- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
411-412

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vikramorvaci - Viksala ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

411

Viksala-Vikström

uppl. 1901); se företrädesvis förteckningen hos
S. Lévi, "Le théåtre indien" (i "Bibi. de 1’école des
hautes études", bd 83), och Konow, "Das indische
drama" Q Eühlers "Grundriss der indo-arischen
philologie", II, 1920). Dramat är öfv. till svenska
af K. F. Bergstedt (1840) och H. Andersson (1906).
K. F. J.

Viksala. Se T or so.

Viksberg, egendom i Salems socken, Stockholms län,
vid Södertäljefjärden, omfattar l5/s mtl med 462
har areal och 142,000 kr. tax.-v. (1909). Det har
egts af släkterna Ehrenfelt, Piper, Cron-stedt
m. fl. och tillhör nu A.-b. Viksberg. På dess egor
upptäcktes 1683 en hälsobrunn, som sär-skildt
på 1700-talet var mycket anlitad, men nu ej
längre begagnas. Brunnsintendenten där, arkiatern
J. Lindestolpe (f. 1678. d. 1724) utgaf 1716 "Flora
viksbergensis", en beskrifning öfver traktens växter.
E. A-t.

Viks hus. Se Vik. Viksidan. Se Viken.

Viksjö. socken i Västernorrlands län, Ångermanlands
södra domsagas tingslag. 24,901 har. 1,220 inv.
(1919). Annex till Stigsjö, Härnösands stift,
Ångermanlands södra kontrakt. Viks mur. Se Vik.

Viksta, socken i Uppsala län, Norunda härad. 6,891
har. 1,057 inv. (1919). V. utgör ett pastorat i
Uppsala stift, Norunda kontrakt.

Wikstr.. vid växtnamn förkortning för J. E. Wikström.

Wikstrœmia. bot. Se Thymelæaceæ och Wikström, J. E.

Wikström, Johan Emanuel, botanist, f. l nov. 1789 i
Vänersborg, d. 4 maj 1856 i Stockholm, blef student
i Uppsala 1806, aflade hof-rättsexamen där och var
en tid tingsbiträde i hemorten, studerade sedan
medicin, tjänstgjorde hos professor K. P. Thunberg
som medhjälpare vid ordnandet af hans herbarium (sedan
i universitetets ego) och blef med. doktor 1817. Han
författade vid denna tid några smärre, botaniska afh.,
Mu-seum naturalium acade-miæ upsaliensis (1813, en
historik öfver Sveriges likenologiska litteratur
m. m.), Dissertatio botanica de Daphne (1817;
med. doktorsdisputation). Granskning af de till
Thymelœarum växtordning hörande slägten och arter
samt Beskrifning på ett nytt släkte... Lon-chastoma
(bägge 1818). W:s förtroliga umgänge med Bergianska
trädgårdens föreståndare 0. Swartz föranledde
Vet. akad. att vid dennes död 1818 välja W. till
hans efterträdare och tillika till intendent öfver
"akademiens botaniska museum" (sedermera riksmuseets
botaniska af delning), den förste i denna befattning
och med professors titel 1823. W. öfvertog 1821
utan ersättning natural-historieundervisningen vid
Stockholms gymnasium, men egnade sig f. ö. uteslutande
dels åt museet,

dels åt akademiens uppdrag att afge "Årsberättelser
om vetenskapernas framsteg", ett mycket kräfvande
arbete, som W. inom botaniken fullgjorde med
jätteverket Öfversigt af botaniska arbeten och
upptäckter för åren 1820-51 (32 bd, 1822-55; till
och med 1842 öfv. till ty. dels af J. Muller, dels
af K. F. Beilschmied). Han skref vidare jämte flera
smärre arbeten Conspectus lit-teraturæ botanicæ in
Suecia ab antiquissìmis tem-poribus usqne ad finem
anni 1831... (1831) och Stockholms flora (1840,
omfattande Linnés 13 första klasser). W. deltog i
Trädgårdsföreningens stiftande 1832; han blef led. af
Vet. akad. 1821 och af Landtbruksakad. 1822. - Två
gånger ha växtsläkten benämnts efter W.; det namn, som
ännu gäller, är Wikstrœmia Endl. (fam. Thymelæaceæ).
C. Lmn.

Wikström, Anna, blindfìlantrop, f. 16 april 1854
i Stockholm, d. där 25 febr. 1919. Blind redan
under uppväxtåren, egnade hon sig tidigt åt arbete
för andra blinda, särskildt kvinnor. I sitt hem
inredde hon 1879 ett tryckeri för blindskrift,
från hvilket hufvudsakligen religiös litteratur
utgaf s. Därifrån utkom 1878-99 "Ny tidskrift
för blinda". 1884 öppnade hon i Uppsala en skola
för vuxna blinda kvinnor, vid hvilken till hennes
död 213 sådana afgiftsfritt fått undervisning och
underhåll. Skolans framtida bestånd, till dess staten
öfvertar dessa kvinnors undervisning, tryggade hon
genom en donation på 4CO,000 kr. jämte fastigheten
n:r 7 vid Kyrkogårdsgatan i Uppsala, hvilken lämnats
till Svenska diakoniss-sällskapet. Detta skall, när
medlen ej längre behöfvas för det angifna ändamålet,
med dem upprätta och underhålla ett hem för äldre,
sjukliga blinda kvinnor, med företräde för sådana,
som varit skolans lärjungar. Äfven till andra
blindfilantropiska ändamål lämnade hon afsevärda
summor och utöfvade dessutom en mycket vidsträckt
välgörenhet. O. Å.

Vikström, Emil Erik, finländsk skulptör, f. 13
april 1864 i Åbo, son till en timmerman och en
bonddotter, gjorde sig i sin ungdom bemärkt genom
träskulptur och fick med understöd studera vid
Finska konstföreningens skolor i Åbo och Helsingfors
samt reste med ett litet statsstipendium till Wien
1883 för att utbilda sig i ornamentsmodellering och
xylografi. Han studerade i Wien 1883-85, därpå ett
år i Paris, vistades sedan i Helsingfors, där han
modellerade statyn Smultronflicka (Konstföreningens
galleri), och studerade sedan skulptur i Wien och
Paris 1887-92 med ett uppehåll i hemlandet 1890-91,
dar han då utförde statyn Stock-flottare. 1893
erhöll han vid täflan första priset för gafvelgrupp
till Ständerhusets fasad, framställande Alexander I
omgifven af Finlands ständer vid landtdagen i Borgå
1809. Den förträffligt komponerade gruppen aftäcktes
1903. Hans nästa monumentalverk blef Elias Lönnrots
monument. Han vann första priset 1899, men utförde
därefter ett nytt förslag, som blef antaget och
utfördt (aftäcktes 1902 i Helsingfors; det framställer
Lönnrot mellan Väinemöinen och den unga flicka, som
enligt sägnen erbjöd siaren sitt gyllene hår till
strängar på hans kantele). Mellan dessa båda verk
faller Fr. Pacius’ byst (i Kaisaniemi, Helsingfors,
1895). Bland V:s öfriga alster märkas När oskulden
sofver (barnhuf-vud, 1891, Åbo museum), Invokation
(kvinnlig byst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free