- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1257-1258

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vådaed, jur. - Vådevill (fr. vaudeville, urspr. vau de Vire) - Våfflor, kokk. - Våg är den gemensamma benämningen för de instrument af olika slag, med hvilka en kropps vikt bestämmes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1257

Vådevill-Väg

1258

eller brandstodsföreningarnas (se Brandförsäkring,
sp. 1463) försäkringsvillkor innehålla regelmässigt,
att det kan föreskrifvas försäkringstagare,
eventuellt också hans hustru, att íör utbekommande
af försäkringssumman efter liden brandskada inför
domstol eller domare aflägga dylik vådaed. Emellanåt
skall enligt samma villkor jämväl försäkringstagarens
uppgift om den förstörda eller skadade egendomens
värde edligen bekräftas, på sätt Rättegångsbalken
kap. 17 § 35 anger. Våra brandförsäkringsaktiebolag
kräíva äf-venledes någon gång enahanda edliga
försäkringar. Stadgad praxis hos underrätterna
är att tillåta edens af läggande i enlighet med
vederbörande bolags föreskrift och sedan meddela
besked därom i form af utdrag ur domboken.
C. G. Bj.

Vådevill (fr. vaudeville, urspr. vau de Vire),
urspr. namnet på en tillfällighetssång, som redan på
1300-talet sjöngs vid festliga tillfällen af ett af
tidens många litterära sällskap i den normandiska
Viredalen (Val de Vire). Under 1400-talet var den
berömdaste af vaux de Vire-skal-derna Basselin (se
d. o.), hvilken tyckes ha åtnjutit stort rykte ännu
i början af 1600-talet, eftersom Jean Le Houx (se
d. o.) nämner honom som sin föregångare. Urspr. hade
dessa sånger behandlat mycket växlande ämnen. De hade
utgjorts af kärlekssånger, pastoraler. historiska
och - ej minst - politiska sånger, men Jean Le
Houx gjorde dem till dryckesvisor. Under loppet af
1600-talet förvandlades ordet vau de Vire till vau
de ville under inflytande af en folklig etymologi
(dylika sånger sjöngos öfverallt i staden således
"à vau la ville", som man sade), och samtidigt
öfvergår ordet att beteckna en visa i allmänhet. Då
dylika visor ofta utgjorde det väsentliga
innehållet i smärre teaterstycken af öfvervägande
satiriskt eller frivolt skaplynne, kom i början
af 1700-talet termen att beteckna äfven ett slags
smärre skådespel med inlagda sånger ("kupletter")
och beledsagade af musik. Dylika stycken uppfördes
tidigast på marknadsteatrarna, men 1790 fick Paris
en särskild vådevillteater. Senare ha vådeviller
hufvudsakligen spelats på Palais Royal-, Cluny-
och Déjazet-teatrarna. Epokgörande för vådevillens
utveckling var särskildt Scribes verksamhet. Han gaf
den större omväxling, fastare dramatisk byggnad och
förde den närmare nutidslifvet. I sitt inträdestal i
Franska akad. (1836) sökte han också uppvisa genrens
betydelse. Andra berömda franska vådevillförfattare
äro Dumanoir, Lauzanne, Marc Michel, Labiche,
Meilhac och Halévy, Chivot, Duru. Från Frankrike
spred sig genren till Tyskland, där den ofta fått en
sentimentalare färgton, och till Danmark, hvarest
den infördes af J. L. Heiberg, som sett vådeviller
spelas i Paris och särskildt sedan ett Hamburgsällskap
i Köpenhamn haft framgång med ett liknande stycke,
fick mod att själf försöka sig i genren. 28 nov. 1825
uppfördes hans första vådevill, "Kong Salomon og
Jörgen hattemager", som följdes af många andra, såsom
"Aprilnarrerne" och "Rescen-centen og dyret". Heibergs
försök bleí af stor betydelse, då det lyckades honom
att på denna väg förnya det nationella lustspelet,
som legat nere sedan Holbergs dagar. Genom inflytande
från Bellman fingo dessa danska vådeviller ett rikare
musikaliskt innehåll. Heiberg skreí till genrens
försvar en afh.,

Vådevillen som dramatisk digtart (1826),
och fick många efterföljare, såsom H. Hertz,
Hostrup, Overskou, E. Bögh m. fl. Bland svenska
vådevillförfattare märkas bl. a. A. Blanche,
A. Säfström och J. Jolin. Omkr. midten af 1800-talet
blef vådevillen urmodig. Realismen var i växande,
och nian stötte sig på, att i dessa ofta borgerliga
och folkliga skildringar dialogen esomoftast
afbröts och of ver gick i kuplettstrofer.
J- M.

Våfflor, kokk., bakverk. Ordet härledes vanligen från
ty. wabe, honungskaka, men torde af våra förfäder
ha satts i sammanhang med Vår Fru (Jungfru Maria);
våfflor äro ännu i dag i en stor del af Sveriges
hushåll en vanlig rätt på Våffeldagen (Jungfru Marie
bebådelsedag). Våfflorna, som göras af fet och god
grädde, nykärnadt smör samt ägg, mjöl och vatten eller
snö, gräddas ofta i särskilda järn, fyrkantiga, ofta
äfven runda större "våffeljärn", i hvilka senare på
en gång framställes "en lagg", fem sammanhängande
hjärtformiga våfflor, som äro lätta att lösgöra
från hvarandra. Stundom sker våffelgräddningen,
åtminstone då den försiggår i större skala, ofta
i s. k. "våffelbruk", på särskildt för ändamålet
konstruerade gas- eller elektriska ugnar. Det finns
flera slag af våfflor; det finaste är äggvåfflor,
de minst omtyckta äro de, som göras af jäsdeg. Dessa
bli lätt tunga och svårsmälta. Alla våfflor böra
vara lätta och frasiga. Med syltad frukt eller bär
äro våfflor en särdeles smaklig anrättning.

Våg är den gemensamma benämningen för de instrument af
olika slag, med hvilka en kropps vikt bestämmes. Den
för vägning af smärre före-

Fig. 1. Stativvåg.

mål oftast använda s. k. stativvågen (fig. 1) utgöres
af en likarmad häfstång (balansen, våg-balken),
hvars båda armar äro så lika hvar-andra som möjligt
å ömse sidor om den egg af härdadt stål, på hvilken
rörelsen sker. Eggen hvilar på ett underlag af stål
eller agat. Balansens tyngdpunkt är belägen något
under eggen, så att balansen, då den icke är belastad,
antar horisontal ställning. En visare (tunga], som är
vinkel-rät mot balansens längdriktning, anger uppåt
eller nedåt, när balansen står horisontalt, i hvilket
fall visaren bör stå lodrätt. Yid ändpunkterna af ba-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free