- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1157-1158

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrede ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1157

Wrede-Wreech

1158

medborgare. Hvad hon utfört, har visserligen haft
sin största betydelse på det personliga området -
någon egentlig organisationsverksamhet har hon icke
bedrifvit -, men hennes arbete för aflägsnande
af missförhållanden i fängelserna får e] skattas
ringa. Slutligen väckte hennes åtgärder i sistnämnda
syfte och af ven hennes inblick i förhållandena
vederbörande tjänstemäns misshag. Smärre oordningar
i Kakola tukthus i Åbo ställdes i samband med hennes
verksamhet och togos till anledning att 1913 förbjuda
hvarje beröring med fångarna utan närvaro af en
fängelsetjänsteman. Åtgärden var riktad mot henne
och väckte stort uppseende samt omöjliggjorde hennes
vidare arbete. Efter revolutionen 1917 återupptog hon
dock på anhållan af fångvårdschefen till fångarnas
stora glädje sin verksamhet. Se E. Fogelberg,
"Fångarnas vän" (1920).

2. Hjr.* 3-4. S. B. 6-7. A. II-ld.*
8. H. W. W. (H.J-dt.) 9-10. M. G. S. 11. T. C.

Wrede, Karl Philip p, furst von, bajersk fältmarskalk,
f. 1767 i Heidelberg, d. 1838, tillhörde en från
Westfalen bördig släkt, som 1790 blef adlad och 1791
erhöll bajersk friherrlig värdighet. W. blef 1792
oberamtsassessor i Heidelberg och vid utbrottet aí
kriget med Frankrike pfalzisk kommissarie vid de
österrikiska trupperna samt förvärfvade sig i denna
egenskap (1793- 98) sådan kännedom i krigsväsendet,
att han 1799 af bajerske kurfursten fick i uppdrag
att bilda en frikår. Med denna utvecklade han sådan
skicklighet, att allt flera trupper tilldelades
honom och att han efter fredsslutet blef medlem af
en kommission för bajerska arméns ombildning. Yid
dennas genomförande 1803 ställdes W. i spetsen
för en sammansatt brigad och öfvertog i början
af nov. 1805 befälet öfver den bajerska kår,
som understödde fransmännen och med hvilken han
höll ärkehertig Ferdinand fjärran från slaget vid
Austerlitz. 1807 stod W. i Polen och Ostpreussen,
förda 1809 2:a bajerska divisionen och hade god
andel i fransmännens seger vid Wagram samt bidrog
kraftigt till Tyrolens underkufvande. Efter freden
(1809) utnämndes W. till fransk grefve. Under kriget
mot Ryssland 1812 öfvertog han efter Deroy befälet
öfver bajerska kåren. På hösten 1813 stod han vid
Inn mot österrikarna, men gjorde genom fördraget i
Ried (okt. s. å.) gemensam sak med dessa och förde
sina trupper till Main, där han dock vid Hanau (se
d. o.) icke lyckades afskära Napoleon återtåget, utan
blef slagen (30-• 31 okt.) och svårt sårad. Under 1814
års fälttåg i Frankrike tillhörde han Schwarzenbergs
armé, slog Marmont vid Rozny och grep betydelsefullt
in i slagen vid Bar-sur-Aube och Arcis-sur-Aube. Efter
hemkomsten fick han befälet öfver de bajerska
trupperna, hvilka han efter att ha som diplomat
deltagit i Wienkongressen 1815 åter förde till

Frankrike. W., som i mars 1814 blifvit bajersk
fältmarskalk och i juni s. å. upphöjts i furstligt
stånd, erhöll 1815 Ellingen (i Nordgau) som ärftligt
furstendöme och manslän under bajersk öfver-höghet,
hufvudsakligen som belöning för det af honom och
Metternich i Paris 3 juni 1814 afslu-tad3, för Bajern
gynnsamma österrikisk-bajerska bytocíördraget. 1822
ställdes W. som generalissi-mus i spetsen för bajerska
hären. Hans staty (modellerad af Schwanthaler) finns
i Münchens "Feldherrenhalle"; en annan minnesvård lät
konung Ludvig I resa i Heidelberg. C. O. N.

Wredes gevär, ett svenskt framladdningsgevär med 12,17
mm. kaliber, konstrueradt af dåv. generalmajoren
frih. F. Wrede och fastställdt för svenska armén
1863. Detta gevär var då det, som näst det schweiziska
(10,5 mm.) hade den minsta kalibern. Det hade en
utgångshastighet af 480 m. och var i ballistiskt
afseende vid denna tid det bästa i Europa. Geväret
ändrades sedan till 1860 -67 samt 1860-64-68 års
gevär. H. W. w.*

Wrede-Sparre, Axel. Se S p a r r e 24, sp. 583.

Wreech [vr?ch], Curt Friedrich von, tysk militär i
svensk tjänst, uppfostrare (födelse-och dödsår ej
kända), tillhörde en gammal pommersk adlig ätt och
var son till preussiske generallöjtnanten Joachim
Friedrich von W. (f. 1650, d. 1724) samt broder till
preussiske generallöjtnanten Adam Friedrich von W. Han
inträdde 1707 i svenska hären och var kapten vid
d’Albedyhlls livländska dragonregemente, då han jämte
sin chef och andra tillfångatogs vid ryssarnas attack
på ståndkvarteret Ratsjovskij i Ukraina 16 febr. 1709,
fyra och en half månader före Poltavakatastrofen. Han
fördes till ukrainska gränsstaden Zevsky, i dec. till
Moskva, i början af 1710 till Klinov vid Vjatka och på
våren 1711 till Tobolsk, dit han anlände i aug. jämte
en af delning fångar. Sjukdom och fångenskapens elände
hade då vändt hans hjärta till religiösa ting. I
Zevsky läste han för första gången bibeln; i Klinov
fann han själsfränder bland de andre officerarna,
läste predikan för skaran af medfångar och befästes
i sin omvändelse genom Arndts "Wahres christen-thum"
m. fl. uppbyggelsetöcker. W. har blifvit minnesvärd
genom den skola, som han under nära ett årtionde
höll i Tobolsk för därvarande svenskars barn och
hvilken var inrättad efter den dåtida pietismens
grundsatser. Sedan han på begäran gett undervisning
åt ett eller annat barn af de fångne, tog han 1714
några i helpension hemma i sitt trånga kvarter,
flyttade kort därefter med 7 gossar till ett större
rum och skaffade 1715 skolan eget hus, hvilket dock
snart nedbrann vid en stor eldsvåda. Yid samma tid
fick W. en större sändning penningar och böcker
från pietist-Isdaren A. H. Francke i Halle, med
hvilken han 1713 öppnat korrespondens, och hösten
1715 stod ett nytt skolhus med fyra salar färdigt,
hvarefter elevantalet hastigt tillväxte. Anstalten var
egentligen en småbarnsskola för gossar och flickor,
dit af ven några af ryska befälets barn sattes, men
äfven vuxna personer sökte där inträde. Flertalet
bodde och åt inom skolhuset, däribland lärarna,
som voro officerare, och för elevernas undervisning
erlades in^en af gift, endast för kosthållet (dock
hade många äíven detta fritt). Med anstalten var från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free