Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vretblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ragnvald Knaphöfdes kor), troligen för konung
Inge d. y. och hans drottning Ulfhild (möjligen
äfven för konung Magnus Nilsson), öfver dessa
kungliga personer finnas nämligen på olika ställen
i kyrkan grafmonument, som konung Johan III låtit
uppsätta. Gräfningar i det nämnda kapellet ha gjort
antagligt, att alla dessa kungliga personer begrafts
där. Ragnvald Knaphöfde och Sune Syk, som äfven ha
liknande monument i kyrkan, synas däremot ej ha fått
sitt hviloställe där. (Se C. M. Fürst, "När de döda
vittna", 1920, och N. Beckman, "Konungagravar och
medeltidshistoria", i "Fornvännen", 1921.)
Klosterbyggnaderna, som bildade en hel murinhägnad
komplex, föllo under 1600-talets lopp till största
delen i ruiner. Själfva klosterhuset har nu sedan
1916 utgräfts; den förnämsta delen ansluter sig
till kyrkans norra korsarm. Där ha påträffats
murrester till öfver manshöjd af det i nordlig
riktning utspringande klosterhuset. Det rum,
som ligger närmast kyrkan, var under medeltiden
sakristia. I öfre våningen har klostrets sofsal
gått fram ända till koret, dit man kunde komma ned
genom en ännu i korväggen synlig dörr. Denna del har
nu uppförts till sin gamla höjd. I bottenvåningen
har inrymts transformatorn till kyrkans elektriska
värmeledning; i öfre våningen ha två rum inredts,
till hvilka man kommer på den delvis rekonstruerade,
men delvis ännu bibehållna trappa, utför hvilken
nunnorna gingo till sina nattliga mässor; ett af
rummen är kyrkans nya sakristia. I öfrigt finnas i
denna länga lämningarna af den forna kapitelsalen,
parlatoriet m. m. Väster om denna länga och omedelbart
intill kyrkans nordmur ligger klostergården med sin
brunn. Rundt gården löper korsgången. I n.v. ligger
det gamla refektoriet. Murarna kvarstå i allmänhet
till 1/2 m. höjd. Utgräfningen omfattar det väsentliga
af själfva klosterbyggnaden. Nordöst om denna låg
den gamla klosterträdgården, nu klockarboställets
mark.Prästgårdens trädgård ligger helt inom det
forna klosterområdet. Af de byggnader, som legat här,
finnes ännu kvar ett stort spannmålsmagasin byggdt
af kalksten samt täckt med fyra stora korshvalf. Se
H. Brilioth, "Vreta. Klosterminnen" (1892), O. Vågman,
"Vreta kloster. Historik jämte vägledning vid besök"
(1904), och S. Curman i "En bok om Östergötland" (1915).
2. Socken i Östergötlands län, Gullbergs härad. 5,732
har. 2,783 inv. (1920). Vreta kloster bildar med
Stjärnorp ett pastorat i Linköpings stift, Gullbergs
och Bobergs kontrakt.
1. C. S-e. E. Lbg.
Vretblad, Viktor Patrik, organist, tonsättare,
musikskriftställare, f. 5 april 1876 i Svartnäs,
Dalarna, blef student 1895 och var 1895–1900 elev vid
konservatoriet i Stockholm, där han redan 1896 tog
organist-, kyrkosångar-och musiklärarexamina. Med
statens tonsättarsti-pendium reste han 1901 till
Tyskland. V. blef 1900 organist vid fransk-reformerta
församlingens kyrka i Stockholm och är sedan
1907 organist vid Oskars kyrka, där han jämte
kantor O. T. Sandberg (se denne) alltifrån 1909
förtjänstfullt anordnat motettaftnar med historiska
program. Han har dessutom gett orgelkonserter och
uppträdt som pianist. V:.s icke särdeles många utg. kompositioner
(piano- och orgelstycken, solosånger,
körverk med orgel o. a.) visa honom som melodiker,
gärna påverkad af svensk folkton, och intresserad
har-moniker. Välgjordt är ock hans arrangemang Ur
Wagners operor. Ett värdefullt bidrag till svensk
musikforskning utgör V:s i 2 bd 1914 utg. arbete om
J. H. Roman (se denne, sp. 699), och ett näraliggande
ämne har han behandlat i Konsertlifvet i Stockholm
under 1700-talet (1918). Som musikkritiker har
P. medverkat i flera olika huivud-stadstidningar. Vid
sidan af sina musikvärf har han egnat sig åt
tjänstemannabanan. E. o. post-expeditör 1900, blef han
1917 förste postexpeditör hos Generalpoststyrelsen,
är dessutom sedan 1915 kamrerare i Dramat, och
mus. artisternas pensionsförening samt sedan 1919
sekreterare i föreningen Svenska tonsättare. -
Hans hustru (sedan 1908) Ingrid Karin V., född
Bodman, violinist, f. 1883 i Stockholm, elev
af Book, Zet-terqvist och Marteau, sköter l.a
altfiol i Stockholms konsertförenings orkester.
E. F–t.
Vreten, egendom i Edåsa socken, Skaraborgs län,
omfattar 4 3/8 mtl jordbruksfastighet med 431,400
kr. tax. värde (1918). Till egendomen höra tegelbruk,
mejeri, kvarn och ångsåg. Corps-de-logiset är
ett envånings stenhus med högt brutet tak och två
fristående flyglar. V., som förut lydt under Kaflås,
blef på 1870-talet själfständig egendom inom grefliga
ätten Posse. Nuv. egare är grefve N. F. Posses stärbhus.
E. A–t.
Wretlind, Erik Vilhelm, läkare, skriftställare,
riksdagsman och nykterhetsfrämjare, f. 17 dec. 1838 i
Nyköping, d. 31 juli 1905 i Stockholm, blef student
i Uppsala 1857, promoverades till med. doktor 1867,
öppnade s. å. i Göteborg ett mediko-gymnastiskt
institut och var 1879- 91 öfverläkare vid
Djursätra brunn. Han deltog i uppsättandet af
"Göteborgs veckoblad" (1874) och arbetade flitigt
i dess redaktion. Styrelsemedlem i Göteborgs
evangelisk-lutherska missionsförening från 1869,
var han 1875-87 dennas ordf. Genom hans initiativ
tillkom den s. k. Betlehemskyrkan i Göteborg (invigd
1881). 1887 flyttade W. till Stockholm. Han redigerade
1882-97 läkartidskr. "Eira" (se d. o.) och utgaf
därjämte sedan 1886 halfmånadsskriften "Hälsovännen"
(se d. o.) samt sedan 1888 månadsskriften "Jordemodern" (se d. o.).
Bland W.s i bokform utgifna skrifter märkas Om rörelsekuren eller
kinesitherapien (1874), Mannens slägtlif (1890; 7:e uppl. 1905)
och Kvinnans slägtlif (1891; 6:e uppl. 1914). Af hans i medicinska
tidskrifter införda uppsatser må nämnas Undersökningar rörande
Stockholms mortalitet (i "Nordiskt medicinskt archiv", 1866),
belönt med Sv. läkaresällskapets halfsekelmedalj i silfver.
I riksdagens Andra kammare, hvarest han var ombud för Göteborgs
stad 1885-87 och 1888-90, gjorde han sig bemärkt som en bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
