Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 225-226 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vibo Valentia ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

M. Pasubio (2,256 m.) och Cima Dodici (2,336 m.). Mot
s. ö. går landet långsamt öfver i Poslätten, öfver
hvilken dock i s. höja sig de vulkaniska Monti
Berici (419 m.). De förnämsta floderna äro de åt
s. ö. flytande Brenta och Bacchiglione. Jordmånen
är genomgående fruktbar; odling af hvete, vin,
äfvensom af mullbärsträd i samband med den betydande
sidentillverkningen. Förutom denna industri är äfven
anmärkningsvärd flätningen af stråhattar, särskildt
i n., hvilka hattar dock icke i kvalitet kunna mäta
sig med de berömda florentinska. Ett särartadt område
inom prov. utgör Asiago-distriktet längst i n., äfven
kalladt Sette comuni (se Comuni). – 2. Hufvudstad
i nämnda provins, vid norra foten af Monti Berici
(se of van), på ömse sidor om Bacchiglione, 35
km. n. v. om Padua. 57,016 inv. (1915). Staden är
omgifven af delvis nedrifna murar, omkr. 5 km. i
omkrets, med 6 portar och ett gammalt kastell. Ehuru
de flesta gatorna äro trånga och krokiga, har V. många
byggnader i ädel stil, af hvilka flera äro uppförda
af de berömde byggmästarna Palladio och Scamozzi,
båda födda i staden. Bland den förras byggnadsverk
raå nämnas rådhuset (Pal. del Consiglio l.

Fig. 1. Rådhuset l. Basilica i Vicenza.

Basilica; fig. 1), Loggia del Delegato
l. Pal. Prefettizio, Teatro Olimpico, Pal. Tiene
(se fig. 2 i art. Palladio), Pal. Valmarana,
Pal. Chiericati (se fig. 3 i art. Palladio),
Pal. Porto-Barbaran (om alla dessa byggnader se vidare
Palladio, sp. 1327–28). Katedralen, som hufvudsakligen
härrör från 1200-talet, har endast ett bredt skepp,
enär de båda sidoskeppen äro ombyggda till kapell. I
flera af de öfriga kyrkorna finnas sevärda målningar:
i S. Lorenzo af B. Montagna, i S:ta Corona af
Montagna och Bellini, i S. Stefano en madonna af Palma
Vecchio. På Piazza de’ Signori stå två pelare som
minne af det venezianska väldet samt Palladios 1859
resta marmorstaty (af Gajassi). På södra sidan om
staden går genom en betäckt, på 180 pelare hvilande,
650 m. lång båggång en väg uppför Monti Berici
till vallfartskyrkan Madonna del Monte (en grekisk
korskyrka) jämte kloster. V. är biskopssäte och har
teol. seminarium, flera högre bildningsanstalter,
stadsbibliotek (Biblioteca comunale Bertoliana,
grundl. 1708, med 240,000 bd, 100,000 småskrifter,
1,000 inkunabler m. m.) och museum (Museo civico,
grundl. 1855). Några fornlämningar, såsom
ruiner af en teater och en akvedukt,
ha bevarats. Förnämsta industrigrenen är
sidentillverkningen; därjämte bör äfven nämnas
flätningen af stråhattar. 2 km. s. ö. om V. ligger
La Rotonda

Fig. 2. La Rotonda nära Vicenza.

(se fig. 2 och Palladio, sp. 1328). – Staden, romarnas
Vicetia, var i forntiden obetydlig. Under medeltiden
var den en af de första, som (1167) slöt sig till
lombardiska stadsförbundet mot kejsar Fredrik I. Under
1300-talet en oberoende republik, underkufvades den
1405 af Venezia. Mot slutet af 1400-talet blef V. säte
för en målarskola, hvars främsta representanter voro
Giovanni Speranza, Bartolommeo Montagna och hans son
Benedetto samt Giovanni Buonconsiglio. 1848 reste sig
V. mot österrikarna och besattes af påfliga trupper,
besköts af österrikarna och kapitulerade 11 juni
s. å. för Radetzky efter en liflig fäktning dagen
förut. Det kom 1866 till Italien. – Under Världskriget
bombarderades V. af centralmakternas flygare 1915,
1916 och 1918 tio gånger.
A. N-d. L. W:son M.

Vicenza [vitje’ntsa], hertig af. Se Caulaincourt.

Vice rotmästare, gymn. Se Rotemästare 1.

Vicesima manumissionum, romersk skatteform. För att
förekomma alltför stark frigifning (manumissio) af
slafvar och därmed ökning af de frigifnes mindre
önskvärda samhällsklass infördes 357 f. Kr. en
skatt af fem procent (tjugondelen, vicesima)
på den frigifnes penningvärde (jfr Romerska
riket, sp. 760). – Om den skatt, som kallas
vicesima hereditatum, se Romerska riket, sp. 761.
J. C.

Vice versa (se Vice), förkort. v. v., lat., på samma
sätt, men med ombytta roller, tvärtom.

Vicevært, da., (i Köpenhamn) gårdskarl. Det svenska
ordet vicevärd motsvaras vanligen af da. inspektör.

Vich [vitj] l. Vique [vike], stad i spanska
prov. Barcelona, på vänstra stranden af Gurri, en
biflod till Ter, 65 km. n. om Barcelona. Omkr. 11,500
inv. Biskopssäte. Katedral, påbörjad omkr. 1040,
men färdigbyggd hufvudsakligen under förra hälften
af 1300-talet. Tillverkning af linne och papper. I
närheten koppar- och stenkolsgrufvor. Staden
var ausetanernas hufvudort och kallades af
romarna Ausa, under medeltiden Ausona och Vicus
Ausoniensis, senare Vic de Osona och Vich.
A. N-d.

Vich [vi’k], José Francisco, spansk skriftställare,
f. 1827 i Palma (Mallorca), d. 1859, författade
romaner, dramer och lyriska arbeten, såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>