- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
485-486

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

485

Vilhelm af Tyrus-Wilhelmi

486

tillsätta biskopar i domkapitlens händer och förbjöd
den världsliga öfverheten att affordra eller mottaga
någon tro- och huldhetsed af biskopar och öfriga
präster. Genom V:s åtgörande blef således svenska
kyrkan, åtminstone i yttre måtto, inför-lifvad med
den romerska kyrkoorganismen.

Vilhelm af Tyrus (fr. Guillaume de Tyr),
histo-rieskrifvare, föddes af frankiska (troligen
franska) föräldrar i konungariket Jerusalem
omkr. 1130, studerade i Europa, antagligen i Paris,
återvände till Palestina omkr. 1166 och blef 1167
ärkedjäkne i Tyrus (och Nasaret). Han stod i stor
gunst hos konung Amalarik, som tog honom till
lärare för sin son Balduin och anförtrodde honom
diplomatiska beskickningar till Konstantinopel och
Kom. Knappt hade Balduin IV uppstigit på tronen,
förrän han utnämnde sin lärare 1174 till rikets
kansler och 1175 till ärkebiskop af Tyrus. 1179
bevistade V. Laterankonsiliet i Kom. Kanslersposten
innehade han till 1183. V:s dödsår är ej kändt;
antagligen afled han mellan 1184 och 1190. Tydligen
på en namnförväxling beror uppgiften, att han 1187-88
varit påflig legat till Frankrike för att verka i
korstågsärenden och att konungarna Filip August af
Frankrike och Henrik II af England tagit korset ur
hans hand. Utom en nu förlorad historia om österlandet
från Muhammeds till V.s tid författade han, därtill
uppfordrad af konung Amalarik, på latin en historia
i 23 böcker om korstågen. Historia rerum in partibus
transmarinis gestarum (tr. 1549 med titel Belli
sacri historia, libris XXIII com-prehensa; flera
ggr omtryckt, bl. a. i J. P. Mignes "Patrologia",
den latinska serien, del 202, och, med gammal fransk
öfv., i "Kecueil des historiens des croisades";
I, 1844; öfv. till fr. redan på 1200-talet och
sedan af G. du Préau 1573, till ty. af E. och
K. Kausler 1848, till eng. af M. N. Colvin, 893),
en hufvudkälla för kännedomen om korstågen och ett af
medeltidens mest berömda och lästa historieverk. Det
omfattar tiden 1095-1184 och har fortsatts på
latin af dominikanmunken Pippin (till 1230), på
franska af Bernhard Thesau-rarius (till 1274). Jfr
P. Paris. "Guillaume de Tyr" (2 bd, 1879-80), och
H. Prutz, "Studien über Wilhelm von Tyrus" (1883).
(V. S-g.)

WilhelmcPor [-dar f jfr Louis d’or], höll., äfven
Gouden W i Hem ("Vilhelm i guld") och T i e n t j e,
holländskt guldmynt å 10 gulden ( = omkr. 15 kr.). Se
Gulden 6 med fig.

Vilhelm från Auvergne [åvä^nj], fr. Guillaume
d’Auvergne, fransk medeltidsfilosof, skolastiker,
f. i Aurillac, d. som biskop i Paris 1249, var
en af de förste, som inom skolastiken införde
aristo-telismen. Han ville dock låta Aristoteles’
åsikter gälla endast om verkligheten "under månen";
i öfrigt ansluter han sig till den augustinska
plato-nismen. Hans Opera utgåfvos 1591 och 1674. Se
N. Yalois, "G. d’Auvergne" (1880). S-e.

Vilhelm från Champeaux [Jäp?], fr. Guillaume de
Champeaux, fransk medeltidsfilosof, skolastiker,
f. omkr. 1070, d. som biskop i Chålons-sur-Marne 1121,
var lärare vid katedralskolan i Paris, där Abailard
hörde honom och disputerade med honom. En tid var
han korherre vid klostret S.t Victor och anses ha
gett uppslaget till den mystiska riktning, som sedan
utgick därifrån. I universaliefrå-gan var han en till
ytterlighet gående realist. Bland

hans skrifter må nämnas Sententiœ. Se Michaud,
"G. de Champeaux" (2:a uppl. 1868). S-e.

