- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
143-144

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Den afgörande krisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

formligen tillbakavisat Greys senaste
medlingsförslag med hänvisning till, att krigstillstånd med
Serbien inträdt och att dess svarsnot därför av
senare händelser bragts ur räkningen. Inför den
starka tyska påtryckningen bekvämade han sig nu
omsider att ingå på direkta förhandlingar med
Ryssland (30 juli). I öfrigt förhalade han sitt svar,
men efter en ny tysk påtryckning, hvari
hänvisades till, att Österrike framstod som obetingadt
önskande krig, förklarade sig Berchtold (31 juli;
meddeladt till Berlin först 1 aug.) antaga äfven
Greys förslag om medling, dock på det villkor,
att de militära operationerna mot Serbien skulle
fortfara och att England förmådde ryska
regeringen att hejda den mot Österrike riktade partiella
ryska mobiliseringen, i hvilket fall Österrike å sin
sida skulle kontramandera sina militära
motåtgärder i Galizien. Samma dag (31 juli) antog äfven
Ryssland medlingsförslaget, dock endast under
villkor, att Österrike hejdade sin frammarsch på
serbiskt område, erkände, att dess konflikt med
Serbien blifvit en fråga af europeiskt intresse och
att stormakterna skulle af göra, hvilken godtgörelse
Serbien – utan intrång i dess oberoende eller
rättigheter som suverän stat – skulle ge Österrike; i
så fall skulle Ryssland utfästa sig att ”iakttaga en
afvaktande hållning” (Grey hade i Petersburg
föreslagit en längre gående formel: ”suspendera
sina militära förberedelser”). Enigheten om
de militära och politiska förutsättningarna för
dessa förhandlingar var sålunda långt ifrån
fullständig, men man hade dock väsentligt närmat
sig hvarandra. Då bragtes emellertid hela
medlingsaktionen – till hvilken äfven hört en liflig
personlig telegramväxling mellan kejsarna Vilhelm
och Nikolaus – att stranda genom den allmänna
ryska mobiliseringen, hvilken, tidigare i
hemlighet inledd, offentligen kungjordes 31 juli på
morgonen. Vid middagstiden s. d. utfärdades order
om allmän österrikisk-ungersk mobilisering. Ryska
och franska försök att senare (med tanke på
alliansaftalens lydelse) framställa den ryska
mobiliseringen såsom senare tillkommen än den
österrikisk-ungerska och utgörande ett svar på denna
vederläggas af obestridliga kronologiska fakta.
A andra sidan fattades det österrikiska beslutet
om allmän mobilisering utan kännedom om, att
allmän rysk mobilisering formligen beslutits eller
kungjorts. – Ryska regeringen hade redan 25
juli offentligen meddelat, att Ryssland ”ej kunde
förbli likgiltigt” i fråga om konflikten mellan
Österrike-Ungern och Serbien, och s. d. fattades
ett inledande mobiliseringsbeslut. Om därpå
följande successiva militära åtgärder från rysk sida
råder ännu någon oklarhet, och Nikolaus sökte
förgäfves 29 juli återkalla en då utfärdad
mobiliseringsorder, men hölls (enligt 1917 af förre
krigsministern Suchomlinov och förre generalstabschefen
Janusjkjevitj inför rätta afgifna förklaringar) i
okunnighet om, att hans kontraorder ignorerades,
till dess man förmått honom att åter ändra mening.
Tyska regeringen hade 29 juli genom ambassadören
Pourtalès meddelat den ryska, att fortsatta
ryska mobiliseringsåtgärder måste leda till tysk
mobilisering. Af tyska militärmyndigheter ansågs
nämligen undantagslöst, att allmän rysk
mobilisering vore liktydig med krig – så förklarades
för öfrigt också uttryckligen tills ett par år före
krigsutbrottet i de ryska mobiliseringsreglerna –
och med hänsyn till Tysklands vid ett tvåfrontkrig
svårt utsatta läge ansågs allmän rysk mobilisering
böra automatiskt medföra allmän tysk.
Omedelbart efter det att den ryska mobiliseringsorderns
bekantgörande blifvit kändt i Berlin och
rapporter från gränsen om dess begynnande
faktiska verkställande ingått, på förmiddagen 31 juli,
beslöts där proklamering af ”tillstånd af hotande
krigsfara”. Samtidigt beordrades Pourtalès att i
form af ultimatum med 12 timmars frist kräfva
ryskt inställande af alla mot Tyskland och
Österrike-Ungern riktade krigsåtgärder; vägran eller
svarets uteblifvande skulle medföra tysk
mobilisering. Samtidigt ställdes, med 18 timmars frist,
till Frankrike en förfrågan, om det ämnade bli
neutralt i ett krig mellan Ryssland och Tyskland.
Då ryska regeringen afvisade det tyska krafvet,
afgaf Pourtalès 1 aug. på e. m. Tysklands
krigsförklaring mot Ryssland, och s. d. på e. m.
utfärdades tysk order om allmän mobilisering.
Franska regeringen besvarade frågan om neutralitet
med, att Frankrike skulle ”handla så, som dess
intressen bjödo det”, och äfven där utfärdades 1
aug. på e. m. order om allmän mobilisering,
hvarvid för undvikande af gränssammanstötningar en
10 km:s-zon vid gränsen upprättades, som ej
skulle få beträdas af trupperna. De tyska
trupperna hade likaledes erhållit order om att strängt
respektera gränsen, men å ömse sidor förekommo
de följande dagarna smärre kränkningar af
grundsatsen om gränsens respekterande. Af politiska
skäl önskade Tyskland att ej genom krigsförklaring
mot Frankrike framstå som den anfallande och.
dröjde därför med denna till 3 aug. på e. m.
Den afgafs då, klumpigt motiverad af en del
uppräknade franska krigsåtgärder på tyskt område,
hvilka påståenden emellertid senare snart nog
utreddes bero på grundlösa, af lättrogenhet och
nervositet hos lokala militära myndigheter föranledda
rapporter. Att tyska regeringen genom sina
ultimata af 31 juli till Ryssland och Frankrike skulle
ha sökt förstöra de just då förbättrade utsikterna
till rysk-österrikisk uppgörelse, har ibland påståtts
från ententehåll, men vederlägges genom intensiteten
af Tysklands, visserligen alltför sent igångsatta,
fredspåtryckning i Wien dessa sista dagar.

Tysklands, urspr. af generalstabschefen Schlieffen
utarbetade, fälttågsplan för ett krig på två
fronter var byggd på anfall mot Frankrike och
snabbt afgörande där, innan ryssarna hunnit
tränga alltför djupt in i östra Tyskland. Tyska
generalstaben hade länge ansett vägen genom
Belgien vara den enda härför möjliga samt tillrådde
den nu, trots den ökade risk den medförde för
brytning med England, hvarvid rikskansleren
Bethmann-Hollweg – liksom i fråga om krigsförklaringen
mot Ryssland – fann det omöjligt att
motsätta sig generalstabschefens bestämda förklaring,
att ”det militära tvånget var absolut”. England
inledde redan 31 juli sin aktion genom samtidig
förfrågan hos Frankrike och Tyskland, om de
ville förplikta sig att respektera Belgiens
neutralitet, så länge den ej kränktes af annan makt.
Frankrike svarade jakande, Tyskland åter förklarade
undvikande, att ett bestämdt svar skulle röja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free