Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 713-714 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinrankan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3 till art. Vin), i Tyskland och större delen af
Frankrike låter man vinstockens fleråriga del bilda
en helt låg stubbe eller en fågrenig buske af högst 50
cm. höjd (se fig. 1 o. 2 till art. Vin). Vinklasarna
alstras af årsskott, utvuxna från kraftiga knoppar,
och på hvarje skott fås en eller två klasar. För att
reglera fruktsättningen och gynna fruktens utveckling
måste vinrankan beskäras, hvilket enklast kan ske
på följande sätt. Från hvarje vinstock uppdras på
sommaren ett kraftigt årsskott, som bindes lodrätt
vid en 90–150 cm. hög stake och toppas, då den
nått stakens topp. Nästa vinter nedskäres skottet
(såvida det ej böjes i bågform eller bindes ut i
vågrät riktning), så att endast några få starka
knoppar återstå. Från flera eller färre af dessa
utbryta nästa sommar blombärande skott, som toppas
ett stycke utanför blomklasen, resp. blomklasarna,
och alla andra skott på hela stocken borttagas med
undantag af ett enda (i vissa fall några få) lågt
sittande skott, som i sin tur måste bindas upp för
att nästa år ge fruktskott. Beskärningsmetoderna
växla tämligen mycket i olika länder. I Amerika och
Australien bindas vinrankorna oftast vid järntrådar,
som utspännas

Fig. 2. Australisk vingård (vattnad medelst framrinnande vatten).

vågrätt i raderna (se fig. 2). Under sommaren
besprutas vinstockarna gång på gång med
bordeauxvätska eller vissa andra ämnen till skydd
mot de parasitsvampar, som eljest åstadkomma svåra
skador på blad och frukter. Vinodlingarna äro också
utsatta för skadegörelse af fåglar (starar, trastar)
och insekter, hvarjämte de ej sällan lida af sena
vårfroster och hagel. Kalla och våta somrar göra, att
drufvorna bli små och sura och vinet värdelöst. Regn
under skörden skadar vinets kvalitet och försvårar
arbetet. Vid skörden, som inträffar i sept.–okt.,
växlande alltefter årgång, läge och vinsort, afklippas
klasarna och sorteras, hvarvid outvecklade och af
penselmögel (se Penicillium) angripna klasar
frånskiljas, innan drufvorna malas och pressas (se
Vin). Om torkning af vindrufvor se Russin. Vinrankan
kan med fördel planteras vid spaljéväggar, där man
vill odla drufvor som dessertfrukt. Äfven i Sverige
kan denna odling lyckas tämligen bra utomhus ännu så
långt norrut som vid Stockholm, om blott jämförelsevis
anspråkslösa, tidigt mognande sorter, sådana som
Dr. Schmidtmanns hvita sockerdrufva, Précoce de
Courtillet, Blå burgunder o. d. planteras. Odlingen är
jämförelsevis enkel, och i landets sydligare delar
behöfva rankorna sällan täckas ens vid starkare
frost. Finare dessertdrufvor
kunna i nordligare länder frambringas endast i
växthus. Genom att odla vinrankor på sådant sätt
kan man erhålla drufvor under större delen af året,
då vissa sorter, drifna tidigt vid hög temperatur,
kunna mogna i maj och allra senaste sorter, odlade
svalt och i öfrigt behandlade på lämpligt sätt, kunna
hålla sig till långt fram på vintern. De finaste
dessertdrufvorna äro muskatdrufvorna (Muscat of
Alexandria m. fl.) med egendomlig arom. Den i svenska
växthus mest odlade drufsorten är Frankenthaler
eller Black Hamburgh med tämligen tidigt mognande,
mörkblå, medelstora drufvor. Vinrankan kan i
växthus nå ansenlig storlek och hög ålder. Ofta
omtalad är en vinstock af sorten Frankenthaler,
som planterades i Hampton court nära London 1769
och länge fyllt ett helt växthus. Den ger ännu rika
skördar af väl utvecklade drufvor. Anmärkningsvärd
storlek har ett annat exemplar af samma sort, som är
omkr. 90 år gammalt och tar i anspråk ett växthus
af 50 m. längd vid Auchmore i Skottland. Vinrankan
kan odlas äfven i kruka i boningsrum. Om vild
vinranka l. jungfruvin (Vitis hederacea) se
Parthenosissus. – Litt.: V. Pulliat, "Le vignoble"
(1874–79), V. Rendu, "Ampélographie française"
(1854), H. Goethe, "Handbuch der ampelographie"
(2:a uppl. 1887), R. Goethe, "Handbuch der
tafeltraubenkultur" (1894), Babo och Mach,
"Handbuch des weinbaues und der kellerwirtschaft"
(3:e uppl. 1893–96), och M. P. Andersen,
"Vinodling" (1915). Se ock Litt. under art. Vin.
O. T. S. (G. L-m. C. G. D.)

Vinrankgallkvalster, zool. Se Gallkvalster, sp. 638.

Winroth, Alfred Ossian, rättslärare, f. 14 mars
1852 i Stockholm, d. där 23 nov. 1914, son till
departementschefen i Generalpoststyrelsen Pontus
Fredrik Teodor W. (f. 1810,

d. 1899; se om honom Frimärke, sp. 1449),
blef 1871 student, 1877 juris kandidat
och 1879 docent i svensk allmän
lagfarenhet m. m., allt i Uppsala.
1880 utnämnd till e. o. professor i romersk rätt
och rättshistoria vid universitetet i Lund,
blef han där professor i civilrätt 1892, men
återgick 1899 till Uppsala universitet som

e. o. professor i sistnämnda ämne och erhöll där
först 1905 ord. professur. 1907 öfverflyttade han
till den nyupprättade stats- och rättsvetenskapliga
af-delningen vid Stockholms högskola, som han
omfattade med lifligaste intresse och i hvars tjänst
han verkade som professor i civilrätt till sin
död. Vid jubelfesten i Uppsala 1893 blef
han juris hedersdoktor. I domstolspraxis
tjänstgjorde han ganska mycket 1880-87,
utnämndes till vice häradshöfding 1880,
var tidtals adjungerad i hvar och en af
rikets hofrätter samt innehade äfven
revisionssekreteraríörordnande. \V. var en mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>