- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
999-1000

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolfenbütteler fragmente ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

999

Wolff

1000

liefen Dödsängeln, som kallar konstnären jr ån
hans verk (i S. Andrea delle Frätte). W. höll
sig med förkärlek till ämnen ur den gamla sagan
och sången, men framställde äfven bilder ur det
verkliga lifvet. Bland hans verk äro Jägare, en
Fiskare, Hebe och Ganymedes, Telephus diar hinden
(marmor, i galleriet i Helsingfors), Amasongrupp
(1837), Segergudinnan, som nämner de fosterland-ske
hjältarnas namn för en gosse (1846, slottsbron i
Berlin), Sörjande Psyche, Judit, Kirke (Berlins
Nationalgalleri) samt många byster, bl. a. en
kolossalbyst af Winckelmann (Villa Albani i Rom)
och Thorvaldsens staty (efter Thorvaldsens eget
arbete, uppställd 1871 utanför Palazzo Barberini
i Kom). - 2. Albert W., f. 1814 i Fehrbellin,
d. 1892 i Berlin, studerade för Rauch 1831-44 samt
i Italien och blef 1866 professor vid konstakad. i
Berlin. Bland W:s arbeten äro grefvinnan Raczynska
som Hygiæa (staty för en springbrunn i Posen),
Pallas jör en krigare i striden (1853, på slottsbron
i Berlin), De fyra ev angelist erna (i Neu-Strelitz’
slottskyrka). Lejondödaren (bronsgrupp på trappan
till Altes museum), ryttarstod af Ernst August (i
Hannover, 1861), De fyra fakulteterna (i terrakotta,
universitetet i Königs-berg), Fredrik Vilhelm
III:s ryttarstaty (1871, i Lustgarten, Berlin),
bronsstaty af Fredrik II (1877, i kadettskolan
i Lichteríelde) samt Truppernas intåg i Berlin
(relief på Segermonumentet). - 3. Martin W-, dsn
föregåendes son, f. 1852 i Berlin, elev af sin fader,
har studerat i Paris och Italien. Hans marmorstaty
Theseus hittar ’sin faders vapen är uppställd
utanför Nationalgalleriet i Berlin. - 4. Friedrich
Wilhelm W., f. 1816 i Fehrbellin, d. 1887 i Berlin,
studerade bronsgjutning i sistnämnda stad och var
elev vid konstindustriinstitutet samt stu-’ derade
vidare i Paris och München, grundlade sedan i Berlin
ett gjuteri. Senare öfverlämnade han gjuteriet
åt en yngre broder och vände sig uteslutande
till skulpturen samt utförde dels reliefer, dels
monumentalstoder. dels grupper af djur, vanligen
i lidelsefull upphetsning. Djurframställningen
var hans hufvudfack. Han kallades därför ock
Thierwolff. Han är representerad i Nationalgalleriet.
l-4. (G-s N.) Wolff, Benda (Bernhar d),
tysk publicist, f. 1811 i Berlin, d. där 1879,
grundläggare af Wolffs telegrambyrå (se Telegrambyrå,
sp. 771), studerade först medicin i Berlin,
blef sedan bokförläggare och förvärfvade Yossiska
bokhandeln. Wolff, Emil von, tysk landtbrukskemist,
f. 30 aug. 1818 i Flensburg, d. 26 nov. 1896 i
Stuttgart, blef filos. doktor 1843. egnade sig
till en början som assistent vid universitetets
i Halle kemiska laboratorium åt den vid denna tid
uppblomstrande landtbrukskemien och uppträdde härvid
mot J. v. Liebigs ensidiga mineralteori, förfäktande
den snart som riktig erkända meningen, att växterna

blott till mindre del kunde tillfredsställa sitt
be-hof af kväfve med ammoniak ur luften och till
väsentlig del hämtade detta ämne ur gödseln. 1847
blef W. docent i naturvetenskap vid landtbruks-skolan
i Brösa (Sachsen) och kom nu i nära förbindelse
med det praktiska jordbruket, hvilket än mer blef
fallet, sedan han 1851 blifvit föreståndare för den
första tyska landtbrukskemiska försöksanstalten
i Möckern vid Leipzig. Under sin verksamhet där
egnade W. sig fortfarande företrädesvis åt studiet,
af gödslingens inverkan på grödornas mängd och
sammansättning, och som frukt af dessa studier
utgaf han Die naturgesetzlichen grundlagen des
ackerlaues (1851-54). 1854-94 var W. professor i
kemi vid landt- och skogshögskolan i Hohenheim vid
Stuttgart och sedan 1866 därjämte föreståndare för
den då där öppnade försöksstationen. Han fortsatte
sitt arbete på gödsellärans område och utgaf Die
erschöpfung des bodens (1856) samt Praktische
düngerlehre (1868; 14:e uppl. 1904; svensk öfv. af
Hj. Nathorst 1868), som blef den mest och äfven i
andra länder använda läroboken i detta ämne. Äfven
hans Anleitung zur un-tersuchung landwirtschaftlich
wichtiger stoffe (1857, 11 :e uppl. 1899) vann stor
spridning. Fr. o. m. sin öfverflyttning till Hohenheim
egnade sig dock W. framför allt åt husdjurens
näringsfysiolog!; hans Die landwirtschaftlich e
fülterungslehre und die theorie der menschlichen
ernahrung (1861) utgjorde en sammanfattning af den
då härskande utfodringsläran, där fodermedlens värde
grundades på deras genom analys funna totalhalt
af näringsämnen. Genom utfodringsförsök fann
han emellertid, att näringsämnena tillgodogjordes
mycket olika i olika fodermedel, och i Die rationelle
füt-terung der landwirtschafllichen nutztiere (1874;
7:e uppl. 1899; "Läran om husdjurens rationella
utfodring", 1875) angaf han äfven fodermedlens
smältbarhetskoefficienter och halt af smältbara
beståndsdelar samt uppställde på dessa byggda normer
för de olika husdjurens utfodring. Denna handbok
blef i ännu högre grad än hans gödsel-lära för
lång tid framåt den allmänt använda vägledningen
i ämnet, och såväl hans utfodringsnormer som hans
värdeberäkning af fodermedlen på grund af dessas halt
aí ägghvita, fett och kolhydrat tjänade allmänt som
vägledning för foderberäkningar. Den prisbelönta
skriften Die ernahrung der landwirtschaftlichen
nutztiere. Kritische zusam-menstellung der in
neuerer zeit durch tierphysio-loyische versuche
erlangten resultate . . . (1876) lämnade en
öfversikt öfver de grundläggande forskningarna
på utfodringslärans område, och sedan 1868
offentliggjordes i Mentzel och Lengerckes mycket
spridda kalender af honom sammanställda tabeller för
såväl gödsling som utfodring. Genom dessa skrifter
har W. kommit att bli den dominerande auktoriteten
vid vetenskapens tillämpning på den praktiska
landthushållningen, ända tills omkr. 1900 nya
uppfattningar gjorde nya hjälpmedel nödvändiga.
H. J. Dft. Wolff. 1. M o r i t s W., rabbin,
f. 25 maj 1824 i Meseritz, Preussen, d. 19
mars 1904, var rabbin i Kulm 1849-57 och blef
1857 rabbin i Göteborg. Af hans arbeten må nämnas
El-Senusi’s begriffsent-wickelung des muhamedanischen
glaubensbekennt-nisses (Leipz. 1848), Die philonische
philosophie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:35:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free