Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Widén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnliga klädedräkten betraktad ur hälsans
synpunkt (i "Svenska spörsmål", 16, 1893),
Kvinnohygien, populärt framställd (I. De kvinnliga
underlifsorganen, deras förrättningar och vård, 1899,
4:e uppl. 1914; II. Om de veneriska sjukdomarna och
deras bekämpande, 1905), Handledning i dissektion af
några typdjur (tills. med Maria Aspman, 1913) samt
artiklar i med. facktidskrifter. Doktor W., till sin
politiska och sociala uppfattning frisinnad, har haft
kommunala uppdrag (led. af folkskoledirektionen, sedan
1909, af stadsfullmäktige 1913–15, af skolråd m. m.).
Vidertryck (af ty. wider, emot) 1. Mot tryck, boktr.,
tryckningen af arkets andra sida (baksida), i motsats
mot sköntryck. Jfr Tryckpress, sp. 93.
Vides gikttabletter. Se H e m l i g a medel.
Videsparf, zool. Se Emberiza, sp. 470.
Videspinnaren. Stilpnotia salicis, zool., en
fjärils-art tillhörande fam. Liparidæ (se d. o.),
är enfär-gadt hvit med sidenglans och benen försedda
med svarta ringar; vingbredden är 36-44 mm. Larven är
svart med en rad af stora, runda, gula eller gulhvita
fläckar på ryggen, hvilka bilda en ljus midtrand,
utanför denna en rödgul hårig vårta på hvarje
segment och en gul längdstrimma på båda sidorna
af ryggen. Larven angriper poppel, asp, sälg och
vide, och arten är allmän i större delen af landet.
I. T-dh.
Vid?tur, lat. (eg. "det synes"), intyg,
"orlofs-sedel".
Videört, bot. Se Lysimachia.
Vidfinn (isl. Vtìfinnr). Se H j u k e.
Vidförle. SeTorvaldKodransson.
Vid första öppet vatten. Se Handelsbruk.
Widgren, Johan Fredrik, präst, botanisk resande,
f. 4 febr. 1810 i Åtvid, d. 17 okt. 1883 i Normlösa,
Östergötland, bl ef filos. magister i Uppsala
1839, prästvigdes 1841, reste s. å. till Kio de
Janeiro i botaniskt syfte,vistades äfven en tid
hos A. F. Kegnell i Gäldas och återvände hem 1847
med mycket stora samlingar (nu i Riksmuseum och
annorstädes). W. blef 1849 lärare, 1855 äfven rektor
vid Ladugårdslands apologistskola samt kyrkoherde i
Normlösa och Härberga 1865. C. Lmn.
Vidhasad (V i d h a s i g), veter. Se H a s, sp. 40.
Widholmska blåsmaskinerna. Se Blåsmaskin, SP. 807.
V?di. lat., jag har sett, genomsett, granskat.
Vidimera (fr. vidimer, af lat. vìdimus, vi ha sett
1. granskat), jämföra en afskrift med originalet och
bestyrka dess likhet med detta. - Subst. V i-dimati?n,
vidim?ring, intyg om en af-skrifts riktighet.
VFdin, nyare form för Vid di n (se d. o.).
Vidinge, socknar. Se N o r r v i d i n g e och S
ö-dervidinge.
Vidis anero?d, fys. och meteor. Se B a r o m e-t e r,
sp. 968.
Vidivsse. lat. (part. perf. af vid?re, se), eg. ha
sett; detsamma som vidimation (se Vidimera).
Vfidkunn Jonsson, mäktig "lendermand" under konung
Magnus Barfot och hans söner, d. (sannolikt)
1140, tillhörde en gren af Arnmödlingarnas (se
d. o.) frejdade ätt och var son till Jon Arnesson
på Bjarkö och Ragnhild Sigurdsdotter, Tore Hunds på
Bjarkö sondotter. 1095 blef hans gård bränd
under Tores paa Steig uppror. V. följde Magnus Barfot
på hans andra och tredje Västerhafsfärder, kämpade
vid hans sida mot irerna med stor tapperhet och
räddade, då konungen stupade (1103), hans märke och
svärd. Som konung Sigurd Jorsalafares "lendermand"
var V, tillstädes vid den namnkunniga processen
mot Sigurd Ranesson. V. efterlämnade sonen Erling
Vidkunsson på Bjarkö. E. H.