Vilhelm från Conches [ka7j], fr. Guillaume de Conches,
fransk medeltidsfilosof, skolastiker, f. 1080,
d. 1145, utöfvade lärarverksamhet i Paris. Han
var påverkad af Platon, till hvars "Timaios" han
utgaf en kommentar. Inom naturfilosofien anslöt han
sig till atomläran. Bland hans skrifter må nämnas
Philosophiæ och Dragmaticon philosophiæ (utg. 1585).
S-e.

Vilhelm från Occam. Se O c c a m, W i 11 i a m.

Vilhelm från Poitiers [pwati?], fr. Guillaume de
Poitiers, fransk krönikeskrifvare, f. omkr. 1020
i Préaux, d. omkr. 1088, studerade i Poitiers,
blef sedan kaplan åt hertig Vilhelm af Normandie
(Vilhelm Eröfraren) och ärkedjäkne af Lisieux. Han
var en af de förste, som upptecknade historien
om normandernas eröfring af England. Han skref
nämligen mellan 1071 och 1077 en panegyrisk
latinsk lefnadsteckning of ver Vilhelm Eröfraren,
Gesta Guilelmi II, ducis Normannorum, af hvil-ken
bevarats den del, som behandlar åren 1047 -68. Hvad
som bevarats af V:s arbete finnes intaget i
Duchesnes "Histcriæ normannorum scripto-res"
(1619; ny uppl. 1808) och hos J. A. Giles,
"Scriptores rerum gestarum Wilhelmi Conquesto-ris"
(1845), samt öfversatt i Guizots "Collection de
mémoires relatifs à 1’histoire de Frarice" (bd 29,
1826). Jfr G. Körting, "Wilhelms von Poitiers
Gesta Guilelmi ducis" (1875), och A. Molinier,
"Les sources de l’histoire de France", III (1903).
(V. S-g.)

Vilhelm från Ruysbroeck 1. Rubrouck,
upptäcktsresande. Se Rubruquis.

Vilhelm från Saint-Amour [sät am?r], fr. Guillaume
de Saint-Amour, fransk teolog, d. 1272, möter oss
1238 som magister artium ì Paris och blef senare
teol. professor där. Från 1254 var han ledare af
universitetets kamp mot tiggarordnarna och deras
sträfvan att bemäktiga sig lärostolar i Paris,
hvarför han ock blifvit kallad "13:e århundradets
Pascal." Han uppeggade hela franska världsklerus
mot tiggarmunkarna, men blef af påf-ven Alexander IV
afsatt och af Ludvig IX laiids-förvisad. Han höll sig
dock i sin födelsestad S:t Amour, som hörde under
tyska riket, utan att underkasta sig och utgaf nya
skrifter mot tiggarmunkarna. Hans skrifter trycktes
med biografi i Paris 1632; men upplagan indrogs på
befallning af Ludvig XIII och förbjöds vid dödsstraff;
den är därför sällsynt. Se Tillemont, "Histoire de
S. Louis" (bd VI, 1851), C. Sadet, "La querelle de
1’université et des ordres mendiants au 13 :e siècle"
(Bourges, 1911). Hj. H-t.

Wilhelmi, Alexander Victor, tysk teaterförfattare
(hette eg. Z e c h m e i s t e r), f. 1817 i Buda,
d. 1877 i Meran, tillhörde som skådespelare Dresdens
hofteater 1849-76. W. skref små lediga lustspel med
sång (Lustspiele, 4 bd, 1853-60, i urval 1879), hvilka
funno väg till flera länder. Bland dem må nämnas
Einer must heirathen (1850; "En af dem måste deran!",
1859), Fest im entschlusse ("Majorskans krinolin",
1857) och Abwarten! ("Två unga löjtnanter", 1858).

Wilhe’lmi, Johan Tobias Jakob, violinist, f. 1885 i
Amsterdam (aflägsen f rände till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free