Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 643-644 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttrotitanit ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Yverdon-Yxa

644

Yverdon .[ivörda7], ty. l>’ferlen, lat. Eburodunum,
stad i schweiziska kantonen Vaud, nära Thièles
utlopp i Neufchåtelsjön, 28 km. n. om Lausanne.
Omkr. 9,000 inv., de fleste fransktalande pro-
testanter. Tvål- och tobaksindustri. Stadens största
sevärdhet är ett gammalt slott, uppfördt på 1100-
talet af Konrad af Zähringen, 1536-1798 säte för
Berns landfogdar och 1805-25 lokal för Pesta-
lozzis läroanstalt. Omkr. l km. s. ö. om staden
ligger B a i n d’Y. med svafvelhaltiga källor, som
förmodligen tagits i bruk redan af romarna. Be-
fäst plats på romarnas tid, tillhörde orten därefter
konungariket Burgund, hertigarna af Zähringen,
Savojen 1259-1536 (med undantag af 1475-78)
samt därefter till 1798 Bern. A. N-d.

Yves [iv], fransk namnform för Ivo (se d. o.).

Yvetot [ivøtå7], stad i franska dep. Seine-infé-
rieure (Normandie), 34 km. n. v. om Rouen. 7,126
inv. (1911). Jämte ett litet stycke land bildade
Y. länge ett suveränt område, hvars innehafvare
bar titeln "konung" (rot d’Y vetot). Sagan berät-
tar, att den frankiske konungen Klotar I (d. 561),
som mördat sin vasall Gautier, herre till Y., i
Soissons kyrka, till försonande af sin feloni (se
d. o.) befriat Y. från frankisk myndighet och upp-
höjt det till arfkonungarike. Säkert är i alla fall,
att innehafvarna af Y. buro konungatitel och fingo
den erkänd af franska konungar. 1681 afskaffade
parlamentet suveräniteten. Innehaf våren kallade
sig därefter "furst" (prince d’Y vetot), och om-
rådets invånare voro ända till den stora revolu-
tionen fria från skatter till staten. Särskildt be-
kant har Y. blifvit genom Bérangers godmodigt
skämtsamma visa "Le roi d’Yvetot". A. N-d.

Yvois [ivrøa7], stad. Se C ar i g n a n.

Yvon [i vä7], Adolph e, fransk målare, f.
1817 i Luxembourg, d. 1893 i Paris, var lär-
junge till Delaroche, begaf sig 1843 till Ryssland,
där han gjorde lyckade studier af rysk historia
och ryskt lif, samt målade Slaget på Kulikovska
fältet mellan ryssar och tatarer (1850). Efter sin
hemkomst upptog han nationella ämnen, Napoleons
öfvergång öfver S:t Bernhard (1853), Marskalk
Ney betäcker reträtten i Ryssland (1855, nu i
Versailles). På grund af detta arbete erhöll han
af regeringen uppdrag att för museet i Versailles
skildra hjältedaterna i Krimkriget. Han gjorde
studier på ort och ställe, bemödande sig liksom
Horace Vernet att troget återge terrängen, hän-
delsernas yttre förlopp och de olika truppslagens
deltagande i striden. I tre taflor, hvilka höra till
de största i Versailles, skildras stormningen af
Malakovtornet i dess olika moment (1857-59).
Taflorna äro i enskildheter lyckade, men ega föga
sammanhållning och enhet. Ännu mindre lyckades
Y. skapa ett helt i skildringen af Slaget vid Sol-
ferino (1861, Versailles). Bättre lyckades han i
framställningen af Slaget vid Magenta (1863), som
är mera uppfattadt i likhet med Malakovtaflorna.
Misslyckadt blef Kyrassiärernas anfall vid Wörth
(1875), och rent bisarra äro två bilder från
samma tid, Cosar, en framställning af eröfrings-
lustans och krigets gräslighet, samt Barbarernas
läger, en folkvandringsscen från tiden före Roms
fall. Y. målade äfven allegorier (De sju dödssyn-
derna) och porträtt. En mängd af hans studier
finns i Louvre. C. E. N.*

<b>Yxa.<b> 1. Tekn., ett med skaft och skärande
egg försedt, jämförelsevis tungt hugg verktyg,
hufvudsakligen användt till timmermansarbeten.

Fig. 1. Handyxa (Viramodell).

Fig. 2. Handyxa (Värmlandsmodell).

Fig. 3. Handyxa (Västergötlandsmodell).

Fig. 4. Huggyxa (Viramodell).

Fig. 5. Huggyxa (Ohiomodell).

Fig. 6. Norsk huggyxa.

Fig. 7. Täljyxa.

Fig. 8. Slöjdyxa (Jädersmodell).

Fig. 9. Skarfyxa.

Fig. 10. Timmeryxa (Hallandsmodell).

Fig. 11. Bjälkbila.

Fig. 12. Rotyxa.

(Fig. 1–12: svenska yxor, tillverkade vid Lotorps bruk, Finspång. Fabrikationen numera nedlagd.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>