. på 1590-talet
af bondeföräldrar i Büttgen, i dåv. hertigdömet
Jü-lich, d. 1652, tjänade i början af 1620-talet
som simpel ryttare i spanske generalen Spinolas här
samt stred i Nederländerna och Elsass. Omkr. 1630
gick han i bajersk tjänst och blef 1632 öf-verste
där. W. inlade stora förtjänster i "lilla kriget"
och hade god andel i segern vid Nördlingen (1634)
genom sitt angrepp på svenskarnas vänstra flygel,
hvarför han utnämndes till riksfri-herre och
fältmarskalk-löjtnant. I jan. 1635 eröfrade han
Speier, företog därefter med Karl af Lothringen
ett ströftåg till Elsass och Spanska Nederländerna
och inföll 1636 i Pi-cardie med plan att Paris,
men nödgades draga sig tillbaka. Han tvang 1637
Ehrenbreitstein att ge sig. Fången i slaget vid
Kheinfelden (1638) och internerad i Frankrike,
utväxlades W. jämte två kejserliga generaler 1642
mot G. Horn och utnämndes s. å. till general af
kavalleriet, öfverfallet vid Tuttlingen (1643) var
hans verk. Därefter deltog han 1645 i slagen vid
Jankow, Herbsthausen och Allerheim. Efter Bajerns
vapenstillestånd med svenskar och fransmän sökte
han draga sina trupper öfver i kejsarens tjänst,
men de följde honom ej; kurfursten förklarade honom
fredlös och satte ett pris på hans hufvud. Kejsaren
gaf honom anställning som general af kavalleriet,
upphöjde honom i riksgrefligt stånd och begåfvade
honom med herrskapet Benatek (i Böhmen), där en
gång Tyko Brahe bott. 1648 kämpade han i det af
svenskarna öfversvämmade Bajern. Biogr. af Barthold
(1826), von Janke (1874) och Teicher (1877). Se
ock S. Riezler, "Die meuterei Johanns v. W. 1647"
(i "Hist. zeitschr.", 1898, bd 82).
Tryckt den 3/s 21
Wertheim [-hajm], stad i norra Baden,
vid Tau-bers förening med Main. 3,800
inv. (1905). Vinodling. Ruiner af slottet
W., grefvarnas af W. forna stamborg, som 1631
intogs af svenskarna under Gustaf II Adolf. Nära
W. ligger slottet B r o n n-bach 1. Brombach,
ett 1802 upphäfdt cister-cienskloster.
A. N-d.
Wertheim [-hajm], varuhus i Berlin. Se Mes-se l, A.,
och Varuhus.
WeYther, hufvudpersonen i Goethes ryktbara roman
"Leiden des jungen Werthers" (1774; "Wer-thers
lidanden", 1783), namnes ofta som urtypen för
trånsjuka unga män, hvilkas själslif bragts ur
jämvikt af olycklig kärlek. Den känslosamhet,
som var ett drag hos tidslynnet under en epok
af senare delen af 1700-talet, fick i romanen
en genialisk tolkning. Den lefvande modell, som
Goethe haft för Werther, var den unge juristen
Jerusalem (se d. o., sp. 1378). - Komanen väckte
ett oerhördt uppseende, och dess verkningar,
den s. k. Werther-febern (se Goethe, sp. 1412),
sträckte sig äfven till Sveriges litteratur. Se härom
E. Wrangel, "W. und das Wertherfieber in Schweden"
(i "Goethe-jahrbuch", XXIX, 1908), och R. G.son Berg,
"Die ersten Goethe-notizen in Schweden" (ibid.,
XXXIII, 1912). J. É. F. Massenet har komponerat en
opera "W." (1892; uppf. i Stockholm 1904) med ämne
från Goethes roman. (E-n B.)
WeYther, Karl von, friherre, preussisk diplomat,
f. 1809 i Kö-nigsberg, d. 1894 i München, son till
friherre Wilhelm von W. (som 1837-41 var preussisk
utrikesminister), utnämndes till preussiskt sändebud
1842 i Schweiz, 1845 i Aten och 1849 i Köpenhamn. Han
sändes som ambassadör 1854 till Petersburg och 1859
till Wien, där han 1864 afslöt freden mellan Preussen
och Danmark. Vid utbrottet af tysk-österrikiska
kriget 1866
32 b. l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
