Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växjö-Alfvesta järnväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
län 8,814 kvkm., 181,402 inv. och på Kalmar län
5,777 kvkm., 137,940 inv. Om V. och Kalmar stifts
områden före 1915 se kartan till art.
Ecklesiastik indelning. Om arbeten rörande V. före
sammanslagningen se Herdaminne, sp. 496;
om Kalmar stiftsdelen se A. Ahlqvist och N. I.
Löfgren, "Tjenstemännen vid församlingarne och
läroverken uti Kalmar stift" (3 dir, 1836–41) med
fortsättning af P. Sjöbring (1885).
Växjö–Tingsryds järnväg (sign. W. T. J.),
smalspårig (1,067 m.), 45,9 km. lång, eges och trafikeras
af Växjö–Tingsryds järn vägs-a.-b., Växjö.
Järnvägen sträcker sig från Växjö i sydlig riktning
till Tingsryd och öppnades för trafik 26 nov. 1897.
Vid 1919 års slut utgjorde den bokförda byggnadskostnaden
för järnvägsanläggningen 935,466 kr.
och för den rullande materielen 175,000 kr. Med
tillägg af 3,453 kr. för inventarier uppgick totala
bokförda byggnadskostnaden således till 1,113,919
kr. S. å. utgjorde aktiekapitalet 886,400 kr.,
reservfonden 45,000 kr., reparations- och förnyelsefonden
110,000 kr. och öfriga fonder samt reserverade medel 14,141 kr.
F. P.
Växjö–Virserums järnväg (sign. V. V. J.),
smalspårig (0,891 m.), 86,8 km. lång, eges och
trafikeras af Växjö–Virserums järnvägs-a.-b. med
styrelsesäte i Växjö. Äldsta delen af denna bana,
Växjö–Klafreström (43,6 km.) öppnades
för trafik 26 nov. 1895. Sträckan Klafreström
–Åsheda (16,4 km.) öppnades 25 juni 1902 och
linjen Åsheda–Virserum (26,6 km.) 27 dec.
1911. Vid 1919 års slut utgjorde den bokförda
byggnadskostnaden för Växjö–Virserums järnväg
för järnvägsanläggningen 2,150,283 kr. och för
den rullande materielen 203,900 kr. Med tillägg
af 3,769 kr. för inventarier uppgick totala, bokförda
byggnadskostnaden således till 2,357,952 kr.
S. å. utgjorde aktiekapitalet 1,620,100 kr., reservfonden
110,000 kr., reparations- och förnyelsefonden
300,000 kr. och öfriga fonder samt reserverade
medel 372,121 kr. F. P.
Växjö Östregård, municipalsamhälle. Se Växjö
landsförsamling.
Växla, jaktv. Se Växel.
Växlet, Norra och Södra, två fyrar i
Furusundsleden till Stockholm, den förra belägen
på skäret V., på 59° 35’ 17" n. br. och 18° 43’
56"; ö. lgd från Gr., den senare strax s. därom
(59° 35’ 11" n. br., 18° 44’ 7" ö. lgd). Den
förra uppfördes 1881 och ändrades 1906, den
senare uppfördes 1906. Norra V. är en klippfyr
med lins af 6:e ordningen, 4,5 m. höjd öfver vatt-
net samt 6, 4 och 3 bågminuter lysvidd för olika
ljus. Södra V. är blixtfyr med hvitt agaljus, lins
af 6:e ordningen, 4,5 m. höjd öfver vattnet samt
8 bågminuter lysvidd.
Växpunkt, bot., detsamma som
vegetationspunkt. Se Skott, sp. 1140.
Växtalbumin, kem. Se Ägghvita.
Växtanatomi, läran om växternas väfnader. Se
Anatomi, Botanik, sp. 1305 f., och
Histologi.
Växtaska, tekn. Se Aska 1.
Växtbaser. Se Alkaloider samt Xantin.
Växtbiologi, bot. Se Botanik, sp. 1302.
Växtcell, bot. Se Cell, sp. 1387-93.
Växtdjur, zool. Se Zoofyter.
Växtdun. Se Beklädnadsväxter, sp.
1237, och Kapok.
Växtelektricitet. På grund af de ständiga och
olikartade kemiska omsättningarna i växtkroppen,
cellernas olika osmotiska tryck och protoplasmamembranens
semipermeabilitet gynnas uppkomsten
af elektriska potentialdifferenser, hvilka i sin tur
ge upphof till strömmar. Man har hos växter uppmätt
potentialdifferenser på 0,1-0,14 volt mellan
olika delar. Genom yttre påverkan kunna de ytterligare
ökas, t. ex. genom narkotisering, lokal
syrebrist o. s. v. Normalt pläga motsvarande
punkter på symmetriska blad och skott ha samma
potential. Bladnerverna ha en högre potential än
bladköttet. Ansenliga potentialdifferenser uppträda
vid retning af Mimosa, Dionoæa o. a. seismonastiskt
retbara växter. Vid sårretning synes såret
bli negativt emot de friska partierna.
Som ledningsmotståndet i växten är l-2 mill.
ggr större än hos kvicksilfver, bli de naturliga
elektriska strömmarna mycket svaga. En utjämning
af potentialdifferenser kan ske äfven genom
luften, i den mån denna är ioniserad. Förändringar
i luftens elektriska ledningsförmåga inverka
därför på växterna. Särskildt tyckes en del rörelser
influeras (t. ex. sömnrörelse hos Phaseolus-blad).
Den atmosfäriska elektriciteten inverkar
naturligtvis afsevärdt genom de strömningar den
inducerar. Man har funnit, att växternas assimilationsintensitet
förändras under åskväder. H. L-dh.
Växter (lat. plantæ) utgöra den andra stora,
sedan lång tid tillbaka uppställda afdelningen af
den organiska världen, växtriket (lat. regnum
plantarum, regnum vegetabile). Till de skillnader
mellan växter och djur, som upptagas i art. Djur,
kan läggas följande. De högre djurens kropp uppnår
höjdpunkten af sin utveckling vid en bestämd
ålder, då den är fullt utvuxen och har alla för
arten karakteristiska organ utbildade; någon tillväxt
eller nybildning af vegetativa organ försiggår
därefter icke. Växtkroppen tillväxer däremot
ända till individens död, och organ nybildas
oupphörligt. Alla växter bestå af en (encelliga
växter, protofyter) eller flera celler (flercelliga
växter, metafyter). En mellanställning intaga de
växter, som bestå af cellkolonier. Om växtcellen
se Cell 2 och Cellbildning. Cellerna äro
hos de högre växterna (fanerogamer och ormbunkar)
och äfven hos vissa lägre, t. ex. många
lafvar, svampar och större alger, förenade till
karakteristiska s. k. väfnader (se Cellväfnad).
Om växternas upptagande och omsättning af näringsämnen
se Andning 2, Assimilation 3,
Insektätande växter, Näring 2,
Parasit 3, Saprofyt och Transpiration.
Växternas rörelser behandlas i art. Rörelsefenomen
hos växterna och Spridningsanordning.
Rörelserna utlösas ofta
genom inverkan af ett yttre agens (ljus, tyngd-
kraften, mekaniskt tryck o. s. v.) på särskilda
sinnesorgan (se Sinnesorgan 2). Vissa växter
kunna utveckla ljus (se Ljusfenomen, Växternas).
De högre växternas hufvudorgan äro rot,
stam och blad; om dessas olika utseende,
funktioner och inre byggnad se specialartiklar. Äfven
hos mossor och andra lägre växter (alger, lafvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
