Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volontärskola ... - Volsinii l. Velsina - Wólsinski, H., pseudonym. Se Ducman - Volsk l. Voljsk, stad i ryska guv. Saratov - Volsker (lat. volsci) - Volskiska. Se Italiens fornspråk, sp. 1069 - Volsung (Völsung), en nordisk sagohjälte - Volsungasagan (Völsungasagan) - Volt, fys. - Volta, it., mus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Volsinii-Volta
1030
ningsämbetsman, men också hänsynslös och
vin-ningslysten. Hans vandel var ett dåligt
föredöme för Henrik VIII. Jfr W. Busen, "Drei jahre
englischer vermittlungspolitik 151&-1521" (1884),
"Kardinal W. und die englisch-kaiserliche allianz
1522-1525" (1886) och "Der sturz des kardinals W." (i
"Historisches taschenbuch", 1890), M. Creighton,
"W." (1888), J. Gairdners biogran öfver W. i
"Dictionary of national biography" (d. 62), och
A. F. Pollard, "Henry VIII" (1902; ny uppl. 1905).
Kj. (V. S-g.)
Volsi;nii 1. Ve l si n a, en af de förnämsta
medlemmarna af det etruskiska tolfstadsförbundet (se
Etrusker), låg på ett tuffberg vid floderna Chianas
och Paglias förening. Staden intogs och förstördes af
romarna 264 f. Kr. Under romerska kejsartiden anlades
12 km. därifrån en ny stad V., nu Bolsena. Därifrån
var den ryktbare Sejanus (se denne). På samma plats
som det gamla V. ligger nu Or vi et o (se d. o.). En
mängd graffynd och andra minnesmärken vittna om det
ursprungliga V:s betydenhet. Jfr bl. a. Milani, "Museo
topo-grafìco dell’ Etruria" (1898), och Danielsson,
"Corpus inseriptionum etruscarum", 2 (1907). J-C.
Wólsinski [-Ji’n-], H., pseudonym. Se D u c-m a n.
Volsk 1. V o l j s k. stad i ryska guv. Saratov, på
högra stranden (bergsstranden) af Volga. omkr. 115
km. n. ö. om staden Saratov. V. var för ett
århundrade sedan en liten by (Malikovo), men är
nu en af de viktigaste städerna vid nedre Volga
med liflig handel (export af spannmål, import af
timmer). 36,134 inv. (1911). Staden ligger i en smal
dal mellan kalkklippor - i närheten alabasterbrott
- och omges af trädgårdar. Trädgårdsskötsel är ock
en specialitet för de omgifvande folkrika byarna.
A. N-d.
Volsker (lat. volsci), italiskt fornfolk, härstammande
antingen från umbrer eller osker, bodde i början i
berglandet vid floden Liris (nu Garigliano) och dess
biflod T rems (nu Sacco). Volskerlandet sträckte sig
till Fucinosjön (se C e l a n o) och på andra sidan
till Antium (se d. o.) samt till Velitræ (Velletri)
vid foten af albanska berget mellan Pontinska träsket
och Tyrrhenska hafvet utanför Terracina; därigenom
kommo volskerna i beröring med etruskerna. Efter Korns
grundläggning lågo volskerna i ständig fejd med det
nya folket, ända till dess romarna genom anläggning af
borgarkolo-nier i det volskiska landet mot slutet af
300-talet f. Kr. fingo de gamla fienderna fullständigt
i sitt våld. Förnämsta städerna voro Antium och
Tar-racina. Om deras språk, volskiska n, se Italiens
fornspråk, sp. 1069. J-C.
Volskiska. Se Italiens fornspråk, sp. 1069.
Volsung (V ö l s u n g), en nordisk sagohjälte,
som enligt Volsungasagan var konung öfver Huna-land,
en väldig och segerrik krigare samt stamfader för de
berömde volsungarna. Af hans barn blefvo ryktbarast
dottern Signy (se denna, där ock hennes make S i
g g e i r omtalas) och sonen Sigmund (se denne),
fader till nordens mest frejdade sagohjälte, Sigurd
Fafnesbane. Om V:s födelse, liksom om åtskilliga andra
heroers, förtaljes, att hans moder icke kunde framföda
hononl, hvadan han måste skäras ut ur hennes lif.
