- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1119-1120

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Woynarowski ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1119

Wrangel

1120

1897 redaktionssekreterare i "Svensk läraretidning". -
W. gjorde sig fördelaktigt känd genom sina
humoristiska skildringar af skånskt allmogelif. På
Järrestads härads bygdemål författade han Stuesnack
och stätteslams (1884; 2:a uppl. 1893), Gårafolk och
husmän (1885) m. m., på riksspråket Holger skräddares
(s. å.), I skånska stugor (1886), Hvardagsmat och
gilleskakor (1889), Brokiga bilder (s. å.). Hägringar
(1891), Helgdagsbilder och hvardagshistorier (1893),
Hvardagsid och högtidsfrid (1908; 3:e uppl. 1910)
m. m., samman-lagdt mer än ett trettiotal små
böcker. För en sonettcykel Ängsblommor från skånska
slättbygden erhöll han 1889 hedersomnämnande
af Svenska akademien. Han höll i tiera städer
föreläsningar på skånska bygdemål.

Wrangel, en från Estland härstammande släkt,
som spridt sig till Lettland, Sverige. Ryssland,
Tyskland, Österrike och Holland. Äldre författares
antaganden, att denna släkt skulle leda sitt ursprung
från stamhuset Eeede i Westfalen, uthärda ej en
strängare kritik, och likaså måste en del andra
uppgifter om släktens s. k. "äldsta historia"
h. o. h. hänföras till de vanliga släktsagornas
område. Däremot kan man med tämligen stor visshet
påstå, att den omkr. 1275 i handlingar omnämnde
"Dominus Eilardus de Oberg", somegde jord i
"Uvarangalae" (nu Wrangelshof) i Harrien (Estland)
och 1278 stupade vid Ascheraden. var i förvantskap med
släkten W., inom hvilken namnet Eilard under 1300-
och 1400-talen flera gånger förekommer. Samtidigt
med denne Eilardus och i början af 1300-talet nämnas
flera riddare och landtråd i Estland, skrifvande sig
till eller af "Uvarangalae", "Wranghele", "Wrangell"
etc., hvilka i släkthistorierna pläga räknas till
släkten W. Hittills torde släktnamnet W. ha tidigast
konstaterats hos den i en urkund af 1277 nämnde
"Hen-rikus de Wrangele". Ett äldre antagande, att
alla nu lefvande grenar af släkten skulle härstamma
från den 1342 först omtalade Herman W., har visat
sig vara ohållbart. För samtliga dessa grenars
härstamning från en gemensam rot talar emellertid
den omständigheten, att de alla föra samma stamvapen
(se fig.): en krenelerad. mot sköld-kanterna afhuggen
svart mur i silfverfält. Baron Georges Wrangell i
Reval, som senast sysslat med de olika stamlinjernas
inbördes iörvantskap, kommer till den att man måste
räkna med tre huí-vudlinjer, hvilkas äldsta påvisbara
stamfäder lefvat omkr. tiden 1350-1400, utan att
man med nu tillgängligt material kan utröna deras
släktskap inbördes och med tidigare i urkunder nämnda
personer med namnet W. Den första af dessa linjer,
den, som skref sig till Ro j el och Jensel, härledes
från den i en urkund från 1338 som "biskopens riddare"
omtalade "her Eylharde von Wrangele". Hans ättling
i fjärde led var den Johann W. till Rojel, som 1522
representerade stiftet Dorpats ridderskap vid en
församling i Dorpat. Efter honom blir släktledningen
säkrare, och denna linje utgick på manssidan 1737 med
från svensk till spansk tjänst öfvergångne Fabian W.,
som 1709 blef spansk grefve och vid sin död

slutsatsen,

var fältmarskalk och guvernör i Bruxelles. Den
andra hufvudlinjön kallas af Georges Wrangell linjen
Hoebbet-Adinal och härstammar från en ;’Hermanus de
Yranggele", hvilken 1342 omtalas som "in utroque jure
baccalaureus" och (se ofvan!) med orätt gjorts till
stamfader för släktens alla linjer. Från denna linje
stamma emellertid grenarna Abellen (i Preussen),
Raick (i Ryssland), Adinal (i Ryssland, tidigare
äfven i Sverige), Lägena (i Ryssland och Preussen)
samt sannolikt äfven Tolsburg-Ellistfer. Denna
sistnämnda gren blef ytterligare förgrenad i
Sverige (W. af Ellistfer, W. af Salmis, W. af
Lindeberg), Estland (W. af Ludenhoff) och Holland
(med friherrlig värdighet). Den tredje hufvudlinjen,
Jesse, härstammar från den 1346 som kungligt danskt
råd omtalade Thi-dericus W., farfader till de 1402 i
en för den äldre familjehistorien grundläggande urkund
omtalade bröderna Berthold och Wolmar W. Från Berthold
W. härstamma grenarna Jesse och Huer (i Ryssland),
Sauss (i Sverige), Säg e och Waschel (i Sverige;
W. von Brehmer), Tolks (i Ryssland) samt Koil och Tois
(i Ryssland). Hit hörde äfven de nu utdöda grenarna
W. af Fall och W. af Maidcl. De här efter Georges
Wrangell till Ryssland lokaliserade grenarna torde
till stor del fort-lefva i Estland och Lettland.

Redan under de förste Vasakonungarna flyttade flera
medlemmar of ver till Sverige, hvarest de blefvo
stamfäder för en talrik af komma, men först med
fältmarskalken Herman W. d. y. (se W. 1) och hans son
riksmarsken Karl Gustaf W. (se W. 3) intog släkten ett
mera framstående rum i Sveriges historia. På svenska
Riddarhuset har släkten varit representerad genom 14
olika nummer, och två gånger ha släktens medlemmar
erhållit adlig värdighet i Sverige, utan att därför
taga introduktion.

Såsom krigarsläkt söker familjen W. måhända sin
like. För att häfda sitt rykte som sådan har den
ingalunda behof af den gamla sägnen om de 22 Wranglar,
hvilka skulle ha stupat i slaget vid Poltava. Släkten
räknar 7 personer med titeln fältmarskalk (af
dessa en svensk riksmarsk), minst ett fyrtiotal
generalspersoner samt minst 7 amiraler (af dessa
en svensk riksamiral och en rysk sjöminister). Jfr
H. von Baensch, "Geschichte der familie von W. vom
jahre zwölfhundertfünfzig bis auf die gegenwart" (3
bd, Berlin och Dresden 1887), och recension af nämnda
arbete i "Hist. tidskr." 1888, hvilken innehåller en
mängd rättelser till detsamma. Såväl detta arbete
som R. von Wrangels "Die familie von W. 1887-1908"
(1909) ha utgetts på föranstaltande af den 1885
stiftade Allgemeine stiftung der familie von W. Denna
släktförening plägar samlas till periodiska möten;
sådana ha hållits i Stockholm 1910, i Dresden 1913 och
i Berlin 1920. Om släktens äldsta historia se Georges
Wrangell, "Ätten W:s stamlinjer" (i "Personhistorisk
tidskrift", 1917).

A. Till hufvudlinjen Hoebbet-Adinal höra följande
svenska grenar af ätten.

a)-d). Fältöfversten Herman W:s (d. i senare hälften
af 1500-talet) äldre son, öfversten och landtrådet
Hans W. (d. 1593), blef genom sin son Herman (se
W. 1) stamfader för a) grejliga ätten W. af Salmis
(1651-76) och den ännu fortlefvande b) frìherrliga
ätten W. af Lindeberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free