Print (PDF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483 Wilhelm -Vilhelm af Sabina 484 land och förbättra därvarande munkars seder. Själí asketisk i sitt lefverne, införde han snart god tukt bland dem, ehuru icke utan bittra klagomål från deras sida. Klostret flyttades 1175 till Äbelholt vid Arresö. V. åtnjöt stort anseende för lärdom, rådfrågades i många kyrkliga saker, t. o. m. från utlandet, och utöfvade stort inflytande på de kyrkliga angelägenheterna i Danmark. Äí-ven lät han 1196 grundlägga Kastelleklostret (se Kastellegården) i Bohuslän. Han ifrade i hög grad för äktenskapsförbindelsen 1193 mellan danska prinsessan Ingeborg och konung Filip II August af Frankrike samt reste 1194 vid hög ålder till Rom och Frankrike för att hindra skilsmässan. I Dijon bleí han kastad i fängelse för ett breí, som han skrifvit till konungen. V. kanoniserades 1224, vid hvilket tillfälle många under skola ha skett vid hans graf. E. Ebg. Wilhelm, kallad Meister W., tysk målare, var den mest berömde konstnären inom målarskolan i Köln. "Chronik von Limburg a. d. Lahn" för 1380 omtalar Wilhelm i Köln som den bäste målare i hela tyska landet, hvilken kunde måla hvarje människa så, som om hon varit l ef vande. I stadens register har man funnit namnet på en målare Wilhelm från Herle (en by ì närheten af Köln), som 1358 köpte ett hus. Han namnes därefter flera gånger (sista gången 1372) och var afliden 1378, eftersom då hans änka omtalas. Han är möjligen identisk med den i krönikan 1380 nämnde mästaren, som uppges ha för stadens räkning utfört väggmålningar stafflibilder, fanor och miniatyrer. 1855 upptäcktes 12 målarräkningar, betalda af stadens råd. Åtminstone en af dem är utanordnad åt "Magistro Wilhelmo"; på de of riga står blott "pictori", men detta ord torde kunna antas gälla samme man såsom stadsmålare. Den största summan är betald för målning i rådhuset, och på väggen i dess "hansesal" hittades också under hvitlimningen rester af nio figurer i kroppsstorlek, förmodligen profeter (nu i Kölns museum). Några stafflimålningar af W. äro ej kända. Till hans skola räknas flera alster af måleriet i Köln från denna tid. C. B. N.» Wilhelm, Heinrich, tysk skulptör, d. 1654, verksam i Sverige, anlitades mycket af Axel Oxenstierna och har utfört flera kyrkliga skulpturverk af praktfull hållning och förfinad stil, däribland monument öfver riksdrotsen Gabriel Oxenstierna i Tyresö kyrka (1641), epitafium öfver Axel Oxenstiernas i unga år aflidna larn i Stockholms Storkyrka (1645), fyra i Jäders kyrka öfver rikskansle-ren själf, hans hustru, föräldrar, syskon och barn (omkr. 1650) och två i Uppsala domkyrka öfver de af Erik XIV mördade Sturarna samt öíver Ebba Leijonhufvud och hennes dotter och magar. De sistnämnda hann mästaren ej själf af sluta, ej heller det ståtliga monumentet öfver Adler Salvius i Storkyrkan. Bland arbeten i träsnideri, som med stor sannolikhet ha W. till upphoísman, äro den i ek utförda vackra predikstolen i Jäders kyrka samt en Kristusbild och två allegoriska kvinnostaty etter i Strängnäs domkyrka, lämningar af en predikstol. Från W:s tidigare skede stamma möjligen figurprydda dörromfattningar på Tidö slott (omkr. 1630). Vid denna tid arbetade W. äíven på Stockholms slott. Från 1643 till sin död ledde han bygget af Riddarhuset -- antagligen var han upphofsman till en del fantastiska fönsterornament därstädes. Se C. R. af Ugglas i "Sv. konsthistoria", utg. af Romdahl och Roosval 1913. G-uN. Wilhelm. Karl, tysk kompositör. Se Wacht a m R h e i n. Vilhelm af Akvitanien, d. 812, är identisk med den af Wolfram von Eschenbach (se denne) skildrade Willehalm von Oranse. Vilhelm af Malmesbury [m?'msbri], engelsknormandisk historieskrifvare, f. omkr. 1080, d. ornkr. 1143 som bibliotekarie och kantor i bene-diktinklostret Malmesbury, skref Gesta regum anglo-rum (Engelska konungars bedrifter), ett arbete, som omfattar tiden från midten af 400-talet till 1128 och är af stort värde, särskildt för tiden efter 1066, emedan det innehåller uppgifter från källor, hvilka eljest gått förlorade. Detta arbete jämte dess fortsättning, Historia novella (som omfattar tiden 1125-42), är utgifvet 1840 af sir T. D. Hardy för English historical society och, med värdefull källkritisk inledning, 1887-89 af W. Stubbs i "Rolls series". I Y:s Gesta pontificum anglorum (5 böcker; utg. af N. (T. S. A. Hamilton i "Rolls series" 1870) eger man den förnämsta källan för Englands äldre kyrkohistoria. Helgon-biografier m. m. af hans hand förvaras i manuskript (i British museum och Bodleian library). V. inlade betydande förtjänster som nitisk samlare af material samt är en ofta lycklig siktare och ordnare af sådant, men han handskas vårdslöst med kronologien och romantiserar enskildheterna icke så litet. Såsom half-normand hyste han föga sympati för det engelska folket, dess språk och institutioner. (V. S-g.) Vilhelm af Sabina, kardinalbiskop, påflig legat, d. 31 mars 1251 i Lyon, var urspr. munk af kar-tusianorden. Som biskop i Modena (sedan 1222) sändes han enligt en bulla af 31 dec. 1224 af p af v en Honorius III till Estland och Livland, Gottland m. fl. öar för kristendomsverkets ordnande i dessa länder. I juni 1226 predikade han på Gottland korståg emot öselborna med anledning af deras röfverier i Sverige. Tio år därefter besökte han ånyo i egenskap af romersk legat (enligt förordnande af 21 febr. 1234) samma trakter äfvensom andra kringliggande länder och öar. Mycket verksam visade han sig för kristendomens genomförande af ven i Preussen, för hvars kyrkliga organisation han inrättade fyra biskopsdömen, hvilka ställdes under Rigas öfverepiskopat. Återkommen till Italien 1244, upphöjdes han af Inno-centius IV för sina stora förtjänster till kardinalbiskop af Sabina (d. v. s. sabinernas land, emellan floderna Anio och Tiber, med katedralkyrkan belägen i Magliano). Han ingrep kraftigt äfven i svenska kyrkans organisation. På ett 3 nov. 1246 gifvet uppdrag af Innocentius IV begaí han sig 1247 öfver England som legat till Norge och Sverige. På hans föranstaltande och under hans presidium hölls det bekanta kyrkomötet i Skänninge 1248 (se därom Kyrkomöte, sp. 505). Ea frukt af hans verksamhet vid detta möte var f. ö. den påfliga bullan af 1250, hvilken betraktades som ett tillägg till Skänninge mötes beslut och som öfverflyttade konungens och folkets makt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
