Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volontärskola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såväl rekryt- som underbefälsutbilduing vid regementena
och äro skyldiga afgå vid viss ålder. – För
antagning till officersvolontär gälla särskilda
bestämmelser, bl. a. studentexamen. De erhålla rekryt-
och underbefälsutbildning vid särskilda vapenvis
sammandragna officersaspirantskolor, tjänstgöra
därefter vid regementena och genomgå slutligen
krigsskolan. Reservofficersvolontärer erhållas ur de
värnpliktige studenternas led (genomgående af vissa
högre läroverk räknas lika med studentexamen). Utom
rekryt- och underbefälsutbildning tillsammans med
dessa och viss tjänstgöring vid regementena genomgå
de en fyra månaders kurs vid krigsskolan. För
musikvolontärer gälla särskilda bestämmelser.
Volontär benämnes stundom en person, som utan
ersättning deltar i göromålen i en affär eller i ett
yrke för att utbilda sig. Benämningen användes under
1700-talet äfven för officer, som frivilligt deltog i,
vanligen utländsk, armés krigsföretag. C.O. N.
Volontärskola. Se Volontär.
<b>Volos [vå’lås] l. Volo, hufvudstad i grekiska nomos
Magnesia (Tessalien), belägen i innersta delen af
Voloviken (forntidens Sinus Pagasæus). 23,563
inv. (1907). Som hela Tessaliens hamnplats har
V. betydande handel med inlandets produkter, ull,
sesam, olja m. m. Strax ö. om staden, som ligger på
eller i närheten af det forntida Pagasai (se d. o.),
ligga ruinerna af det gamla Demetrias (se d. o.).
A. N-d.
Volost [vå’], ry., kommunalstyrelseområde i Ryssland
(se d. o., sp. 1424).
Volotskij [valå’t-]. Josif, rysk munk och
teolog. Se Ryska litteraturen, sp. 1358.
Wolowski [vålå’v-], P. I. Se Gurowski.
Wolowski [vålå’v-], Louis, fransk nationalekonom,
son till polska riksdagens president, f. 1810 i
Warschau, d. 1876, uppfostrades i Paris 1823 – 27,
deltog verksamt i polska resningen 1830 och skickades
därunder som legationssekreterare till Paris,
hvarest han naturaliserades 1834. Han uppsatte 1833
"Revue de législation et de jurisprudence" och blef
1839 professor i näringsrätt vid Conservatoire
des arts et métiers samt 1848 medlem af Commission
du travail, inom hvilken han bekämpade Louis Blanc
(se denne); han valdes till ombud för Seine-dep. i
konstituerande församlingen 1848 och i lagstiftande
församlingen 1849. W. grundade 1852 Crédit foncier
i Paris. 1871 ånyo representant för Seine-dep. i
nationalförsamlingen, deltog han flitigt i debatten om
ekonomiska frågor, var frihandelsvän och tillhörde
vänstra centern. 1875 utsågs han till senator
på lifstid. W. var medlem af Franska institutet
sedan 1855. Han gjorde den historiska skolan
(se Nationalekonomi, sp. 514) bekant i Frankrike,
bl. a. genom öfv. af Roschers (se d. o.) lärobok
under titeln "Principes d’économie politique"
(1857). Bland hans arbeten framstå Études
d’économie politique et de statistique (1848),
De l’organisation du Crédit foncier (1849), La
question des banques (1864), La liberté commerciale
(1868) och L’or et l’argent (1870), ett försvar
för den dubbla myntfoten från nya synpunkter.
E. F. K. S-n.
Volpato [vålpatå], Giovanni, italiensk
kopparstickare, f. 1738 i Bassano, d. 1803 i Rom,
började arbeta för brodöser, men öfvergick 1759 till
gravörkonsten och utförde under namnet Renard i
Paris många uppseendeväckande kopparstick. Han begaf
sig därefter till Venezia, där Bartolozzi invigde
honom i konstens alla hemligheter. Sedan han utfört
flera blad efter Piazzetta, Amiconi o. a., begaf han
sig till Rom, där han började utföra stick efter
Rafaels arbeten i Vatikanen. Därmed grundlades en
kopparstickarskola, i hvilken äfven Rafael Morghen
fick sin utbildning. V:s kopparstick utmärkas för
strängaste stilkänsla och finaste användning af
linjemaner, i motsats till hans lärares, som småningom
gick öfver till det vekliga punktermaneret. V:s
förnämsta verk äro Rafaels stanzer och loggier,
hans Sibyllor samt stick efter Sodomas Alexander
och Roxane, efter Luini, Caravaggio, Tintoretto
o. a. För hans graf i Rom (i Santi apostoli)
utförde Canova en härlig minnesvård (1807).
(G-g N.)
Vol piqué [vå’l pike], fr., flygv., brant glidflykt
(se Glidflykt. Suppl.).
Vol plané [vå’l plane], fr., flygv., glidflykt (se
d. o. Suppl.).
Vo’lsci, folk. Se Volsker.
Wolseley [wu’lsli], Garnet Joseph, viscount of W.,
engelsk fältmarskalk, f. 4 juni 1833 nära Dublin,
d. 24 mars 1913 i Mentone, inträdde som fänrik vid
ett infanteriregemente 1852 i hären och kämpade i
Burmakriget (1852 -53), där han allvarsamt sårades, på
Krim, där han, som då öfvergått till ingenjörvapnet,
likaledes svårt sårades under belägringen af
Sevastopol (1855), ì kriget emot seapoys i Indien
(1857 - 58), hvarunder han var med vid belägringen
och intagandet af Lucknow och försvaret af Alumbagh,
samt, som öfversteìöjtnant och generalkvartermästare
vid den fransk-engelska expeditionskåren, i kinesiska
fälttåget (1860). 1861 sändes han till Canada för
att organisera dess försvarskrafter, blef 1865
öfverste och ledde 1870 framgångsrikt expeditionen
mot Red-river-indianerna. 1871-73 var han biträdande
generaladjutant i krigsministeriet. 1873-74
hade han. som generalmajor, öfverbefälet i
Asjantikriget. Han intog därunder hufvudstaden
Kumasi (febr. 1874) och tvang konungen till
underkastelse. För de stora framgångarna hedrades
han med en nationalbelöning af 25,000 pd st.,
hedersborgarskap i London m. m. April 1874 – nov. 1876
var han chef för "the auxiliary force", men utförde
under loppet af 1875 ett uppdrag att sköta styrelsen
öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
