Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
483
Wilhelm -Vilhelm af Sabina
484
land och förbättra därvarande munkars seder. Själí
asketisk i sitt lefverne, införde han snart god tukt
bland dem, ehuru icke utan bittra klagomål från
deras sida. Klostret flyttades 1175 till Äbelholt
vid Arresö. V. åtnjöt stort anseende för lärdom,
rådfrågades i många kyrkliga saker, t. o. m. från
utlandet, och utöfvade stort inflytande på de
kyrkliga angelägenheterna i Danmark. Äí-ven
lät han 1196 grundlägga Kastelleklostret (se
Kastellegården) i Bohuslän. Han ifrade i hög grad
för äktenskapsförbindelsen 1193 mellan danska
prinsessan Ingeborg och konung Filip II August af
Frankrike samt reste 1194 vid hög ålder till Rom och
Frankrike för att hindra skilsmässan. I Dijon bleí
han kastad i fängelse för ett breí, som han skrifvit
till konungen. V. kanoniserades 1224, vid hvilket
tillfälle många under skola ha skett vid hans graf.
E. Ebg.
Wilhelm, kallad Meister W., tysk målare, var den mest
berömde konstnären inom målarskolan i Köln. "Chronik
von Limburg a. d. Lahn" för 1380 omtalar Wilhelm i
Köln som den bäste målare i hela tyska landet, hvilken
kunde måla hvarje människa så, som om hon varit l ef
vande. I stadens register har man funnit namnet på en
målare Wilhelm från Herle (en by ì närheten af Köln),
som 1358 köpte ett hus. Han namnes därefter flera
gånger (sista gången 1372) och var afliden 1378,
eftersom då hans änka omtalas. Han är möjligen
identisk med den i krönikan 1380 nämnde mästaren,
som uppges ha för stadens räkning utfört väggmålningar
stafflibilder, fanor och miniatyrer. 1855 upptäcktes
12 målarräkningar, betalda af stadens råd. Åtminstone
en af dem är utanordnad åt "Magistro Wilhelmo"; på
de of riga står blott "pictori", men detta ord torde
kunna antas gälla samme man såsom stadsmålare. Den
största summan är betald för målning i rådhuset,
och på väggen i dess "hansesal" hittades också under
hvitlimningen rester af nio figurer i kroppsstorlek,
förmodligen profeter (nu i Kölns museum). Några
stafflimålningar af W. äro ej kända. Till hans skola
räknas flera alster af måleriet i Köln från denna tid.
C. B. N.»
Wilhelm, Heinrich, tysk skulptör, d. 1654, verksam
i Sverige, anlitades mycket af Axel Oxenstierna och
har utfört flera kyrkliga skulpturverk af praktfull
hållning och förfinad stil, däribland monument
öfver riksdrotsen Gabriel Oxenstierna i Tyresö
kyrka (1641), epitafium öfver Axel Oxenstiernas i
unga år aflidna larn i Stockholms Storkyrka (1645),
fyra i Jäders kyrka öfver rikskansle-ren själf, hans
hustru, föräldrar, syskon och barn (omkr. 1650) och
två i Uppsala domkyrka öfver de af Erik XIV mördade
Sturarna samt öíver Ebba Leijonhufvud och hennes
dotter och magar. De sistnämnda hann mästaren ej
själf af sluta, ej heller det ståtliga monumentet
öfver Adler Salvius i Storkyrkan. Bland arbeten
i träsnideri, som med stor sannolikhet ha W. till
upphoísman, äro den i ek utförda vackra predikstolen i
Jäders kyrka samt en Kristusbild och två allegoriska
kvinnostaty etter i Strängnäs domkyrka, lämningar
af en predikstol. Från W:s tidigare skede stamma
möjligen figurprydda dörromfattningar på Tidö slott
(omkr. 1630). Vid denna tid arbetade W. äíven på
Stockholms slott. Från 1643 till sin
död ledde han bygget af Riddarhuset – antagligen
var han upphofsman till en del fantastiska
fönsterornament därstädes. Se C. R. af Ugglas i
"Sv. konsthistoria", utg. af Romdahl och Roosval 1913.
G-uN.
Wilhelm. Karl, tysk kompositör. Se Wacht a m R h e
i n.
Vilhelm af Akvitanien, d. 812, är identisk med den af
Wolfram von Eschenbach (se denne) skildrade Willehalm
von Oranse.
Vilhelm af Malmesbury [m?’msbri], engelsknormandisk
historieskrifvare, f. omkr. 1080, d. ornkr. 1143
som bibliotekarie och kantor i bene-diktinklostret
Malmesbury, skref Gesta regum anglo-rum (Engelska
konungars bedrifter), ett arbete, som omfattar
tiden från midten af 400-talet till 1128 och är
af stort värde, särskildt för tiden efter 1066,
emedan det innehåller uppgifter från källor,
hvilka eljest gått förlorade. Detta arbete jämte
dess fortsättning, Historia novella (som omfattar
tiden 1125-42), är utgifvet 1840 af sir T. D. Hardy
för English historical society och, med värdefull
källkritisk inledning, 1887-89 af W. Stubbs i "Rolls
series". I Y:s Gesta pontificum anglorum (5 böcker;
utg. af N. (T. S. A. Hamilton i "Rolls series" 1870)
eger man den förnämsta källan för Englands äldre
kyrkohistoria. Helgon-biografier m. m. af hans hand
förvaras i manuskript (i British museum och Bodleian
library). V. inlade betydande förtjänster som nitisk
samlare af material samt är en ofta lycklig siktare
och ordnare af sådant, men han handskas vårdslöst med
kronologien och romantiserar enskildheterna icke så
litet. Såsom half-normand hyste han föga sympati för
det engelska folket, dess språk och institutioner.
(V. S-g.)
Vilhelm af Sabina, kardinalbiskop, påflig legat,
d. 31 mars 1251 i Lyon, var urspr. munk af
kartusianorden. Som biskop i Modena (sedan 1222)
sändes han enligt en bulla af 31 dec. 1224 af påfven
Honorius III till Estland och Livland, Gottland
m. fl. öar för kristendomsverkets ordnande i dessa
länder. I juni 1226 predikade han på Gottland korståg
emot Öselborna med anledning af deras röfverier i
Sverige. Tio år därefter besökte han ånyo i egenskap
af romersk legat (enligt förordnande af 21 febr. 1234)
samma trakter äfvensom andra kringliggande länder och
öar. Mycket verksam visade han sig för kristendomens
genomförande äfven i Preussen, för hvars kyrkliga
organisation han inrättade fyra biskopsdömen, hvilka
ställdes under Rigas öfverepiskopat. Återkommen
till Italien 1244, upphöjdes han af Innocentius
IV för sina stora förtjänster till kardinalbiskop
af Sabina (d. v. s. sabinernas land, emellan
floderna Anio och Tiber, med katedralkyrkan belägen i
Magliano). Han ingrep kraftigt äfven i svenska kyrkans
organisation. På ett 3 nov. 1246 gifvet uppdrag af
Innocentius IV begaf han sig
1247 öfver England som legat till Norge och Sverige.
På hans föranstaltande och under hans presidium hölls
det bekanta kyrkomötet i Skänninge
1248 (se därom Kyrkomöte, sp. 505). En
frukt af hans verksamhet vid detta möte var f. ö. den
påfliga bullan af 1250, hvilken betraktades som
ett tillägg till Skänninge mötes beslut och som
öfverflyttade konungens och folkets makt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
