- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
401-402

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vikingatåg, Nordmannatåg, Vikingafärder - Viking Club - Wikingen, tidning - Vikingen, norsk skämttidning. Se Vibe 4 - Vikings, Independent Order of, Vikingaorden - Vikingstad (förr benämndt V. med Rakered), socken i Östergötlands län - Vikiup, en byggnad. Se Indianer, sp. 490 - Vikivaki (isl., möjl. "S:t Vitusaftons-vaka") - Viklau, socken i Gottlands län - Wiklund, Adolf - Wiklund, Karl Bernhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter slavernas rättssedvänjor. Äfven i England ha
skandinaverna öfvat inflytande på lagstiftningen,
dels direkt genom danskarnas långvariga herradöme,
dels indirekt genom de franske normanderna, som till
England införde den egendomliga form af länsväsen,
som utbildats i Normandie under den skandinaviska
härens anslutning till franskt samhällsskick. Stor
var ock den återverkan, som tågen utöfvade på
den skandinaviska Norden. Kristendomens införande
anses ha påskyndats af vikingatågen. Detta kan vara
tvifvelaktigt, då själfva vikingalifvet gaf ökad
motståndskraft, men säkert är, att omvändelsenitet
hos de angripna folken ökades. Danskarna tvingades af
utländska härar att omfatta kristendomen, norrmännen
likaledes af omvända sjökonungar, som svingat
sig upp på tronen, och missionärerna fullföljde
öfver-allt sitt arbete med ökadt nit, sedan den värsta
stormen lagt sig. Den starka krigiska utveckling,
som vikingatågen medförde, bidrog sannolikt att
höja konungamakten på folkfrihetens bekostnad,
åtminstone i Danmark och Norge, af hvilka länders
konungar flera voro eller varit vikingar; men andra
höfdingar och krigare, som länge vistats i främmande
länder, medförde ock till hemmet vanor och anspråk,
som inneburo en fara ej mindre för konungamakten
än för folkfriheten. Då Island till väsentlig del
befolkades af norska vikingar från Skottland och
Irland, kan den isländska kulturen betraktas som en
frukt af vikingatågen. N. H.

Viking Club [váikin klab], en 1892 under namnet The
Orkney, Shetland and Northern society
i London bildad
klubb med uppgift att studera fornnordisk arkeologi,
litteratur, språk och musik. I dessa ämnen hålles
årligen ett antal föreläsningar med förevisning af
antikvariska föremål, teckningar och skisser från de
nordiska länderna, och hvarje år företas en gemensam
utfärd till någon plats, hvarmed historiska minnen
äro förknippade. Sällskapet utger sedan 1895 en
årsbok, "Saga-book" (i 1897 års årgång förekommer en
af H. Hildebrand författad artikel, "The monument of
the island Oeland").

Wikingen, tidning, uppsattes i nov. 1870 i Helsingfors
inom den krets, som stod A. 0. Freuden-thal
nära och ur hvilken det svenska partiet i Finland
utgick. Programmet afsåg att värna och utbilda svenska
befolkningens i Finland språk, nationella bildning och
egendomlighet. W. polemiserade mot Helsingfors dagblad
(se d. o.) och Uusi Suometar (se d. o.). F. ö. var
hållningen konstitutionell. Tidningen var 1870-71
veckoblad, 1871-73 halfveckoblad och 1874, vid hvilket
års slut den upphörde, återigen veckoblad. Den
innehöll hufvudsakligen ledande artiklar och
litterära bidrag. Kedaktörer voro efter hvarandra
C. B. Federley, E. Schauman och A. Lille. W. var
den första tidning, som ställde arbetet för Finlands
svenska nationalitet som sin uppgift. Tidningens namn
gaf anledning till, att de i språkfrågan svenskt
sinnade af motståndarna benämndes w i-k i n g a r.
M. G. S.

Vikingen, norsk skämttidning. Se Vi b e 4.

Vikings [váikins], Independent Order of [indipendent
äMer öv]. Vikingaorden, en sammanslutning af svenskar
i Amerika för ömsesidig hjälp och uppmuntran, organiserades 1890
i Chicago, Illinois, där fortfarande föreningens
hufvudkvarter är. Dess medlemsantal är 9,200,
fördelade på 59 "loger" inom sex olika stater
(1920). Till medlemmar utbetalas sjuk- och
begrafningshjälp. Äfven lifförsäkring kan
erhållas. Årsinkomsterna stego 1919 till
172,450 doll. och utgifterna till 132,200
doll. Föreningens reservfond uppgår till 440,000
doll. Dessutom eger föreningen ett ålderdomshem,
representerande ett värde af 50,000 doll. (1920).
O. A. L-r.

Vikingstad (förr benämndt V. med Rakered), socken i
Östergötlands län, Valkebo härad. 3,848 har. 1,283
inv. (1919). V. utgör ett pastorat i Linköpings
stift, Vifolka och Valkebo kontrakt. Framdeles skall
pastoratet omfatta äfven Rappestads församling.

Vikiup, en byggnad. Se Indianer, sp. 490.

Vikivaki (isl., möjligen "S:t Vitusaftons-vaka"),
ett på Island förr brukligt folknöje, bestående i
dans och sång på söndagsaftnarna. Vikivaki-dansen
utfördes så, att den dansande stod på högra foten
och rörde öfverkroppen fram och tillbaka.

Viklau, socken i Gottlands län. Norra häradet. 1,738
har. 218 inv. (1919). Annex till S jonhem (framdeles
Vänge), Visby stift, Medelkontraktet.

Wiklund, Adolf, riksdagsman, f. 9 jan. 1859 i
Brattfors, Nordmaling, Västerbottens län, öfvertog
efter faderns död gården Brattfors och har varit
mångårig led. af ett flertal kommunala styrelser
och af landstinget. Han har ock sedan 1894 varit
riksdagsman i Andra kammaren för Nordmalings,
Bjurholms och Degerfors tingslag, resp. Västerbottens
läns södra valkrets samt därunder varit led. af
lagutskottet 1904 och 1905 och af statsutskottet
1906-17 och sedan 1919. Till en början tillhörde han
landtraannapartiet, men anslöt sig 1906 till liberala
samlingspartiet, som han tillhörde t. o. m. 1914
(januaririksdagen), och var sedan 1908 medlem
af dess förtroenderåd. Efter att majriksdagen
1914 ha varit med i den lilla gruppen frisinnade
försvarsvänner har han fr. o. m. 1915 tillhört
landtmanna- och borgarpartiet. W. har dessutom
varit led. af 1901 års Norrlands-kommitté,
skiftesstadgekommittén 1906, norrländska
skogsvårdskommittén 1907 och flottnings-kommittén.
T-s.

illustration placeholder

Wiklund, Karl Bernhard, språkforskare,
universitetslärare, f. 15 mars 1868 i Västerås,
blsf student i Uppsala 1885, filos. doktor och
docent i finsk-ugrisk språkvetenskap där 1896,
erhöll personlig, e. o. professur i detta ämne,
fr. o. m. 1906 och blef ord. professor 1909. Sedan
han en längre tid uppehållit sig bland Lulelapparna,
utgaf han Lulelappisches wörterbuch (1890) och
Laut- und formenlehre der Lule-lappischen dialekte (1891),
den första vetenskapliga behandlingen af en svensk
lappdialekt. Banbrytande är W.s doktorsafh. Entwurf
einer urlappischen lautlehre
(1896).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free