- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1059-1060

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volut ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1059

Vom-Von

1060

preussisk förvaltningstjänst och befordrades
1863 till regeringsråd i Breslau. Han
emottog 1867 intendentskapet för hofteatern i
Schwerin och utnämndes 1868 till storhertiglig
kammarherre. _W. författade bl. a. Preussens
staatsverwaltung (1854), ßeise nach Spanien
(1857), Uber theater und musik (1860), Schinkel
als architekt, maler und kunstphilosoph (1864),
Peter von Cornelius (1867), åtskilliga lustspel och
dramer m. m. samt bearbetade för scenen skådespel af
Kalidasa, Shakspere, Calderón. Goethe, Schiller. Ibsen
m. fl. Hans lef-nadsteckning skrefs af hans son Hans
von W. 1883.

3. Hans Paul von W., friherre, son till W.
2. skriftställare, f. 1848 i Potsdam, blef,
i strid mot faderns förkärlek för den klassiska
musiken, en frenetisk anhängare af Wagner efter
att 1868-71 ha studerat språkforskning och mytologi
i Berlin. 1877 drog Wagner honom till Baireuth som
redaktör för "Bayreuther blätter" och med-ledare
af wagnerf öreningen. Hans skrifter bestå ock,
utom bearbetningar af Eddan. Beowulf och Hartmann
von Aues "Der arme Heinrich ",hufvud-sakligen i
wagneristiska arbeten: Der nibelungen-mythus in
sage und litteratur (1876), Thematischer leitfaden,
såväl till Nibelungendramerna som till Tristan
och Parsifal. Die tragödie in Bayreuth und
ihr satyrspiel (1876; 5:e uppl. 1881), Die
sprache in Wagners dichtungen (1878; 3:e uppl. 1889),
en öfversättning af Schurés "Drame musi-cal" (s.
å.), Die religion des mitleidens (1883), Richard
Wagner’s heldeng estalten (1886), Wagne-riana (1888)
m. m. I hans Poetische lautsymbolik (1876; 3:e
uppl. 1897) torde den fantastiska sym-boliseringsvurm.
som utmärker wagnerismen. ha nått sin höjdpunkt.
Senare tillkommo uppsatserna Aus deutscher welt
(1912), tidsdikterna Vom kriege zum frieden! (1915)
och uppsatserna Im deutschen frieden (1918).

4. Ernst L u d w i g von W., friherre,
den föregåendes son, författare, f.
23 april 1855 i Breslau. följde tidigt
med sin engelska moder på resor till
England och Italien, egnade sig flitigt åt musik,
studerade 1876-79 i Strassburg och Leipzig, var sedan
bosatt i Weimar, 1882-93 i Berlin-Charlottenburg,
1893-99 i München, sedan åter i Berlin och numera
i Darm-stadt. Af W:s icke få experiment under ett
ganska skiftande lif är det bekantaste hans försök
1900 att skapa en konstnärlig varieté efter
fransmännens (och i någon mån Holger Drachmanns)
exempel, den s. k. überbrettl, där han
själf uppträdde som sångare och recitatör (se
arbeten af Hertwig. 1901, Moeller van den Bruck,
1902, och Ewers, 1904; "Ord och bild", 1903).
1910 höll han föredrag i Förenta staterna på
inbjudan af Ger-manic society of America; en
litterär frukt af hans resa vardt Der dichter
in Dollarica (1912). W., som genom sin familjs
traditioner är förbunden med den klassiska
epoken och genom sin äfventyrskärlek dras
till det romantiska, är en intensivt modern
författarnatur, som alltid känt sig fängslad af nuets
och samtidens företeelser, olika lefnadskretsar och
befolkningslager. Afgörande för hans litterära
verksamhet var 1880-talets realism, som hos honom
aldrig urartade till objektiv fotografering, hvarifrån
hans starka personliga humor

och mångsidiga konstnärskynne höllo honom
fjärran. Saftig karakteristik, skarp iakttagelse och
outtömliga motiv- och stoffkällor, uppfinningsförmåga,
skaparlust och en betydande berättar- och
skil-dringsgåfva känneteckna honom, konstnärlig
själf-tukt och idéstyrka saknas. Grotesken och
farsen ligga bäst till för hans temperament; komedien
Das Lumpengesindel (1892, 2:a uppl. 1902; skildrar
bohemlif bland tidningsmän och författare), romanerna
Die gloriahose (1897; 50:e uppl. 1910), Der Kraft-Mayr
(1897, med figurer från Liszt-och Wagner-bohem) och
Das dritte geschlecht (1899; 150:e tusendet 1905,
skildringar från de emanciperade kvinnorna), där hans
slarfvigt burschikosa sätt att skildra passar ihop
med ämnet, ha lyckats bäst. Af W:s mer än sjuttio
arbeten må vidare nämnas berättelserna Die kinder
der exzellenz (1888), Die roíe franz (s. å.; 5:e
uppl. 1900), Die entgleisten (1894; 4:e uppl. 1905),
Fahnenflucht (1894; 4:e uppl. 1895), Ecce ego! (1895;
3:e uppl. 1902), Geschichten von lieben, süssen mädeln
(1897), Vom Peperl (1898), Der bibel-hase (1908),
Die grossherzogin a. D. (1908 ;5:e uppl. 1909),
Der ertzketzer (1911), Das kuckucksei (1914) och
Landsturm in feuer (1915). 3. A.L.* 4. B-n B.

Vom 1. Vårn (lat. ramen), zool., kallas den första
delen af magen hos idisslarna (Ruminantia]. Den
bildar en stor, oregelbundet gestaltad säck, hvars
slemhinna är% försedd med ett stort antal tätt
stående utskott. Matstrupen inmynnar i vommen,
och genom en vid öppning står den sistnämnda
i förbindelse med nätmagen (reticu-lum}. Jfr
Idisslare (med fig.) och Mage, sp. 459.
L-e.

Vomb, socken. Se Våmb.

Vombatsläktet. zool. Se Pungdjuren, sp. 599-600,
Australien, sp. 457, och ("vom-baterna") Processus
vermiformis.

Vombsjön. Se V å m b s j ö n.

Wombwell [wn/mbl], "urban district" i
engelska grefsk. York, West Riding. 13,252
inv. (1901). Kolgrufvor.

WomerTs Christian temperance union [wi’mins kri7stjon
tetøprens j?’nion], eng., f ork. "W. C. T. U." Se
Nykterhetsrörelsen, sp. 221.

Women’s guilds [örmins gi’lds], eng. Se Kooperation,
sp. 955.

V?mer 1. Os v?meris, anat., plogben (se d. o.).

Vom?ra (lat. vofmere), kräkas, kasta upp. Se
Kräkning. - Vornit?v, kräkmedel. Se Emetica. -
Vo7mitus matut?nus. Se Magsjukdomar, sp. 517.

Vo’mito negro, med. Se Gula febern, sp. 572.

Von [fann], en tysk proposition, som betyder "från",
"af" och som icke endast i Tyskland, utan af ven i
Sverige, Finland och Danmark blifvit mycket nyttjad
som adelspredikat. Man bör dock akta sig för att
tro, att "von" i ett tyskt namn alltid betecknar
adelskap. Urspr. angaf det endast en persons födelse-
eller verksamhetsort (t. ex. Wolf ram von Eschenbach
= W. från Eschenbach). Då det började upptagas som
adelsmärke, syftade det alltid på adelsmannens
gods eller íörläning. Under 1500-talet blef det
brukligt att bilda nya adelsnamn medelst "von"
framför fingerade ortnamn, och först efter 1630 upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:21:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free