Widman, Oskar, kemist, universitetslärare, f. 2
jan. 1852 i Uppsala, student där 1870, blef, sedan
han försvarat sin med filos. fakultetens pris belönade
gradualafh. Om naftalins klorföreningar, filos. doktor
och docent i kemi 1877, arbetade som innehafvare af
Riksstatens större resestipendium vintersemestern
1879-80 hos A. v. Baeyer (se d. o.) å "Laboratorium
der wissenschaften" i München, blef e. o. professor
i analytisk kemi vid Uppsala universitet 1885
och var ord. professor i kemi 1905 -17 samt
universitetsprorektor 1910-16. W. planlade och ledde
uppförandet af den nya kemiska institutionsbyggnaden
i Uppsala (färdig 1904). Han är led. af Vet. soc. i
Uppsala (1890), Vet. akad. (1892), Fysiogr. sällsk. i
Lund (1901), Danske Vi-denskabernes selskab (1907)
och sedan 1900 medlem af Vet. akadrs Nobelkommitté
för kemi.
W. har, hufvudsakligen inom den organiska kemien,
utfört ett mycket omfattande och värdefullt
forskningsarbete, för hvilket han redogjort i ett
hundratal vetenskapliga afhandlingar, införda dels
i Vet. akad.s och Vet. socrs publikationer samt
i "Svensk kemisk tidskrift", dels i utländska
facktidskrifter, och för hvilka han mottagit
af Vet. societeten Bergstedtska priset (1884),
af Uppsala universitet K. Oskar ILs jubelfestpris
(1885), af Vet. akad. Lindbomska (1882), Wallmarkska
(1895) och Edlundska (1901) belöningarna. Bland dessa
arbeten må såsom de viktigaste nämnas Studien in der
Cuminreihe (1885), Om cymols konstitution (1891),
Ueber asymmetrische, secundäre phenyl-hydrazine
(1893), Zur kenntniss der usninsäure (I-XI,
1899-1902), Ueber die constitution der so
genannten a- und ß-halogendiphenacyle (1913) och
Ueber eine neue gruppe Cyclopropanderivate (I-IV,
1918-19). Dessutom har W. författat populära uppsatser
i "Nordisk tidskr.". Föreningen Heimdals folkskrifter
m. fl. och är medlem af redaktionen för "Svensk kemisk
tidskr." sedan 1889. Som läroboksförfattare har han
utgett Handledning vid kemiska laborationsövningar
(I-II, tills, med P. T. Cleve, 1885; 3:e uppl. af I,
1907) samt en utmärkt Elementär lärobok i organisk
kemi (1895; 6:e uppl. 1920; finsk öfv. 1912).
K. A. V-g.
Widmann, Joseph Victor, tysk skald, f. 1842 i Mähren,
d. 1911 i Bern, förestod högre flickskolan i Bern
1868-80 och blef därefter med-redaktör af tidningen
"Bund". W. började som klassicistisk dramatiker:
Er asmus von Rotterdam (1865), Iphigenia in Delphi
(s. å.), Arnold von Brescia (1867), Orgetorix
(1868), och uppenbarade sin originalitet genom sitt
filosofiska epos Buddha (1869). Idyll är An den
menschen ein wohlge-fallen (1875; 4:e uppl. 1906),
Rector Muslins ita-liänische reise (1881),
Spaziergänge in den alpen (1885; 5:e uppl. 1901),
Jenseits des Gotthard (1888; 2:a uppl. 1897),
Sommerwanderungen und winterfahrten (1897) äro
älskvärda resekåserier; högst stå hans själfulla,
djupsinniga episk-drama-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
