Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinbär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staten Indiana, på vänstra stranden af Wabash river,
omkr. 140 km. från dess mynning i Ohio. 17,679
inv. (1917). V. är det äldsta nybygget i
staten, anlagdt i början af 1700-talet af
franska emigranter från Canada. Det ligger i ett
bördigt jordbruksdistrikt och har tillverkning
af papper, möbler, cigarrer m. m. Staden är säte
för ett osekteriskt universitet, V. university,
det äldsta i staten (grundlagdt 1806), med
14 lärare och 236 studenter (1910). 1800–13
var V. hufvudstad i territoriet Indiana.
A. N-d.
Vincens [väsa7]. G h., fransk
författarinna. Se B a r i n e, A.
Vincent, S a i n t [sont vi7nsont], öar. Se S a i n
t Vincent och S ä o V i c e n t e.
Vincent [väsa7], F r a n c o i s André, fransk
målare, f. 1746 i Paris, d. där 1816, son till
en miniatyrmålare från Genève, fick genom Koslms
bemedling inträda i Viens ateljé och vann 1768,
"ehuru protestant", átora priset för täflingsämnet
Ger-manicus talar titt sina trupper. Efter studier
i Rom återkom han 1776 till Paris, blef led. af
akademien 1782 och professor 1792. Han målade
klassiska ämnen i samma riktning som senare David,
hade redan ett namn, när David uppträdde, och
hade före honom målat Belisarius som tiggare samt
Alcibiades mottagande undervisning af Sokrates,
hvilka väckt uppseende genom en stil, som stred
mot den då gällande. Därjämte behandlade han
ämnen ur franska historien. Med Presidenten Molé
under frondekrigen gripen af de upproriske (1779)
blef han en förelöpare till historiemåleriet. Hans
teckning är säker och flytande, men koloriten svag
och uppfattningen stundom teatralisk med öfverdrifna
rörelser. I Louvre finnas af honom Zeuxis väljer
modeller bland stadens vackraste flickor (1789) och
Henrik IV mottager den sårade Sully (1786). Bland
V:s många lärjungar märkes Horace Yernet.
C. R. N.*
Vincent [vi’ns8nt]. 1. Sir Charles Edward Howard
V., engelsk politiker och polisman, f. 31 maj 1849
i Slinfold, Sussex, d. 7 april 1908 i Mentone, var
1868-73 arméofficer, företog vidsträckta utländska
resor, blef 1876 advokat, var 1877 krigskorrespondent
under ryskturkiska kriget och blef 1878 efter studium
af polisväsendet i kontinentens hufvudstäder chef för
detektivafdelningen vid Londons polisväsen, hvilken
han grundligt reorganiserade. 1884 tog V.’ afsked för
att egna sig åt politiken och var från 1885 till sin
död (konservativ) underhusled, för Sheffield. Dessutom
var han 1886-89 led. af Londons gref-skapsråd och tog
liflig del i skarpskytterörelsen; 1884-1904 var han
öfverste för ett regemente "volunteers". Af hälsoskäl
hindrad att föra regementet i boerkriget, följde han
det till Syd-Afrika och vistades vid armén där under
kriget (1899–1902). V. erhöll 1896 knightvärdighet
och var
1898 engelsk delegerad vid konferensen i Kom för
bekämpande af anarkismen. I underhuset var han en
af den protektionistiska tariffreformens tidigaste
förespråkare och grundlade 1891 föreningen
United empire trade league, som verkade för
ömsesidig preferensbehandling vid varubytet mellan
rikets olika delar. Han genomdref 1887 en lag om
villkorlig dom och hade väsentlig andel i 1905 års
invandringslag. V. utgaf bl. a. en mycket anlitad
juridisk handbok för polismän, Police code and
manual of criminal law (1882; 14:e uppl. 190 O.,
The imperial parliament (1906) och Howard Vincent map
of British empire (16:e uppl. 1908). Jfr S. H. Jeyes
och F. D. How, "The life of sir Howard V." (1912).
2. Sir E d g a r V., sedan 1914 baron D’A b e r-n o
n, den föregåendes broder, finansman och diplomat,
f. 19 aug. 1857 i Slinfold, Sussex, var 1877-82
gardesofficer och 1880 privatsekreterare åt lord
E. Fitzmaurice, då denne var brittisk kommissarie
i Öst-Rumelien. V. blef 1882 brittisk, holländsk
och belgisk representant i rådet för ottomanska
riksskuldens förvaltning och mars 1883 rådets
president, men kallades redan nov. s. å. till
finansrådgifvare åt egyptiska regeringen. Hans
verksamhet på denna post (till 1889) blef
epokgörande i arbetet på de egyptiska finansernas
förbättring; bl. a. genomförde han en egyptisk
mynt-reform. V. var 1889-97 direktör för ottomanska
banken i Konstantinopel och bidrog som sådan verksamt
till de turkiska finansernas förbättring. 1899-1906
var han (konservativ) underhusled. Våren 1920 utsågs
han till brittisk ambassadör i Berlin (den förste
efter Världskriget), och han deltog dec. s. å. i
Bruxelleskonferensen om betalningssättet för det
tyska krigsskadeståndet samt i de allierades högsta
råds Pariskonferens jan. 1921 och Londonkonferens
mars s. å. om skadeståndsfrågan. V. erhöll 1887
knightvärdighet och upphöjdes 1914 till peer (baron
D’Abernon). 1-2. V. S-g.
Vincent [vi7nsont], Mary Ann, irländsk-amerikansk
skådespelerska, född F a r l i n, f. 1818 i
Portsmouth, d. 1887 i Boston, beträdde scenen 1834
och blef 1835 gift med en skådespelare J. E. Vincent
(d. 1850), med hvilken hon spelade på engelska
och irländska teatrar och 1846 öfver-flyttade till
National theatre i Boston. Hos amerikanerna vann
hon stor och varaktig beundran sär-skildt i roller
som präktig gammal dam. Till hennes ära stiftades
genom allmän insamling det 1891 invigda sjukhuset
Vincent memorial hospital i Boston, afsedt för
själfförsörjande kvinnor.
Vincent de ßeauvais [väsa7 de båvä],
latinis. Vincentius Bellovacensis, medeltidens
store encyklopedist, d. omkr. 1264, uppges ha varit
dominikanmunk i Beauvais. Ludvig den helige läste
de arbeten han sammanskref och skaffade honom medel
till af skrifter af de verk han behöfde. också
författade V. till konungens tröst vid hans äldre
sons död Tractatus consolatorius pro morte amici
(tr. 1480) och tillegnade drottning Margareta Liber de
eruditione filiorum regalium (tr. s. å.). Han skref
dessutom åtskilliga teol. arbeten. Mest bekant är
han som författare till det om otrolig beläsenhet
vittnande kolossala encyklopediska verket Speculum
majus, omfattande 4 af delningar: Speculum naturale
(32 böcker), som behandlar Gud och skapelsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
