- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
457-458

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wildenfels ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

457

Vilenkin-Vilhelm

458

Voluspas förmodligen ålderdomligare framställning
äro de, som skapa de första människorna, Ask
och Embla. För öfrigt förtäljes om Vile och Yé,
att de under Odens frånvaro båda äktat hans
maka, Frigg, en myt, som af ven spåras i Saxos
berättelse, att Frigg under Odens frånvaro
begått äktenskapsbrott med en släkting.
Ad. N-n.

Vilenkin, Nikolaj Maksimovitj (pseud. Minsk i j),
rysk skald, f. 1855 i guv. Vilna, af judisk börd,
tog 1879 juridisk examen vid Petersburgs universitet
och debuterade som poet i slavofil anda i "Novoje
vremja". Hans sympati för sydsla-verna tog sig
uttryck i den berättande dikten Na rodinje (I
hembygden; 1877). Hans första diktsamling utkom
1887 och hans historiska drama Tultjens belägring
1889. Hans reflexionslyrik utmärker sig för rikt
bildspråk och pessimistisk världsåskådning. Samma
dystra stämning går igen i hans essaysamling I
samvetets ljus (1890). Han är god kännare af den
antika litteraturen och har öfversatt Iliaden. Hans
samlade lyriska dikter utkommo i 3:e uppl. 1896.
A-d J.

Vilette [-lä’tt], M. M. de. Se Caylus. Wilfridi?ner,
sekt. Se F a b er, F. W. Vilgerdsson,
Floke. SeRavne-Floke. Vilhelm (Karl Vilhelm
Ludvig, skrifver sig Wilhelm), svensk arffurste
(till 29 okt. 1905 äfven norsk arffurste), hertig
af Södermanland, den andre af Gustaf V:s söner,
f. 17 juni 1884 på Tullgarn, tjänstgjorde 1898
-1904 som kadett, af-lade 1904 sjöofficersexamen
och utnämndes s. å. till underlöjtnant, 1906
till löjtnant och 1913 till kapten samt har 1914
ff. tjänstgjort som fartygschef och som divisionschef
för torpedbåtsdivision. - Af de längre resor
prins V. företagit kunna nämnas besöket i Förenta
staterna i aug. 1907, då han lifligt hyllades af
svenskamerikanerna, den 1911 företagna färden
i Siarn, en jakt-och forskningsresa till södra
Afrika nov. 1913- april 1914, en expedition i
etnografisk-arkeolo-giskt syfte till Central-Amerika
jan.-juni 1920 och en i nov. s. å. anträdd zoologisk
forskningsfärd till Central-Afrika, hvilken beräknas
vara af slutad sommaren 1921. Prins V. har ärft
sin farfaders poetiska gry och med afgjord framgång
egnat sig åt författarskap både på prosa och i bunden
form. Hans första arbeten voro reseskildringen Där
solen lyser (1913), som behandlar besöket i Siarn, och
en fri tolkning af L. Hopes "The garden of Karna",
Indisk erotik, som utkom 1912 under pseudonymen
L. W i c a. Därpå ha följt diktsamlingarna Släckta
fyrar (1916; 6:e uppl. 1920) och Svart och vitt
(3 uppl. 1918), novellsamlingen Den gamla tallen
(1919) och reseskildringen Mellan två kontinenter
(1920), egnad besöket i Central-Amerika. - Prins V:s
resebe-skrifningar äro friska, flärdlösa turistböcker,
där scenerier och händelser framställas med färg och

fart. Hans dikter visa ett otvetydigt poetkynne, till
sitt uttryckssätt påverkadt af nittiotalets mästare,
ett hetblodigt begär att njuta af lifvet, personlig
öppenhet, naturlig lätthet för landskaps- och
situationsmålning - särskildt äro hans sjöstämningar
verkningsfulla - och en kärnlyrisk åder, som strömmar
rikare i hans andra samling. Prins V. förmäldes
3 maj 1908 i Petersburg med ryska storfurstinnan
Maria Pavlovna (se Maria, sp. 918); äktenskapet
förklarades 1914 upplöst; deras son Gustaf Lennart
Nikolaus Paul, hertig af Småland, föddes 8 maj 1909
i Stockholm. B-n B.

Vilhelm l (V. Fredrik Henrik), furste ("mbret") af
Albanien, prins af Wied, f. 26 mars 1876 i Neuwied,
var major i preussisk tjänst, då han 6 febr. 1914
mottog Albaniens krona. Han landsteg i Durazzo 7
mars s. å. Hans uppgift var att organisera det från
Turkiet lösgjorda Albanien som själfständig stat,
men han stötte genast på starkt motstånd i det nya
fäderneslandet, hvars sinsemellan oeniga stammar och
partier lågo i beständig fejd med hvarandra. V. erhöll
icke tillräckligt med understöd från stormakterna för
att kunna göra sin härskarauktoritet gällande, och när
i början af Världskriget upprorsrörelsen tog fart,
fann sig fursten föranlåten att 3 sept. 1914 lämna
Durazzo ombord på ett italienskt krigsfartyg. Han
förbehöll sig emellertid för framtiden sina
furstliga rättigheter och förklarade i sin af
skedsproklamation, att han för fullbordan af sitt
påbörjade verk "ansett det lyckligast att under
någon tid resa västerut". Under kriget visade han
en gång sina albanska intressen genom att utfärda en
protest mot en förklaring om italienskt protektorat
of ver Albanien, men har senare icke häfdat sina
tronanspråk. V. förmäldes 30 nov. 1906 med Sofia af
Schönburg-Waldenburg (f. 21 maj 1885) och har med
henne en son och en dotter. L-ts.

Vilhelm, dansk prins. Se Georg, hellenernas konung.

Vilhelm (eng. William), konungar af England.

1. V. lEröfraren (William the conqueror), hertig
af Normandie, f. 1027 eller 1028 i Falaise,
d. 9 sept. 1087 i Kouen, var naturlig son till
hertig Robert II (R. le diable) af Normandie och
garfvar-dottern Herleva (Arletta) i Falaise. I sitt
sjunde år blef han legitimerad af fadern, då denne
drog ut på pilgrimsfärd. Fadern dog 1035, och då
började V.s regering som hertig af Normandie, under
anarki, förvirring och stämplingar mot barnets lif,
som den gången skyddades af förmyndaren och länsherren
konung Henrik I af Frankrike. I ständiga fejder med
sina trotsiga baroner mognade V. tidigt till man,
och 1047 tryggade han sitt välde genom segern vid
Val-és-dunes, vunnen med franskt bistånd. Vid ett
besök i England 1051 skaffade han sig sannolikt
konung Edvard Bekännarens (hans faders kusins) löfte
om tronföljden i England, och 1053 stärkte han sin
ställning genom giftermål med Margareta, dotter till
grefve Balduin V af Flandern. Konungen af Frankrike
sällade sig till hans fiender, men besegrades vid
Mortemer 1054 och Varaville 1058. I det inre värnade
V. strängt ordning och rätt, så att röfvarhoparna
utrotades samt fred och välstånd återkommo. Efter
förvärfvet af Maine, 1062, sträckte sig hans
hertigdömes södra gräns nästan till Loire. Slumpen
syntes gynna V:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free