- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
859-860

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vista ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ludzkich (Om det mänskliga förnuftets karaktärsdrag,
1837; ny uppl. 1884), men sedan öfvergick han
till polsk litteraturforskning: Pomniki historji i
literatury polskiej (4 dir, 1835–36) och Historja
litteratury polskiij (9 dir, 1840–57). Efter
oroligheterna i Galizien flyttade han till utlandet
1847. Hans filosofiska studie om s j älf uppfostran,
Mysli o uksztalceniu samego sieoie, utgafs 1873 jämte
biografi af L. Niesiolowski.

A–d J.

Vit. Sammansättningar därmed: Vita bandet, Vita bergen
o. s. v. Se Hvita bandet, Hvita bergen o. s. v.

Wit, Jacob de, holländsk målare. Se D e W i t,
sp. 273.

Vita, lat., lif, lefnad, vandel; lefnadsteckning.
Vita anteacta, föregående lefnadsförhållanden eller vandel.
Vita brevis, ars longa. Se Ars. – Vita cleri evangelium
populi, prästerskapets lefverne är menighetens evangelium.
Vita lis, lifvet är en strid. –
Vitam impendere vero, egna sitt lif åt sanningen
(Juvenalis IV: 91). – Vita somnium breve, lifvet är en kort dröm.

Vitaby, socken. Se Hvitaby.

Vitaceæ, Ampelideæ, Ampelidaceæ,
Sarmentaceæ, Vinfamiljen, bot., växtfamilj af
ser. Rhamnales. Blommorna äro två-könade eller
enkönade, 4–5-taliga med 2-talig pistill, med
vanligen undersittande hylle. Mellan ståndarna
och pistillen finns ett skifformigt, 4-5-deladt
nektarium. Frukten är ett bär. Hithörande växter
äro till största delen buskar, som klättra
med klangen, hvilka äro motsatta bladen. Samma
plats ha blomställningarna. Blommorna äro små,
grönaktiga. Vinfamiljens omkr. 450 arter förekomma i
tropiska och tempererade länder. Mest bekant är vinrankan
(se d. o.) och några andra Vitis-arter
med ätliga frukter (se Vitis). Som prydnadsväxter
odlas vildvin (Ampelopsis 1. Parthenocissus,
se d. o.) och Cissus-arter med vackert bladverk.

G. L–m.

Vitæ non scholæ discimus, lat., vanligt, men oriktigt
citat från Seneca. Se Non scholæ, sed vitæ discimus.

Vita Katerine (Katherinæ), Sveriges första
tryckta bok. Se Boktryckarkonst, sp. 973 och pl. till
denna art., samt Ghotan, sp. 1114.

Vital, Vital- (lat. vitalis, af vita, lif), lifs-,
som hör till eller kännetecknar lifvet; som
tjänar till lifvets bevarande; som är orsak till
lif vet; maktpåliggande, i främsta rummet viktig
(t. ex. vital fråga). – Vital lungkapacitet och vital
medelställning
. Se Spirometer.
– Vitalitet, lifsduglighet, lifskraftighet.

Vitalianer l. Vitaliebröder, på svenska
vanligen Fetaliebröder, kallades de sjöröfvare, som
i slutet af 1300- och början af 1400-talen massvis
uppträdde i Östersjön och Nordsjön. Namnet härstammar
som en beteckning på sjöröfvare i allmänhet sannolikt
från hundraårskriget mellan Frankrike och England,
men har af senare historiker med orätt ansetts
syfta på sjöröfvarnas roll i kriget mellan drottning
Margareta och det mecklenburgska hertighuset, där de
bl. a. bidrogo att undsätta det af drottningens folk
belägrade Stockholm med lifsmedel ("fetalie"). Medan
drottningen efter slaget vid Åsle 1389 kommit
i besittning af nästan hela Sverige, försvarades Stockholm
för den fångne konung Albrekts räkning af den tyska
besättningen och det till öfvervägande del tyska
borgerskapet. Den sedan länge rådande spänningen
mellan stadens tyska och svenska element kom nu
till utbrott i de s. k. Käpplingemorden. Tyskarna,
som kanske med rätta misstänkte svenskarna för
stämplingar med drottningen, bildade ett sällskap,
kalladt hättebröderna efter hufvudbonaden, hvilket
på olika sätt trakasserade svenskarna och till slut
formligen sammansvor sig med slottsbesättningen
till dessas fördärf. 14 juni 1389 grepos förrädiskt
de förnämste svenske rådsmedlemmarna på rådstugan,
fördes till slottet och underkastades tortyr. Dagen
därpå blefvo tre af dem brända, och natten till Helga
lekama dag (17 juni) fördes de öfriga bundna till
Käpplingeholmen (nuv. Blasieholmen) och instängdes i
ett trähus, som antändes. Öfver 300 svenska borgare
utvisades ur Stockholm. Illgärningsmännen måste
sedermera, enligt legenden, på en höjd på Södermalm
uppsätta tre minnesstenar öfver offren. (I själfva
verket restes de tre stenarna l. pelarna i början af
1500-talet af en borgare i Stockholm till minne af
Kristi pina [jfr Kalvarieberg], den bortersta, hvilken
numera ensam finns kvar, lika långt från rådhuset som
Golgata från Pontius Pilatus’ palats. Denna pelare,
efter hvilken Pelarbacken vid Katarina kyrka bär
sitt namn, hade länge legat förgäten, kullfallen med
bildsidan nedåt, då den 1850 upptäcktes, infattades
i en järnram med bakstycke af järn och 1851 af
Vitt. hist. o. ant. akad. restes vid Götgatan så nära
Pelarbacken som möjligt; se fig. Red.)

illustration placeholder
Den s. k. Käpplingestenen, rest i Katarina församling, Stockholm.


Sedan drottningens folk börjat belägra Stockholm,
förklarade de mecklenburgske hertigarna och städerna
Rostock och Wismar 1391 sina hamnar öppna för hvar
och en, som "på eget äfventyr ville skada Danmarks
rike". Redan s. å. fylldes Östersjön af sjöröfvare,
som själfva tillade sig namnet "vitalianer". Till
stor del anfördes de af mecklenburgska adelsmän,
bland hvilka Arent Styke (se d. o.) och Klaus Mylies
särskildt framträda. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free