- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
861-862

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vista ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Margareta så godt som saknade flotta, kunde
vitalianerna gång på gång undsätta Stockholm, 1393
plundra Bergen och 1394 eröfra Gottland. Snart nog
började de emellertid rikta sina kaperier mot vän
och fiende utan åtskillnad med en för hansestäderna
så fördärflig verkan, att dessa måste ingripa för
att åstadkomma fred. 1395 slöts under hanseatisk
bemedling fördraget på Lindholm, genom hvilket
Albrekt frigafs och Stockholm som pant för den
aftalade lösesumman lämnades åt städerna för tre
års tid, men vitalianerna fortsatte med endast
ökad vildhet sina röfverier, nu uppträdande under
fältropet "Guds vänner och allas fiender". Deras
förnämsta tillhåll blef nu dels finska kusten, där
Knut Bosson (se d. o.) på Åbo slott gaf dem skydd,
dels Gottland, där hertig Erik af Mecklenburg och
efter hans död Sven Sture (se Sture 5) blefvo deras
höfdingar. Ändtligen bröts deras makt i Östersjön
genom Gottlands eröfring af Tyska orden 1398 (se
Gottland, sp. 27), hvarefter såväl Sven Sture och
Arent Styke som Knut Bosson s. å. måste underkasta
sig Margareta. Däremot fortsatte sjöröfveriet ännu
länge i Nordsjön, där det särskildt tagit fart efter
1395 och gynnades genom vitalianernas inblandning
i inbördes fejder i Friesland. Bland deras ledare
på dessa farvatten förvärfvade i synnerhet Klaus
Störtebecker
ryktbarhet som en äfventyrarhjälte,
hvilkens bedrifter blefvo ett kärt ämne både
för folkvisan och för senare tiders romantiska
diktning. Hamburgarnas seger 1401 vid Helgoland öfver
Störtebecker, som blef tillfångatagen och afrättad,
åvägabragte blott en kort tids lugn; röfvarlifvet
fortsatte in på 1430-talet. – I Östersjön uppdöko
vitalianerna ånyo under kriget mellan Erik af Pommern
och grefvarna af Holstein (fr. 1416), då de senare
liksom fordom mecklenburgarna öppnade sina hamnar för
kapare. Ett beryktadt sjöröfvardåd från detta krig är
Bergens ödeläggelse 1429 af Bartolomeus Voet. Senare
blef under konung Eriks vistelse på Gottland (1438–49)
denna ö ånyo ett tillhåll för vitalianer. Först
efter Eriks fördrifning försvinner det ryktbara
namnet vitalianer.
S. E-m.

Vitalianus, påfve 657-672, f. i Kampanien, är
föga känd och af ringa betydelse. I den häftiga
monoteletiska striden, som då pågick, intog påfven,
kejsaren till behag, en passiv ställning. Den ständiga
striden mellan episkopatet och papatet störde äfven
V:s lugn. Då V. afsatte och bannlyste biskop Maurus
af Ravenna, som icke ville böja sig under påfvens
primat, bannlyste Maurus i sin tur påfven och satt
kvar på sin biskopsstol. J- P-

Vit?liebröder. Se V i t a l i a n e r.

Vitalis, helgon, enligt legenden aposteln Petrus’
lärjunge, tjänade under Nero som officer, kastades i
en graf och dödades med klubbor. V. är skyddspatron
för åtskilliga städer, bl. a. Ravenna och Toled_o.

Vitalis, pseudonym för skalden Erik Sjöberg (se d. o.,
sp. 776).

Vitalism (af lat. vita, lif), filos., den
naturfilosofiska åsikt, som anser, att den lefvande,
organiska verkligheten ej kan förklaras såsom den
oorganiska genom blott fysikalisk-kemiska (mekaniska)
orsaker, utan förutsätter särskilda lifskrafter,
som ge de fysikaliskt kemiska krafterna deras rikt-

ning vid uppbyggandet af de lefvande organismerna. Den
äldre naturfilosofien var under Ari-stoteles’
inflytande vitalistisk. Mot dess grunduppfattning
uppträdde Cartesius med sin fordran, att all kroppslig
verklighet skulle förklaras rent mekaniskt. Antagandet
af en lifskraft till förklaring af de organiska
företeelserna hotade också att förlama den
fysiologiska forskningen på samma sätt som teorien
om de olika själsförmögenheterna länge hindrat
psykologiens utveckling. Lotze kritiserade därför
skarpt den vitalistiska teorien (i "Lebens-kraft",
Wagners "Handwörterbuch der physiolo-gie", 1842),
och flertalet nutida fysiologer och biologer
vill ej veta af någon sådan begränsning för den
mekaniska naturförklaringen, som vitalismen skulle
innebära. Men å andra sidan har ock i våra dagar
uppstått en neovitalism (ny-vitalism), som anser,
att ärftligheten, regenerationen af förlorade
organ, likartade organiska formers uppkomst under
olika förutsättningar m. m. ej låta sig förklaras,
utan att man antar särskilda teleologiskt verkande
krafter, "dominanter" eller "entelechier", som taga
de mekaniska krafterna i sin tjänst för organiska
uppgifter. I Frankrike förfäktas en sådan åsikt
af Bergson (i "L’évolu-tion créatrice", 1907), i
England af sir Oliver Lodge (i "Life and matter")
och i Tyskland af H. Driesch (i "Der vitalismus als
geschichte und als lehre", 1905, och "Philosophie des
orga-nischen", 2 bd, 1909). Psykovitalister, hvilka
fatta lifskraften som något psykiskt, äro Pauly,
Francé, Erhardt, Ad. Wagner, Bunge m. fl. Se Erhardt,
"Mechanismus und teleologie" (1890), och Schneider,
"Vitalismus" (1903). S-e.

Vitalistisk, som ansluter sig till vitalismen (se
d. o.).

Vitalitet (se Vital), lifsduglighet, lifskraft; bot.,
egenskapen hos frön, lökar m. m. att i hvi-lande
tillstånd bevara sin lifskraft under längre eller
kortare tid. Af hög vitalitet utmärkas de hårdskaliga
fröna af många leguminoser, konvol-vulacéer, Canna,
Nelumbo m. fl. Låg vitalitet ha däremot popplarnas
och pilarnas frön, som efter ett par veckor förlora
sin groningsförmåga. Vitaliteten är beroende af
yttre faktorer. Frön, som ligga i jorden, kunna
förbli grobara under lång tid. På uppgräfd jord
uppkommer därför ofta en vegetation, som är olika
omgifningens. I en trädgård i Djursholm uppträdde
åkerogräset Sinapis arvensis i stor mängd på uppgräfd
jord; växten fanns ej annorstädes i trädgården. Dess
frön hade legat hvilande i jorden sedan 20 år, då
platsen utgjordes af åker. Uppgifter, att hvete och
majs, som legat i mumiekistor, s. k. mumiehvete,
eller inkagrafvar sedan ett par tusen år, visat
sig grobara, bero på bedrägeri. Det är ej heller of
verens-stammande med verkligheten att, som många tro,
råkaffe bibehåller sin grobarhet länge och kan bringas
till groning genom kokning i vatten. "Gro-ningen"
består däri, att den svällande fröhvitan pressar
ut det lilla rotliknande embryot. I verkligheten är
kaffebönans vitalitet ganska låg. G. L-m.

Vitaminer (lat. vita, lif, och amin, se d. o.),
fysiol., en del för kroppen nödvändiga ämnen, som
förekomma i de flesta af våra vanliga födoämnen,
men som ej kunna räknas till någon af de bekanta
näringsämnesgrupperna ägghvita, fett eller kol-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free