Ad. N-n.
Vo’smgasagan (Volsungasagan) tillhör den
mytisk-heroiska sagogruppen inom fornisländ-ska
litteraturen (se Isländska litteraturen,
sp. 960) och behandlar väsentligen samma ämnen -
d. v. s. volsungars och niflungars 1. gjukungars
(se d. o.), men framför allt Sigurd Fafnesbanes
lefnadsöden - som den äldre eddans hjältesånger, af
hvilkas innehåll Volsungasagan ofta endast lämnar
en parafraserad framställning på prosa. Vissa af
delningar af sagan stöda sig dock på andra källor än
eddasångerna och framställa händelserna delvis på
ett annat sätt. Därigenom är den af stor betydelse
för sagoforskningen, liksom den af ven är viktig
därför, att den genom sin parafras af eddadikterna
fyller lakunerna i eddans handskrifter. Den senare,
något mindre, hälften handlar väsentligen om Ragnar
Lodbrok och betraktas därför ofta som en särskild saga
("Ragnars saga LoÖbrókar"), ehuru rätta förhållandet
är det, att "Volsungasagan" från början utgjort
blott en -• visserligen vidlyftig - inledning till
Ragnarssagan, med hvilken den så intimt sammanhänger,
att det är omöjligt att säga, hvar gränsen dem emellan
skulle gå. Denna inledning har tydligen tillkommit
för att åt Ragnars afkomlingar häfda härstamning
från den berömda Volsungaätten genom hans maka Aslög,
en uppkonstruerad dotter till Sigurd Fafnesbane (jfr
Ragnar Lodbrok, sp. 911 f.). Sagan är flera gånger
utgifven; särskildt må nämnas S. Bugges uppl. 1865
och M. Olsens 1906-08. Jfr Nibelungenlied. Ad. N-n.
Volt (fr. volíe, it. volta, af lat. voflvere,
hvälfva), eg. vändning, svängning; kroppens
helomhvälfning framåt eller bakåt under luftsprång;
konstgrepp vid korts blandning, hvarigenom ett visst
kort oför-märkt kommer att ligga på en viss plats i
leken; rid/c. Se R i d b a n a.
Volt (efter fysikern Volta; se denne), fys.,
den tekniska enheten (se Elektriska enheter)
för spänningen eller potentialdifferensen
(jfr Elektrisk potential), l volt är ^ af den
elektrostatiska enheten för potentialdifferensen,
som definieras som den potentialdifferens, som
förefinnes mellan två punkter i ett elektriskt fält,
när öfverflyttningen af en elektrostatisk enhetsmängd
elektricitet från den ena till den andra punkten
är förbunden med en energiutveckling af l erg (jfr
Elektricitetsmängd). Vid kongresserna i Paris 1881 och
1884 samt i Berlin 1905 och London 1908 fastställdes
värdena på de internationella (legala) enheterna för
strömstyrka och motstånd (ampere och ohm). Härigenom
blef det internationella värdet på l volt också
fastslaget. Med tillhjälp af Ohmska lagen definieras
den internationella volten som den spänningsskillnad,
som måste förefinnas mellan ändpunkterna af en ledare,
hvars motstånd är l internationell ohm, för att en
genom densamma flytande ström skall få styrkan l
internationell ampere. Ett Daniells element har en
elektromotorisk kraft af l,09 volt, ett Clark-element
I,oi34 volt vid 15° och ett kadmiumnormal-element
(Weston) l.oiss volt vid 20°. T. E. A.
Voíta [vårlta], it., mus.t vändning, gång. Prima
v., se c ond a v. (förk. I.-ma, II:da). första,
andra gången, beteckning på de takter omkring ett
repris-tecken, hvilka vid reprisens omtagning skola
öfver-hoppas eller spelas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
