- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
291-292

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wiedemann ... - Viège, franska namnet på Visp (se d. o.) - Wiehe, danska skådespelare. 1. Mikael Rosing W. - Wiehe. 2. Anton Vilhelm W. - Wiehe. 3. Johan Henrik W. - Viehoff, Heinrich - Vieil-Évreux, by. Se Évreux - Vieil-Hesdin, by. Se Hesdin - Vieille-Montagne, fr. (ty. Altenberg) - Vieille-Montagne, La

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Viége-Vieille-Montagne

ningar till medeltidens kyrkohistoria
(bl. a. Sym-bolum apostolicums ställning
i medeltiden) och genom en nu mycket använd
lärobok Dogmen-geschichte (I, 1912; II, 1919).
Hj. H-t.

Viége [viaj], franska namnet på Visp
(se d. o.).

Wiehe [v?he], danska skådespelare. 1. Mikael
Kosing W., f. 23 jan. 1820 i Köpenhamn, d. 31
okt. 1864, dotterson af konstnärsparet Rosing (se
d. o.), blef elev vid k. teatern 1837, dock utan
att vinna publikens bevågenhet på grund af sitt
"underliga" spel. Genom träget arbete till-egnade
han sig emellertid fulländad plastik och utmärkt
deklamation, och när han slutligen framträdde med
sin originella tolkning af Aladdin (1842), var hans
framgång gifven. 1845 erhöll han fast anställning vid
k. teatern och var där en af de främste konstnärerna,
måhända den ypperste Danmark någonsin har egt, ända
till sin död. frånsedt tiden 1855-56. då han p-\
grund af oenighet med teaterstyrelsen tillhöide
en sekundteater. W. utmärkte sig i synnerhet
som karaktärsskådespelare och romantisk älskare,
både i tragedien och i det högre skådespelet, men
fyllde därjämte utmärkt sin roll i lustspelet. Han
utförde i allt 252 roller, bland dem många af första
rangen. Med sällsynt mästerskap återgaf han bilden
af stora historiska personligheter och framställde
på gripande sätt likaväl den kalla ondskan och
det rena vanvettet som den ädlaste karaktär och
den varmaste känsla. - 2. Anton Vilhelm W., den
föregåendes broder, f. 8 juli 1827, d. 4 jan. 1884,
blef 1843 elev vid k. teatern och gjorde strax lycka
i flera mindre roller genom sitt friska spel och
fördelaktiga utseende, men erhöll detta oaktadt
icke tillräcklig verksamhet, hvarför han 1847-48
slog sig till ett resande teatersällskap. 1851-60
spelade han i Kristiania, där han fick tillfälle
att lägga sin begåfning i dagen. 1860-63 uppträdde
han på "Kasino" och 1863-79 på k. teatern. Liksom
brodern, till hvars genialiska spel han dock ej
höjde sig, omfattade han med sin konst både det högre
skådespelet och lustspelet. Han firade sina största
triumfer i öhlenschlägers hjälteroller och liknande
partier. W:s bägge söner Vilhelm (f. 1858, d. 1916)
och J a c q u e s (f. 1860, d. 1910) uppehöllo på
sekundteatrarna med framgång släktens traditioner. -
3. Johan Henrik W., de föregåendes broder, f. 1830,
d. 1877, gick som frivillig ut i kriget 1848 och
blef 1850 löjtnant, men lämnade tjänsten 1858 och
uppträdde först som sångare, sedan som skådespelare,
i synnerhet i starkt utpräglade karaktärsroller,
såsom Bothwell i "Maria Stuart" och örnulf i
"Hærmændene paa Helgeland". Han lämnade teatern 1875.
1-3. E. Ebg.

ViehofF [flhåff], Heinrich, tysk litteratur-

historiker och öfversättare, f. 28 april 1804
i Büttgen vid Neuss, d. 5 aug. 1886 i Trier,
bleí öfverlärare vid realskolan i Düsseldorf
1838 och var rektor vid real- och yrkesskolan
i Trier 1850 -75. 1850 var han liberal medlem af
Erfurt-parlamentet. V. gjorde sig känd förnämligast
som Goethe- och Schillerforskare. Han författade
bl. a. biografierna Goelhes leben (4 bd, 1847 -53;
5:e uppl. 1887) och Schiller’s leben (3 bd, 1873-75;
2:a uppl. 1888), förklaringar till Goethes dikter
(3 bd, 1846-54; 3:e uppl. 1876) och till Schillers (5
bd, 1839-40; 7:e uppl. 1895), Handbuch der deutschen
nationalliteratur (3 bd; 16:e uppl. 1882; 26:e
uppl. i omarbetning af Leisering 1903), och Die poetik
auf der grundlage der erfahrungsseelenlehre (2 bd,
1888). V. öfversatte Racines och Sofokles’ dramer samt
11 af Shaksperes. "Frithiofs saga" af Tegnér m. m.
(R-n B.)

Vieil-Évreux [viä^-evro], by. Se Évreux.

Vieil-Hesdin [viä’j-edE;], by. Se Hes d i n.

Vieille-Montagne [viä’j-måta’nj],
fr. (ty. Altenberg), en af ålder känd
zinkmalmsfyndighet, innehållande galmeja
(calamin) eller zinksilikat (kiselzinkerts)
och belägen i Moresnet (se d. o.) i ett hörn af
belgiska prov. Liège, ej långt från gränsen mot
Tyskland. Malmen användes i forna tider som tillsats
vid kopparsmältning för att framställa mässing. Först
i början af 1800-talet lyckades en belgisk
kemist, abbé Daniel Dony, att af malmen framställa
zinkmetall, dock utan ekonomisk framgång. Efter honom
arbetade i 20 år Dominique Mosselmann med detta
problem, slutligen med bättre framgång. Men först
sedan 1837 bolaget La Vieille-Montagne (se nästa
art.) öfvertagit grufvorna, uppstod den storindustri
i zinkproduktion, som nu finns, och erhöll
zinkmetallen sin nuv. stora ekonomiska betydelse.
Th. N-m.*

Vieille-Montagne [viä’j måta’nj], La, en i dagligt
tal och äfven i skrift brukad benämning på det
stora industriella bolag, hvars egentliga namn är
Société anonyme des mines et fonderies de zinc de
la Vieille-Montagne
. Detta bolag, hvars ändamål är
att framställa zinkprodukter, har sitt hufvudsäte
i Angleur, nära Liège, Belgien. Det grundades 1837
och öfvertog då grufvorna vid Vieille-Montagne
(se föreg. art.) inom Moresnet samt har utsträckt
sin verksamhet till flera länder, bl. a. Sverige,
där det eger Åmmebergs zinkbländegrufvor, belägna
i Örebro och Östergötlands län.

La Vieille-Montagne är ett bland Europas största
industriella företag. Med dess historia sammanfaller
till en stor del zinkmetallens som föremål för
industri och nyttig användning. Då bolaget först
öfvertog grufvorna i Moresnet, hade det stora
tekniska svårigheter att bekämpa, men efter 1846,
då ledningen af bolaget öfvertogs af Saint-Paul de
Sinçay
(d. 28 juli 1890), har det haft en storartad
och snabb utveckling. 1837 producerade bolaget 2,540
ton zink; 1891 producerade det öfver 60,000 ton olika
zinkprodukter, mest zinkplåtar och zinkhvitt af högsta
kvaliteter, 1913 omkr. 120,000 ton metallisk zink i
olika former. La Vieille-Montagne eger zinkgrufvor
i Belgien, Tyskland, Sverige, England, på Sardinien,
i Frankrike, Algeriet och Spanien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:19 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free